lördag 4 februari 2017

Längtan, veckans rubrik

Det är oklart vad som hände men förra veckan försvann i ett nafs och inte hade jag tid att sitta i någon gungstol inte. Gungstolen står för övrigt på vinden, jag tror den är trasig också.
Pappa möbelsnickaren hade ett speciellt förhållande till gungstolar, medarna gick sönder om det inte var gjorda av självkrokigt virke. Alltså samlade han på självkrokigt virke, det var bra att ha till nästa reparation.
Snickeriet var inrymt i bottenvåningen en gammal skola och där fanns det möjligheter till allt. Jag var dock inte välkommen för jag kunde ju göra illa mig, alltså vande jag mig av med att längta efter att snickra.
Det var först när jag kom släpande med en karl som jag släpptes fram till maskinerna.

Barndomshemmet/snickeriet var en hyfsad hobbylokal
Men längtan efter att hantera trä och göra saker fanns väl kvar på något vis och när jag plötsligt fick pengar för en gammal livförsäkring (jag hade blivit så gammal så de ville inte försäkra mig längre) så köpte jag en täljhäst. Jättekul möbel, och användbar.

Det hade ju varit kul om jag kunnat sitta där och tälja dagarna i ända men det klarar inte händerna så jag får ta det lite lugnt. Täljhästen har jag skrivit om här

Täljhäst, bra grej som håller saker åt en
Jag längtar efter att sätta upp en väv igen, jag blev så inspirerad när vi gjorde studiebesök med asylboende hos textilhantverkare i häromdagen. Vi var här hos Alteje Alpha  och Pirjoblå i Siljansnäs och Sätergläntan i Insjön.
De asylboende som var med längtar efter positivt besked från migrationsverket.

Stocholm, tjofaderittan
I fredags var jag till Stockholm och då skickade ett meddelande till kompisen (som blev utvisad till Azerbadjan) och skickade en bild på en grådisiga stad och skrev att jag längtar hem, hon svarade kort att hon längtade till Sverige.
Ibland skäms jag lite, sitta här och inte vara nöjd liksom.

Men när nu talgoxarna låter som gamla cykelpumpar kan jag känna att det blir nog vår i år också i alla fall. Men först Vasaloppen.

Fler temabloggare finns i fliken ovan.

16 kommentarer:

  1. Hej, vilket fantastiskt hus du växte upp i, vilken snickarglädje, och vilket utrymme! När jag läser om ditt besök på asylboenden undrar jag om du är en dalkulla? Jag bor själv i södra Dalarna, i Ludvika kommun, o har så gjort många år nu. Här i Fredriksberg har vi haft upp till 600 flyktingar, lika många som fast boende på orten, men nu har det börjat minska ner och i maj ska sista campen här stänga. Vi håller också på med handarbetsgruppen och många av asylkvinnorna väver. Självklart längtar de, både hem till sina egna länder och säkert lika mycket efter ett positivt besked som gör att de slipper återvända till eländes elände.
    Ha en fin söndag !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va kul!
      jag är rumpkulla från Horndal och bor i Mora nu. Fotot på huset är nog taget i början av 1900-talet och huset är borta sedan länge. Visst fanns det utrymmen men det var omöjligt att värma upp allt på vintern.
      För ett par år sedan satt syjuntan på Cafe Zorn och tyckte att det verkade trist att komma från storstäder som Bagdad och Aleppo och hamna på en bergknalle i skogen. Så vi tog våra handarbeten och åkte dit. Och dom ville vara med.
      Nästan alla som var med i syjuntan var också med i Mora Hemslöjdens Vänner och dom som inte var med tvångsanslöts. Sedan har vi kört ett projekt som heter D.I.T. Do It Togther med stöd av Hemslöjdsförbundet. I två år har vi varit där en gång i veckan, minst.

      Radera
  2. Det här inlägget passar in på både gungstol och längtan tycker jag! Inte visste jag att det skulle vara självkrokigt virke i medar, men det låter ju logiskt. Vilket helt fantastiskt hus! Och täljhästen var ju hur fin som helst. Vilka uppfinningar det finns! Allt för att skaparlustan ska få fritt utrymme! Och SÅ mycket längtan det måste finnas hos alla som fått fly hals över huvud. Hemlängtan men också längtan efter ett normalt liv med boende, arbete, skola och vänner. Hälsningar från ännu en rumpkulla :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det ett fantastiskt hus, sommartid. På vintern var det svårt att hålla varmt för det var högt i tak och gammalt och dragigt.
      Täljhäst rekommenderas finns här här. Ett mycket trevligt ställe som man kan passa på och titta på när man ändå ska på Konst runt Siljan

      Radera
  3. Så fint inlägg - och det passar ju perfekt till både gungstol och längtan!
    Vilket helt fantastiskt hus du växte upp i!
    Klart att många längtar efter både sitt hemland och till att få ett positivt besked att de får stanna. Så bra att ni kan ha samarbete med de asylsökande! Känns tråkigt att så många skickas tillbaka... de har det säkert inte lätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. och jag blir så less när jag ser alla hus som står tomma, de asylsökande har inte stora krav och någonstans måste de ju bo i väntan på besked, och sedan också, förhoppningsvis.

      Radera
  4. Du får till det du englundskan som växte upp i ett så underbart hus! Så många rum att tumla runt i. Ditt engagemang med asylsökande står det respekt av och en hantverkare är du ju. Vävlängtans jänta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är van ett strosa runt i mitt hem och tänka att javisst ja här är ju också ett rum (nåja). Min man växte upp i ett rum o kök så vi har lite att diskutera när jag vill bygga ut, igen

      Radera
  5. Tälghäst, vilken finurlig grej. Och väva är ju himla rogivande. Jag har sysslat med vävning lite grann och kände att det definitivt var något jag kunde syssla med. Det dog dock ut på grund av att jag fick svårt att hitt på vad jag skulle väva och till vem. Mattor? Ingen i min släkt, inte heller jag har trasmattor på golven. Dukar? Nä det är inte sådana dukar jag vill ha. Handdukar, ja det gjorde ett gäng och dom är bra att ha men inte särskilt torkvänliga egentligen. Nu har jag sålt vävstolen.. Roligt också att se och få höra din uppväxt i detta underbart finahus. Ett sånt skulle jag kunna längta till..
    Kram och god fortsättning på söndagskvällen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag föreslår att du snarast skaffar en täljhäst eller en vävstol, vävstolar får du säkert ett halvdussin om du yppar den önskan. Och så sätter du igång att väva grova bastuhanddukar och ger bort. Problemet är bara att de bastuhanddukar jag vävt används som dukar för de var förr fina för att användas som handdukar. Okdå.

      Radera
  6. Förmodligen hade du fått vara med din pappa i snickeriet om du hade varit en pojke. Tur att tiderna har ändrats - på min tid fick inte flickorna heller ha träslöjd i skolan utan bara textilslöjd.
    Kul att få lära sig något nytt - täljhäst har jag aldrig hört talas om tidigare.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja säkert hade jag fått vara med mer än jag önskat. Min sneda knöliga grytlapp från syslöjden finns fortfarande kvar, den är lite rörande.

      Radera
  7. Bara jag igen - glömde tala om att jag nu (från härom dagen) finns på en annan bloggadress: https://ankisbildblogg.wordpress.com/

    SvaraRadera
  8. Ja hugaligen, Stockholm! Stackars oss som bor här. Särskilt med den dystra utsikten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag vet inte om det är synd om er, grått är så vackert. Men det var lite kallt och ruggigt.
      Tack för natten och ett föredömligt diskret värdinneskap på morgonen.

      Radera