onsdag 7 september 2016

Spegelvänt, det är svårt

Det var inte jag, den här gången. Men det finns skäl till att jag inte stickar vantar.

Vår syjunta, som väl mera är en slöjdjunta, hälsar på ett asylboende en förmiddag varje vecka. Vänliga människor lämnar garn och tyg till oss som vi tar till boendet och ibland är det ufon. Någon har börjat med ett stickprojekt stor entusiasm och inte orkat fullfölja, ungen växte ur det, modet förändrades eller också lessnade man bara på hela grejen. Men kvinnorna på asylboendet tar gärna hand om en del och stickar klart.

Men de här vantarna vill ingen befatta sig med, inte jag heller.


Jag stickar inte vantar  av den enkla anledningen 
att det är så svårt att tänka spegelvänt.



Och det är klart att man skulle kunna sticka ett par som är likadana fast åt andra hållet.
Men näää, orka.


4 kommentarer:

  1. En av orsakerna till att jag inte heller stickar vantar. Det ÄR svårt att tänka omvänt. Man ska ju orka också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man orkar lite så repar man upp, orkar man inte så släpper man eländet i papperskorgen och skäms lite.

      Radera
  2. Och jag slutade sy i manchester...... Den har ju lugg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uschja, och sammet. Jag tror dom har gjort det på pin kiv.

      Radera