fredag 3 augusti 2012

Fredagstema Loppis

Veckans fredagstema är Loppis
När man vill bli av med saker ordnar man loppis. När skolungarna vill ha pengar till skolresan ordnar dom loppis. Eventuellt bidrar snälla mormor/farmor med lite saker som bara står och tar plats i skåpet. Och så åker några Lisa Larsson-figurer och och lite Stig Lindberg och lite annat som någon plötsligt fyndar för 10 spänn.
I ett annat loppis säljs en ful porslinssvan och hopplösa plåtprydnader för 50 kr. Det är sånt man vill slippa äga.
Hur sätter man pris på saker så det blir bra? Min mamma sålde delar av sin gamla Morris Minor, små saker, som bensinpumpen, kostade fem kronor och stora saker, däcken, kostade tio. Det tycker jag var en alldeles utmärkt prissättning på sånt man är tacksam för att någon bär bort.

Nej, jag betalar inte 50 kronor för den plåtskollan
Dukar med knypplad spets, 20 kr/ st, man blir gråtfärdig.

Ganska stor och jättebra att förvara i, men så kostade den 250 kr, nejtack.



14 kommentarer:

  1. Jag rannsakade mitt minne när jag skrev mitt inlägg och då mindes jag bara en liten brosch jag hade köpt på loppis. Men du påminner mig om en fantastisk knypplad duk jag hittade på Röda Korsets Kupa för 10 kr. Den har en hedersplats på pianot. Som du säger, man blir gråtfärdig! Att fint konsthantverk inte uppskattas är såklart upprörande.
    En bekant till min mor var hemma hos sin sons familj och hjälpte sonhustrun i tvättstugan där hon i ett hörn på cementgolvet hittade en smutsig, hopskrynklad duk i näversöm hon hade sytt och förärat denna sonhustru. När hon står och synar den stackars trasan tar sonhustrun den och kastar tillbaka på golvet med orden "Äsch, det där är bara en gammal spetsduk".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så ont i magen den svärmodern fick, kan jag tro.
      Det får ju jag bara av att höra om det.

      Radera
  2. Barnbarnet som debuterade som loppisförsäljare tidigare i somras lyckades kränga små slaggstensbitar för fem kronor styck. Det tyckte hon var helt naturligt. Hon skulle ha haft ett mycket mer välfyllt loppisbord om inte olika familjemedlemmar protesterat mot en del objekt som jag tänkte lägga med. "Nej, den vill jag ha!" "OK, men då måste du ta med den." "Nej, den kan väl ligga här så länge..."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kanske skulle ha internloppis först.
      Jag hjälpte en väninna att flytta och hon ställde sig vid dörren och sa hotfullt att ingen får lämna huset utan att ta med sig minst två kassar böcker.

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Dukar används inte längre annat än på matbord. Jag brukar ibland ta fram alla mina konstfärdigt sydda kaffe- och brickdukar ur skåpet, som jag ärvt eller broderat själv och bara titta på dem och beundra konsthantverket. Knypplade spetsdukar var ju otroligt dyra förr - jag minns det när jag jobbade extra på jularna i en hemslöjdsaffär.

    Apropå den ledsna svärmodern skulle jag nog aldrig kunna tänka mig att ge bort en sådan duk till mina döttrar eller svärdotter. Ingen av dem använder smådukar, det vet jag ju. Så de får ligga kvar i sitt gömställe i skåpet...

    En Stig Lindberg eller Lisa Larssonfigur köper jag gärna för 10 kr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst, men man tycker ju lite synd om säljaren och ibland får lov att man pruta uppåt.

      Radera
  5. Viss är det trist att hantverk inte värderas, plastprylar från sextiotalet säljs däremot till fantasipriser. Fantasipriser kan man också få betala för Lisa L eller Stig L, även om det är naggat.
    Modena växlar, för en massa år sedan var det fantasipriser på alla kopparföremål, sen fick man ingenting för dom, och nu börjar dom finnas till stigande priser. Lika med pressglas, när jag började köpa snapsglas kunde man få länsmansglas för tio eller tjugo kronor, i dag kan man inte få ett under etthundrafemtio. Om man inte har tur och hittar en säljare som fortfarande tror att pressglas är värdelöst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verktyg kan man fynda, annat har man ju så det räcker.

      Radera
    2. Förr var koppar jättedyrt, nu har det varit träskålar och sånt ett tag men kanske det blir pressglas, vem kunde ana det!

      Radera
    3. Glömde det där med verktyg. Mitt nya samlarobjekt är list- och profilhyvlar med eller utan stål. Det är inte så enkelt att göra en hyvel, men ett profistål kan man alltid slipa till av utslitna stål till hyvelmaskiner.

      Radera
  6. Även jag köper gärna en Lisa Larsson för 10 kr.
    Den som sålde fattade nog inte, tror jag.
    Det är svårt med prissättning i alla sammanhang, men loppissaker
    skall vara låga, man skall känna att man fyndar.
    Annars kan man ju lika gärna köpa nytt i affärerna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag har knappt samvete att köpa så billigt, och sannolikt vet inte säljaren vad dagsvärdet är. Prissättning är svårt.

      Radera
  7. Visst undrar man ibland hur loppissäljarna satt sina priser. Vi har hittat ett bra ställe, där kvalitén är ok och priset överkomligt (och när det känns lite dyrt, hjälper tanken att det är trevlig, frivillig personal och att pengarna går till välgörenhet), men ofta, på andra ställen, ser man helt hutlösa priser för saker man har svårt för att se att någon vill ha. Så länge både kund och försäljare är nöjda med handeln måste man väl dock säga att priset var det riktiga.

    SvaraRadera