lördag 5 september 2015

Kultur, Lördagsbloggen

Olgakatt föreslår att dagens tema ska vara kultur. Flera lördagsbloggare finns lite här och där, i spalten till höger och i fliken ovan.
Idyll, nuförtiden

Kultur, det är mycket det. Här kommer det att handla mycket om musik och museer, tror jag.
Museer är ju intressant att titta i, och på. För museie-modet varierar. En period radades föremål upp och försågs med en skylt. Senare sattes föremålen in i ett sammanhang o s v.
Numera kan man t o m få vara med i diverse verksamheter.

Hembygdsmuseer brukar vara gulliga och ha gott hembakat fikabröd. Himmelsberga på Öland var riktigt trevligt.

Pensionären i snickarboa
Museer över personer kan variera i sin utformning beroende på vilket museie-mode som rådde för tillfället. En period var det mörkt och murrigt med spotlights på intressanta föremål och infoskyltar med svart text på röd botten. Svårläst m a o. Museet över Döderhultarn var mycket intressant men svårtittat.

Konsthallen Vida på Öland var raka motsatsen, det är ju inget museum i den bemärkelsen men det visas föremål. Naken betong och råa järnytor. Maken Pensionären (gammal metallare) var skakad och såg mer på byggnaden och inredningen än på föremålen.

Sveriges största kycklingsallad?
Musik undgår man inte i den här landsändan, tack och lov. Bingsjöstämman är en av de största spelmansstämmorna i landet. Stämman är alltid första onsdagen i första hela veckan juli. Det var då man hade spelmansstämmorna därför att då var det tomt i ladorna och man kunde ha spel och dans under tak. Men det var då det, före bondäggens tid.

Hela den veckan pågår det Musik vid Siljan och utbudet är stort. Men veckan går fort och man får ligga i för att hinna med och ofta så krockar de mest spännande programmen.

Lugnet i skogen upphörde en stund
Hela sommaren är ett fyrverkeri av intressanta program, roliga besök och allt man vill hinna med.

I Vattnäs konsertlada lyssnade vi på Silverfågeln, operan om Jussie Björling. Jag har levt i folkmusikvärlden så för mig var det nytt och ovant men det var tryggt att ha med kunniga Monica. Intressant och imponerande.

Vi hann i alla fall med en skogsexkursion i Hamra nationalpark. En orörd skog är inte alls så vacker som man skulle kunna tänka sig. Vindfällen ligger huller om buller och det är ingen ordning alls. Det är en helt (eller ganska) naturlig och orörd skog som är intressant ur forskningssynpunkt. Här har vi stannat och får lite information och det tog inte lång stund förrän professorer och experter började diskutera och redovisa mycket bestämda åsikter. Men man var helt överens om att granskogen kommer att breda ut sig över landet. Tall kan växa i flera hundra år om den får men när tallen faller så kommer granen och den växer fort.

Återbrukat
Jag återvänder till Himmelsberga, det var ovanligt mycket textilier för att vara ett hembygdsmuseum. och sånt gillar ju jag. Det fanns flera vackra lapptäcken, enkelt och fint.

Sängkultur och bäddkultur är något förbisett. Förr var ett välvårdat linneförråd viktigt och visades gärna upp. Textilier var dyrt och viktigt att vårda och en statusmarkör.
Kläderna kunde få vara lappade, men inte trasiga.
Sovlyx
Därför blev jag väldigt glad när vi kom hem till Monica och Sven och fick sova i såna här sängar. Broderade lakan och örngott och krusade örngottsband.
Det var knappt att jag nändes sova.

Men även bäddutrustning varierar och har sin moden. På 70-talet muttrade en textillärare surt att Sy hålsöm och sätt dit spetsar om ni vill att det ska gå sönder. Det är bara onödigt arbete.

Märker att jag använder "mode" som synonym till "kultur". Tror jag menar i bemärkelsen värdering och beteende.

Kultur är ett svårt begrepp Monica, jag får nog sätta mig och fundera på det ett tag.


Det blev lite bilder över efter vår alltför sena resa. Vi åkte utmed östkusen till Skåne. Jag blev kär i Öland vid första ögonkastet.

 Men det mesta stängde förra veckan tyvärr
 Men stranden, färgerna och ljuset fanns ju alltid där
 På hemvägen hade jag hoppats att vi skulle kunna bo på Trädhushotellet Islanna i Falköping men så blev det inte. Men nästa gång jag fyller nåt med noll kanske...Om jag tar mig uppför trapporna.



18 kommentarer:

  1. Visst är det en kulturgärning att bevara fina gamla lakan. Och att krusa örngottsband. Mycket imponerande. Men lade du märke till att krusningen vad gjord med krusjärn, som ger en annan slags veck än när man gör det med en vass liten kniv som vi (mestadels mamma) gjorde?

    SvaraRadera
    Svar
    1. VA?? Menar du att mamma krusade örngottsband? Det trodde jag bara moster Frida gjorde, knappt att hon gjorde det.

      Vårda textilier är en kulturgärning, och det gäller speciellt arbetarklassens kläder som ju ofta slits tills det bara är trasor, blåblusar t ex.

      Radera
    2. Visst krusades det ibland. Eller kanske mamma ansåg att det var något jag borde kunna, för såvärst ofta var det ju inte. Men vi använde en liten vass kniv (som Musikanta här nedanför) och så veckade man jättehårt så att det gick att lägga det hårdveckade bandet under ett strykjärn och trycka till så att det skulle hållla extra bra. Så lade man örngotten vikta och fina med vattenfallet av krusade örngottsband som forsade ner över nästa hylla. Rätt kul tyckte jag. Men jag vet också att mamma i upproriska termer talade om att sluta krusa örngottsband. Så det gjorde hon nog.

      Radera
    3. Jo nog har jag synminnen av det där exemplariska linneskåpet men det trodde jag var hos moster Frida och faster Valborg.

      Radera
  2. Jag fastnade också för det där med krusade örngottsband. Man pratar ibland om "förspilld kvinnokraft" och det måste vara något sådant den sura textilläraren åsyftade. Men när man går på loppis och ser alla dessa hålsömmar, broderier och annat som kvinnor (oftast) tillverkat - antagligen i desperation att få utöva mer kreativa gärningar än disk, matlagning, tvätt, städning och bullbak som tyvärr fortfarande utförs av i högre grad av kvinnor än män, då känner iaf jag mig väldigt tacksam och glad över deras fantastiska alster. Bädd-kultur var intressant! Bädda säck med påslakan låte sig icke göras! Kram och ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Möjligtvis kan man tycka att det är bra att linnelakan blir rejält dyra på auktioner. Men kilometervis med hemvävda löpare cottolin kastar dom efter en. En bekant klippte och fållade och gjorde gästhanddukar.

      Radera
  3. Det var mycket kulturellt här hos dig idag. ...också.
    Mycket intressant och jag tycker om att du beskriver hur olika utställningar har sett ut genom tiderna.
    Tack och lov så har alltid blivit mera upplyst på ett trevligt sätt. Mörkt och byschigt känns inte bra allas. Finns ordet byschigt för den delen? Om inte, så finns det nu i alla fall.
    Jag kan inte kasta en handvirkad spets, ett brodyrlakan eller liknande. Sitter här och tittar på travarna och undrar vad jag ska göra med allt kvinnoarbete som rör mig in i hjärtetrådarna. Något blir det nog bara jag förstår att pensionera mig på riktigt.
    Ja, det är svårt det här med stängning...här har vi fortfarande öppet i helgerna och det kommer folk men inte många längre och vi som ändå är hemma kan göra så, men de som har anställda har svårare. Moment 22 lite grann-läge.
    Ha en fin fortsättning på kulturens vägar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstås så ska det stå allting och inte alltid....

      Radera
    2. Och ändå berättade jag inte om Plastens Hus i Perstorp. Den utställningen var saklig och korrekt och ett mycket intressant industrimuseum. Ursprunget till backelit är bokträ, det hade jag ingen aning om t ex.

      Rätt som det är så faller allt på plats och du vet precis vad det ska bli av din textilskatt. Jag har t ex en som kommer och säger Har du möjligen....? och det har jag ofta haft hittills.

      Radera
  4. Krusjärnet är ett arv efter min farmor som jag har fina minnen av fast hon dog när jag var bara fyra år. Mina systrar tycker att jag är galen som krusar örngottsband men jag tycker om att göra det och blir särskilt glad när nån nattgäst uppskattar det! Mina broderade lakan är dels arvegods, dels inköpta för en skamligt liten spottstyver på auktion. Jag fantiserar ofta över de olika initialerna och vad som hände med t ex A I A efter 1942 då hon namnade sina handvävda lakan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du anar inte hur många som uttryckt sin ärliga och sanna glädje över de krusade örngottsbanden. Dottern har ett krusjärn, som en tång med en veckig rulle på, men det veti17 om hon har några örngottsband att krusa.
      Ibland avslutas de broderade monogrammen med "D", och då betyder det troligen "dotter". Så om det står APD så kan det vara Anna Persdotter, t ex.

      Radera
  5. De första museerna har jag också besökt, Himmelsberga, Vida museum och Döderhultarns museum. De andra som du beskriver var okända för mig tills nu. När jag var fjorton år och gick i flickskolan satt jag en helt hösttermin och sydde en duk med hålsöm. När jag var nygift krusade jag t.o.m. örngottsband fast med någon sorts sax eller kniv tror jag. Sen kom påslakanen som väl var. Min mamma visade linneskåpet för sina gäster när hon tog med dem på husesyn (åtminstone de som var gäster för första gången.) Men visst hör handarbeten och vävalster till kulturen även om man inte använder sådana särskilt ofta idag. Och spelmansstämmor!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det intressant det där att man visade upp linneskåpet. Och husesyn, det var ju vanligt men varför gjorde man det?

      Radera
    2. Husesyn, ja, jösses! Tack och lov att det är ur bruk! Var det tävling i heminredning, kanske?

      Radera
  6. Vilka härliga kulturexempel du kommer med, jag som älskar lokalhistoria och vardagskultur. Hembygdsmuseer kan bara vara så otroligt spännande och jag måste bara ta med mina killar på en spelmansstämma; helt klart en del av svensk kultur jag verkligen vill att de ska få uppleva och ta till sig, om så bara en liten smula.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hembygdsgårdar befolkas ju ofta av eldsjälar och det gör att det känns hjärtligare på något vis. Och självklart ska du ta med barnen på spelmansstämma, kolla gärna lite runtom bland husvagnar och tält, det är där det riktigt roliga buskspelet kommer igång.

      Radera
  7. Kultur det är mycket det; och det blir min kommentar om ditt inlägg - fastnar speciellt för säng och bäddkulturen, bilden sovlyx - haft förmånen att sova så - du är egentligen en kultur i sig du själv tycker jag. Om ordningen i linneskåpen med dessa lakan och örngott - det är mycket vackert. Lite sinnesfrid nästan å se de det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förr vårdades textilier så omsorgsfullt, det är nog dags att börja med det igen. Men jag undrar allt vem som kom på idén att krusa örngottsbanden.

      Radera