lördag 20 oktober 2012

Ig dalskar int nor egentligen

Ett gammalt vykort med tre käcka kullor från Rättvik, Leksand och Mora




I oktober är det Karin på Pettas som föreslår tema för Lördagsblogg och idag är temat dialekt, jag har lite att ta av i det ämnet:

Åcken eg dig då? Rakt översatt blir det Vem äger dig då?
Det är en obligatorisk fråga, den kommer alltid när man är i ett sällskap där man är inte är bekant.
Jag tror inte det är av nyfikenhet, mera av omsorg och omtanke.
Eg, dvs äga, äger, betyder inte någon livegenskap utan mera en undran om vilken familj man hör till.

En gång för länge sedan skulle jag prova att baka tunnbröd och proffset, en äldre kvinna i grannbyn ställde naturligtvis den obligatoriska fråga och jag berättade. Ja då har du kommit till snällt folk sa hon och visst hade jag det men hennes konstaterande gjorde att jag kände mig godkänd och accepterad.

Svärmors väninna var mindre nöjd och frågade varför han (som numera är Pensionären) skulle så långt iväg och fria. 15 mil! Så visst finns den negativa kontrollen och rädslan för invandring också. Ett nät kan ju både vara skyddsnät och fångstnät.

När jag jobbade på lasarettets långvårdsavdelning (tänk vad det fanns på 70-talet) träffade jag på många äldre som bara kunde dalska. Man dalskar eller svenskar, det är verb alltså. I början fick jag tillkalla tolk.
En liten gumma satt på sängkanten och synade en strumpstickning som jag lagt upp åt henne, Är e aderton mälur å ver ten? undrade hon. Jag förstod ju att det var en fråga och så småningom lärde jag mig mer och mer. Frågan gällde stickning; Är det arton maskor på varje sticka? det var det ju för det var så hon ville ha det.
Men ig ar int lära mi dalska frå någe by, äd bir aller bymåler blanda å ingan kan öra ven i kum fra. Ig e ju tocken där invandrare.

13 kommentarer:

  1. Arton märlor på varje ten. Helt begripligt, men bara när man vet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, arton öglor på varje sticka, klart som korvspad. Man får leta lite bland synonymerna.

      Radera
    2. Klart som korvspad i skriven form. Och kontextmässigt. Men jag är inte säker på att jag hade begripit det uttalat.

      Radera
  2. Hahaha, jag hade inte fattat ett dugg. Men så är jag ju noll-åtta också:).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gjorde inte jag heller i början. När en drutjekall (berusad man) sa att jag var en frek kulla blev jag arg, men maken lugnade mig, frek betyder snäll.

      Radera
  3. :). Jag började söka mina rötter, från pappas håll, för några år sen. Jag upptäckte att hans farmor kom från Dalarna,Via Gotland.
    Min man och jag åkte till platserna där hon var född - Bonäs- och träffade trevligt folk, som blivit våra vänner. När de pratade sinsemellan förstod vi inte mycket.

    Jag är glad att vi gjorde den "resan" och kunde visa pappa bilder på orten hans farmor kom ifrån- medan tid var.
    Dalarna, Mora, Bonäs och Siljansfors får mitt hjärta att värmas.
    Tack för fina ord.
    Kram Monika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite lustigt med Dalarna och Gotland, ibland är det svårt att skilja dialekterna åt.
      Visst är det kul om den "kulturella särarten" kan bevaras. Jag såg att några ungdomar skrev på dialekt på Facebook. Sånt är kul.
      Du är så välkommen till Siljansfors när det våras, det har hänt saker där.

      Radera
  4. Ofta när jag är i Sverige tror man att jag härstammar från Dalarna, från Gotland eller från Norrland. Intressant för min del som tycker att jag inte pratar dialekt alls. Men kanske jag går omkring och sjunger som dalmasarna gör. Härligt inlägg Englundskan!

    Ha en finfin helg!
    Karin på Pettas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack
      Pensionären som är infödd sedan 1700-talet antas ibland komma från Finland. Men då är han ju inte på hemmaplan.
      Hoppas du får en vacker höstsöndag

      Radera
  5. Håller med PettasKarin om att det var ett härligt inlägg att läsa. Åtminstone för en som bara varit i Dalarna en enda gång utom på genomresa. Är vi på resande fot blir det mest söderöver eftersom vi har haft och har all släkt där. Numera blir det förstås Stockholm.

    När Artur Eriksson var hemma och fikade hos mig före en konsert i kyrkan, fick jag i alla fall lära mig att jag var en dalkäring och inte en dalkulla längre som jag trodde. Jag är född i Falun men lämnade denna stad tre månader gammal. Men jag är alltid från Dalarna i mitt pass...
    En god fortsättning på helgen önskar Ingrid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacktack, visst är det intressant med dialekter och de värt att bevara.
      Ni får göra en sväng till Dalarna i sommar då är det som finast, första veckan i juli är det Musik kring Siljan, det kan vara idé att passa på då.

      Radera
  6. Längtar lite efter mina föredetta jobbarkompisar i skolbespisningen på Noretskolan när jag läser det här inlägget :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det gott med dialekter, hur dom än låter.

      Radera