söndag 25 september 2016

Min relation till syntet och plast är veckans rubrik dvs lördagsbloggen

Olgakatt styr septembers teman och nu handlar det om något jag inte gillar, egentligen. Men hur undviker man syntet och plast? Hur gjorde man förr? 
Matrester hamnade i en pyts med ett fat över. Nu letar jag efter de gamla matdosorna i plåt. Fortfarande alldeles utmärkta att ha mat i och man kan i allmänhet hitta sånt på loppis


Det där med plastlådor är ett problem, plötsligt finns det inga alls hemma för de har vandrat iväg som matlådor och vart tar locken vägen?


Plötsligt är det bara omaka burkar och lock kvar.

När det gäller syntet i kläder så är det riktigt svårt att undvika. Dessutom är det väldigt svårt att hitta kläder som är tillverkade på ett människovänligt sätt. Man borde inte köpa kläder som inte är garanterat ekologiska och faire trade. 

Har man en gång börjat med ull så är det nästan lite plågsamt att dra på sig syntet igen. Ull är det bästa på vintern, lin är väldigt trevligt på sommaren.  Bomull är väl trevligt men inte miljövänligt.


Den här helgen skulle jag göra något helt annat men det blev inställt och jag kunde inte motstå frestelsen att åka till Wåhlstedts spinn-SM. Nej jag tävlade inte men jag klappade ull. Och kunde inte låta bli att köpa lite.


Varför, jag har garn, väldigt mycket garn t o m? Den frågan har nog många spinnorskor ställt sig. 

En granne som försöker att sluta röka konstaterade att spinnandet var utmärkt i den kampen och det är något meditativt med små upprepade rörelser. Och det blir något som man kan göra något av, garn.


Jag använder gärna ullkammar istället för kardor. Här finns en förklaring på hur kammarna blev till.


Här är en liten del av det jag spunnit, priset är nog ca 5000 kr/härva om man ska räkna timpenning, men det gör man ju inte.


En sån här skulle man kunna sticka, om man spann annat än grått.

10 kommentarer:

  1. En sån där fin tröja med virvel på magen blir säkert jättevacker även i femtio nyanser av grått:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja möjligen, kan du inte ta och rita mönstret, det är sånt man har Excell till tror jag.

      Radera
  2. Uj, vad jag blir avundsjuk på alla som kunde vara på Wåhlstedts i helgen! Själv var jag dock på skördefest på Hovdala och investerade i en påse alpackaull - igen. Har nu lärt mig att det finns Suri-alpacka också; de ser ut som afganhundar med lång hängande päls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket ull var det och många entusiaster men skördefest på Hovdala går väl inte heller av för hackor, i synnerhet om det finns Suri-alpackor.

      Radera
  3. När min man kom hem med mer och mer omaka burkar och lock fick han istället tamedlunchen i en urdiskad mjölkpaket som tejpades några varv. Den kunde han slita upp bäst han ville och lämna i sopsorteringen på jobbet. På den tiden hade vi ganska hög produktion av tomma mjölkpaket ...

    Numera är det jag som lunchar borta. Men jag är jätteordentlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om locktjuven är kusin med enbenta socktjuven?

      Radera
  4. Instämmer, syntet och plast är inget man blir glad av precis men visst fyller det sin funktion. Jag som har textilfolk i min nära omgivning inser att det där med mycket garn är något som går igen. Det är väl visionen om allt det där vackra man kan skapa men inte riktigt hinner med... Som den där underbara tröjan! Vilken virvel! Kanntänka mig att spinnande kan vara meditativt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skumma med syntet och plast är att vi blir ju inte av med det, det dyker upp i någon annan och oönskad form.
      Men spinna ull är bra,

      Radera
  5. Vilken fin tröja bland dina reflektioner om synteten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är kreativa på Wåhlstedts

      Radera