Livsrummet

Jag skickar bara ett julkort i år och det går till läkare utan gränser . Och inte heller skickar jag något julbrev och berättar hur året har varit. Orsaken är bara att jag inte vill göra någon avundsjuk. Vi har det helt enkelt väldigt bra och ingen dramatik har inträffat. Pensionären har avslutat flera uppdrag och vi äter frukost tillsammans nästa varje dag! Han har dessutom börjat röja i sitt rum och slängt sisådär 150 kg papper (det märks inte). Eftersom vi inte har någon katt får jag spinna själv. Det är mycket lugnande. En lugn och fridfull jul önskar jag alla och ett lika fridfullt 2016. Världen är nog dramatisk runt om oss. Ps och inga raketer och sånt va, det bara kostar pengar och skrämmer djur. Ds

Idag tycker Anna att vi ska skriva om hur det alltid varit. Hur de andra lördagsbloggarna har det kan få reda på via fliken ovan. Hårt bröd, sånt gör jag alltid till jul nuförtiden Fast det var ju länge sedan jag gjorde som det var förr. Traditioner förändras och liksom klingar av till förmån för nya. För traditioner har alltid funnits, så har det alltid varit. Det lär ha funnits en hushållsgris i min familj man skulle ju ha det förr. Men det var innan jag föddes, jag vet inte riktigt om jag ersatte grisen eller hur det var. Visst julstädades det väl som seden föreskrev, men inte överdrivet, mamma hade ofta roligare saker för sig. Jag minns att vi åt middag vid diskbänken ibland för att matbordet var belamrat med papier mache eller lera eller batik eller vad det var som för tillfället var på tapeten. Just det tapetklister användes t ex när vi gjorde trådballonger. Så var det ofta förr, d v s i mitt barndomshem. I alla fall är det så jag vill minnas det. Och så bakade hon,...

Idag vill Anna  att vi ska skriva om Salig blandning. Och jag har funderat och funderat... till slut hamnade jag i julkrubban. Det är väl en salig blandning det. Där är både människor och djur från alla håll. Men med den rådande debatten som bakgrund så måste man ju fundera ett varv till. Om man tar bort flyktingarna från julkrubban, och judar och araber och afrikaner så blir det ju bara kvar en åsna och en ko. Så det är nog bra med en salig blandning. Den andra saliga blandningen jag kom att tänka på är mat. En soppa som serverades i församlingshemmet en onsdagslunch. Det var kockens avskedslunch innan han gifte sig med sin vän och flyttade från orten. En riktigt god soppa var det. Fisksoppa med curry 1 stor lök 1 msk curry 1 msk smör Hacka löken och fräs alltihop i en kastrull 1 pressad vitlöksklyfta 0,5 liter buljong 1 burk hackade tomater (hit kan man förbereda) 2,5 dl grädde 1 burk persikor i bitar 300 torsk i bitar En annan maträtt som väl också kan kallas s...

Idag vill Anna att vi ska skriva om att övning ger färdighet. Och det är ju så sant så, men så ska man komma sig för också. Syrran skriver om yoga (hon snor ofta mina ämnen innan jag hunnit skriva, hur vet hon?) Men jag skriver också om yoga. Det var förresten hon som satte mig på yoga-spåret. Förmodligen var jag ganska otrevlig, sur och bitter och nybliven arbetslös på ojusta grunder. – Yoga, sa syrran – Phf, sa jag, det kan nu roa er med i stan, sånt finns inte här i skogsbrynet. Men det gjorde det, en Prova-på-yoga. Det räckte. 2004 började jag en yogalärarutbildning på Deva Espania . Vid vägs ände i Andalusien.  Och sedan dess har jag hållit på och nu får jag inte sluta för deltagarna,  det är nog tur för mig det. En del har hängt med från början. Här är en liten julklapp, ett yogapass som jag komponerat. Man börjar i sängen och slutar passet med att man står på golvet, vaken och pigg:  God morgon yoga Favoritställning Men så har jag övat på annat oc...

Det blir inga snöänglar än på ett tag. Allting står i vänt-läge och det är väl som de ska i advent kanske. Det är mått om tid och smått om änglar så jag hänvisar till ett tidigare inlägg. Det skulle ha handlat om änglagärningar men kom att mera handla om änglar. Det är mycket nu. Ha det så skönt och glöm inte släcka ljusen när du går ut. Anna/noton  tar hand om teman i december Helena  tar januari Tove februari

Dofter är dagens tema för lördagsbloggarna, det har Musikanta bestämt. Dofter, luktar gott, lukter bara luktar och odörer är då verkligen inget vidare. En del parfymer verkar vara en lättare form av kemiska bekämpningsmedel och finns det doftljus och liknande i en butik så vänder jag i dörren. Men alla dofter/lukter är hopkopplat med minnet, erfarenheter och sinnesstämningar och det handlar mycket om överlevnad. Luktar maten gott så är den nog ätligt, luktar den ruttet så är det nog lika bra att slänga om det inte är surströmming då. Vi människor klarar oss ganska bra med vårt taffliga luktsinne, men tänk om vi vi hade ett mera utvecklat luktsinne och kunde sniffa oss fram till svampställena. Någon gång för länge sedan hörde jag en radionovell om en kille som hade luktsinne som en hund. Det blev problem. Hans pappa kom hem efter jobbet och luktade en parfym som killen inte kände igen. Syskonen kom hem och bar tydliga lukter med sig men det var det bara killen som kände och vid ...

Idag vill Musikanta att vi ska skriva om glas. Det finns väldigt mycket glas av fint fabrikat i det här hemmet, kanske inte så tjusigt som glas betraktat men det är både Orrefors, Kosta, Surte och Glimma, eventuellt fler men jag orkade inte leta. Sannolikt kan jag skylla denna samling på Pensionären, han har nog inte riktigt hängt med i konserverandes utveckling. Det går nämligen inte att konservera i de här burkarna längre. Men väninnor brukar bli glada över en gammal konservburk med något smaskens i. De yngre brukar bli jätteglada över tomburkar.  Jag minns när mamma vari källaren och kände på burklocken,  det var viktigt att alla satt ordentligt fast. Vi har konserveringsapparaten också, någonstans och klämmorna Men gummiringar finns inte att få tag i längre, inte i rätt storlek (tackocklov). Men visst konserverar vi fortfarande men nu är det med skruvlock. Sålunda serveras här ibland lingonsylt som är lite falskskyltad.  Apr...

Tack PettasKarin som gav oss kul teman oktober. Men nu är det november och vi lördagsbloggare ska skriva om vår omgivning tycker Musikanta för det är hon som har hand om novemberteman. I min omgivning...tja ganska dammigt är det, det blir så av garn. Det måste finnas garn till hands ifall man plötsligt bara måste sticka något. Jag har ganska gott om garn och bor granne med en garnbutik och inte blir det bättre av att jag börjat spinna garn, alldeles onödigt men jag vill ju veta hur man gör, vill kunna. Jag har svårt att sitta sysslolös, måste han något i händerna, vanligtvis en stickning  snart ska jag börja brodera, material har jag gott om.  Eller väva en ylleväv, det var någon som efterlyste ett klänningstyg i halvylle. eller väva lite band kanske, 4,5 meter hårband t ex, det var ganska tråkigt med så enformigt mönster. Och så måste lista ut hur fasiken det här är gjort, jag tror det är kärleksknutar och luftmaskor. Men det krävs nog rät...

Spånad, jag råkade hamna på en spånadskurs. Nej, jag täljer inte och inte tänker vi ut fiffiga idéer heller. Vi spinner garn och det heter att vi håller på med spånad när vi spinner. Konstigt nog. Hur meningsfullt det är att spinna sitt eget garn tänker jag inte ge mig in på att diskutera.  Men det vore ju väldigt meningsfullt att ta reda på all den ull som finns i landet. Det gör man inte nu, fårbönderna får inget betalt och gräver oftast ner ull en eller bränner upp den. Och det  är ju väldigt meningslöst. Det skär i hjärtat för en återbrukande snåljåp som jag, så mycket material! Spinnrocken, vi har lite svårt att komma överens. Om jag håller hyfsad fart på hjulet så blir garnet för hårt tvinnat och trampar jag långsammare så vänder hjulet åt andra hållet och tvinnar upp garnet istället. Men jag vet, det är alltid maskinisten det beror på. Det finns många modeller på spinnrockar, de nyare verkar mera praktiska och stabila och framför allt behändigare. ...

– Har du gjort omstart? Det var det första frågan datasupporten frågade när det datorn bar sig illa åt. Väldigt ofta hade jag ju missat det, i alla fall i början. Selfie Men visst hjälper det, fräsch upp liksom, att starta om och ta nya tag. Det ska jag göra nästa vecka för då anser jag att jag är frisk igen efter en fullkomligt vanlig bonnsnuva. Ovan som jag är, både vid förkylningar och att vara pensionär så började jag fundera vart man ringer och sjukanmäler sig. Väninnan med ny höftled ska också göra en nystart och det känns ju bra. Att vara sjuk och tvingas förändra sitt liv, byta kost, börja motionera och ändra hela livsföringen är ju dramatiskt, men ändå positivt. En sådan omstart borde de flesta göra mer eller mindre. Men att tvingas göra en omstart av hela livet och tillvaron på grund av krig och förföljelse och sedan få väldigt dåliga förutsättningar för själva starten det är naturligtvis förödande. Den här sången  Flykten från Sverige  är både viktig oc...

Idag vill Pettaskaring att vi ska skriva om Vingslag, jag tar det bokstavligt och letar fåglar. Flera lördagsbloggare i fliken ovan. Eftersom jag tycker det är kul att fotografera så blir det lite fåglar, och det är ju dumt. Dom är väldigt flaxiga, det är liksom deras grej. Fotografering är inte så lätt ju, men i fotoklubben finns det väl kunskap tänkte jag och gick med i Mora Fotoklubb och visst fanns det kunskap. Och kameror har dom, och så kom jag med min lilla låda, kändes nästan som en instamatik, den där lilla automatiska som fanns för 30 år sedan. Men så skulle vi ut och fotografera måsar en kväll. Det gick väl sådär. Så länge pippin står still så går det bra Det är svårt att välja ut en mås, finns det mat att slåss om så är dom i alla fall ganska samlade Men rätt som det är börjar dom flyga och då blir det ännu svårare med skärpan Automatiken i kameran hinner inte med och inte jag heller, men längst ner i vänstra hörnet syns en liten bit av e...

Sorry, blev visst lite sen. Jag har haft annat för mig och lördagar kommer ju så plötsligt nu för tiden. Havets är lite långt borta för att jag ska finna naturliga brödämnen och stort är det också, havet alltså. Men Mashavet kan ju eventuellt duga, dvs Siljan. Men i så fall blir det lax som blir Havets Bröd. På vårvintern smet 70 000 glada laxar från en odlingskasse och alla fiskeintresserade stack iväg och drog upp lax efter lax. Grannen som inte har någon frys drog upp ca 300 kg. Jag har frys och härbärgerade ganska mycket. Vi är lite trötta på lax nu den sista fick grannens hundar häromdagen. Men om jag tänker mig Havets bröd verkligt konkret så blir det mat av tång och alger. Jag skulle köpa kaviar på burk lite tankspritt tog jag en burk i hyllan, när jag kom hem såg jag att det stod Tångkaviar på burken. Det finns många fabrikat och det skummaste är nog det som heter Pålägg. Jag värjer mig mot begreppet Pålägg, på tub. Däremot har jag inget emot mat som är tillverkad a...

Nu är det PettasKarin som har hand om lördagsteman och hon tycker att vi ska skriva om Märkeskvinna den här lördagen. En märkeskvinna är en kvinna som utmärkt sig för att vara alldeles speciellt duktig och framgångsrik och därför får hon en utmärkelse och benämns Märkeskvinna. (sedan kan vi medelmåttor sitta där och skämmas för att vi inte är så duktiga, å andra sidan, utan oss medelmåttor så hade hon ju inte haft någon att vara duktigare än) Begreppet Märkeskvinna verkar vara vanligare i Finland och norra Sverige. Det är något visst med det där med märke i relationen mellan Finland och Sverige. År 2009 gavs det ut en enkrona som var randig på ena sidan, den markerade att det var 200 år sedan märkesåret 1809, då Finland och Sverige gick skilda vägar. och nu har jag letat igenom alla väskor, fickor, börser, och insett att mina märkeskronor ligger i någon parkeringsautomat. Men nu var det märkeskvinnor det skulle handla om. Dom är många. Elise Ottesen Jensen, Selma Lagerlöf...

Jaja, det är ett märkvärdigt himlafenomen igen, Godnatt, sa jag och la mig att sova och tänkte verkligen inte gå ur sängen förrän det blev morgon. Halv fem vaknade jag alldeles i onödan. Okaydå. Famlade reda på kameran och öppnade fönstret och kunde närsynt konstatera att månen var både stor och röd. Ibland lyckas man över hövan, det blev två blodmånar. Sen blev det sovmorgon.

– Hösten är den tid på året när morsan lurar i äpplen i allting, var det någon som sa, tror faktiskt det var ett uttryck som gick i släkten. Säsong var ordet, jag funderade på turistsäsong men fastnade för skördesäsong, oklart när den börjar och slutar. Jag tar det från början. Rabarbern kommer först, i alla fall i mina trakter, är man ambitiös kan man ta björksav och björklöv också. Om man är sån alltså. I våras bakade jag en rabarberkaka och tog med mig till asylboendet på Gesundaberget. Jag tog med mig en hel rabarberstjälk med blad och allt också. Så blev det språklektion, rabarber är ju ett roligt ord och alla fick smaka en bit så begreppet sur fick ett ansikte liksom, både tjurig och sur smak. Och så blev det rabarberkaka, den var söt, ganska i alla fall, en bebis fick vara det andra betydelsen av söt. Säsong var det ja, murklorna struntar jag i numera. Sparrisen är däremot värd att vänta på, nu har min sparris fått vara ifred i flera år men i våras fick jag en liten skö...