Mora sommardräkt del sju, Band

 Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade.

Det finns  intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet. 

Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka.

Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning, långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o x o x o.... man tröttnar, jag började väva in årtal, initialer mm.

Det här är bandet som sitter på mitt förkläde, jag har inte vävt det, det har kompissen Betty gjort. Betalningen var ett arbetsbyte. Jag tycker så mycket om det, det är milda färger och går lite i rostrött.

De här banden har jag inte heller vävt, de är traditionella moraband och det finns många mönster. Bottnen brukar vara vitt lin eller bomull, ett par gröna trådar i kanterna och kanske i mitten. Mönstertråden är rött ullgarn

Det hör är ett svart band med reflextråd som mönstertråd. Inslaget är svart lingarn. Det har jag satt på ärmarna på min vinterjacka.

Bara nästan sama mönster

Det här bandet är långt, det användes till att linda kring lindebarn ytters för att hålla ihop filten.

Ett band och dess mönster, mera finns på dotterns hemsida

Men här kommer värstingarna. Leksandsbanden! granna trådar och mycket komplicerade mönster. Det sägs att man inte bara vävde band, man diktade ett band!  Min mamma var mycket i Leksand som barn, hon berättade att hon sett kvinnor som satt vid den  öppna spisen och spann och drog fingret under järnkitteln. Kvinnan spann in sot i tråden. Att färga svart tråd var svårt och dyrt och tråden blev skör, men att spinna in sot funkade bra. 

Bandgrindar väldigt praktiskt, det gäller bara att hitta en fast punkt att knyta fast sig i.

Har du tråkigt under isolering så föreslår jag lite bandvävning.