Livsrummet

Olgakatt vill att vi ska blogga om tidskrifter idag det är sista temat för Olgakatt denna månad, tack för kul teman. Nästa månad tar Bildbloggaren Anki vid. Fler lördagsbloggare i fliken ovan. Och precis som vi lördagsbloggare ska skriva på temat tidskrifter så drabbas kulturtidskrfterna av en bantningskur som nära nog innebär svältdöden. Tungt. Vad kommer det att innebära för fördjupade debatter, tips och information är inte svårt att lista ut. Och jag som hade tänkt skriva om mina favorittidskrifter, jag gör det ändå, för att pigga upp mig lite. Förrresten, vad är det för skillnad på tidning och tidskrift? Är en veckotidning en tidskrift? Eller ska det vara lite mera akademiskt-kulturellt för att vara tidskrift. Suck. Såhär ser min samling ut. När jag blev pensionär och den ekonomiångesten slog till beslutade jag att säga upp alla prenumerationer. Det gick inte alls bra. Språktidningen kom ju, den måste jag ju ha. Nyordslistan som var i senaste numret förgyllde ...

Idag vill Olgakatt att vi ska blogga på ämnet Nyckel, du vet dom man brukar rusa runt och leta efter, bilnyckel, husnyckel...  Flera nyckelbloggare finns i fliken ovan. Vem har inte irrat runt och letat? Till slut får man lugna ner sig och börja bakspåra sig själv, vad hade jag för kläder på mig, vilken väska? Sedan hittar man nycklarna i kylskåpet eller något annat självklart ställe där men lägger saker när man har varit och handlat. Uthusmyckel sitter i dörren för det mesta, dessvärre har vi bara en så förhoppningsvis får den sitta kvar. Något stöldbegärligt finns det ju inte i uthuset. Det är där vi har sopsorteringen.   Vännerna som köpte en gammal gård uppåt Finnmarken fick med en nyckel till ett uthus,  den såg ju lite kul ut.  Men vänder man på den så ser det ännu roligare ut och tittar man noga  så ser man att den är dekorerad. En uthusnyckel till, inget elegant smedjobb men funktionell.  Jag tror jag ...

Jag städade i går, man ska visst göra det på fredagar har jag hört. Det blev en ganska omfattande städning för jag har nog missat några fredagar. Och lämpligt nog vill Olgakatt att vi ska skriva om skräp idag. Och vad är det då som är skräp? I stort sett ingenting. Skräp är material på fel ställe och kan det inte bli något annat så kan det bli värme. Men det som är mest skräp av allt är nog trasiga plastpåsar. Dessutom ser det skräpigt ut men skräpigt är en annan sak. Vårt vanligaste material på fel ställe Vi har en lång och smal tomt som liksom är delad i två. Pensionären har mycket material på sin tomthalva medan min tomthalva är relativt prydlig. Hans halva ser skräpig ut med gamla bilar och virkeshögar och skrot. Vi talar om saken ibland, mest jag. Men material är det. I arbetsrummet finns mina travar och högar med garner och tyger är väl inte så prydliga kanske men det är ju en helt annan sak. Tycker jag. Spår efter naturälskare ? Jag tror att konservburkar blir de...

Det var väl en jättebra idé!? Att lägga strumpbyxorna i fönstret alltså. Jag frös och tyckte att det drog kallt från fönstren så jag tog mina gamla strumpbyxor, och varför i hela friden hade jag inte slängt dom? Och så fyllde benen med frigolitkulor från en gammal saccosäck som jag inte heller kommit mig för att slänga, och knöt ihop. Problemet är att statiskt elektricitet, plötsligt har man frigolitkulor överallt. Men om man gör en tratt av papper och öser kulorna med en porslinspyts så kan det vara ganska hanterligt. Nu ligger dom och tar emot det värsta kalldraget. De, dragkorvarna, är lite för lätta för att vara riktigt bra men jag klämde fast dom med blomkrukorna. Egentligen borde nog varit sand men sanden är väldigt översnöad nu. Jag funderade på helt vete eller ris men kom på att det skulle kunna mögla eller ruttna eller eventuellt börja gro om det blev fuktigt.

Olgakatt vill att vi ska blogga om Romantik denna lördag, dvs i går. Och jag snubblar in på sluttampen som vanligt. Lördagsbloggare som hunnit skriva i tid finns i fliken ovan. Romantik? sa jag klentroget och förvirrat. Dottern föreslog att jag skulle skriva om romantiken för hon vet hur sakligt jordnära vi är i det här huset. En gång för mycket länge sedan undrade jag försiktigt om vi inte skulle slå till och förlova oss. Det var sent en höst och någon vecka senare berättade han som numera är Pensionären att han köpt ringar.  Jag har satt dom på bilen, sa han. Nya vinterhjul behövdes verkligen. Vi blev aldrig förlovade men väl gifta, så småningom. Gissa om det blev borgerligt, korta varianten. Goda middagar gillar vi men romantiken med levande ljus får vara, det får lov att vara en elektrisk lampa också. Men jag tänder gärna ljus och det gjorde jag när vi satt ute i växthuset (som blivit mer lusthus än växthus). Pensionären hämtade en golvlampa och tände så han kunde lösa k...

Tack PettasKarin för roliga decemberteman. I januari är det OlgaKatt som bestämmer teman och idag heter temat Min musik. Mer om lördagsbloggarna finns i fliken ovan. Det har sina sidor att bo i hjärtat av Dalarna, man blir inspirerad till både det ena och det andra, traditionerna vilar tungt och tryggt, ända tills man börjar gräva och inser att det inte var riktigt som man trodde. Varken musiken, kläder eller andra traditioner känner till landgränser eller andra gränser. Seder och bruk fångas upp omtolkas och förs vidare. Men nu var det musik det skulle handla om och en gång för länge sedan fick jag för mig att jag skulle börja spela fiol, då var jag över 40 och hade aldrig hållit i en fiol. Hur gör man då? Jo man tar sin femåriga dotter i handen och säger att nu ska du få spela fiol! Vill inte, sa ungen. Men jag ville mer och hade hittat en kurs där barn får lära sig spela fiol och föräldrarna ska vara med. Pedagogiken var enkel, lyssna och härma. Lärarna hette Bengtsson...