söndag 19 augusti 2012

kolmila, forts


Det är i slutet av augusti och kolmörk och just nu sitter jag i växthuset med ett glas rödvin och mår förträffligt. Pensionären travar runt milan och kollar var femte minut och har skitkul. Han ringde nyss. Det kunde inte kolarna göra på den tiden det var på riktigt.

Det är något magiskt med kolmilor har jag förstått.
100 kubikmeter björkved
Det ska vara tätt
Man tämjer elden och har verkligen kontroll, en liten rök stiger upp ur kolstybben och karlarna är genast där och stoppar i knubb och täcker med stybb och bankar ihop så det blir tätt. Man måste ha koll hela tiden, om det börjar röka måste man täppa igen och stoppa det så att det inte börjar brinna för då brinner hela milan och allt kol går förlorat.
Hela milan var ju kompakt med ved, mest björk, ändå kan det uppstå hål som rymmer ett par hinkar knubb.




12 kommentarer:

  1. Sover dom vid milan också? Man får väl inte lämna den på natten, för elden kan ju ta fart när som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajamen, Det var två-tre gubbs som turades om att vakta, Dom som inte vaktade sov på träbänkar med granris i kolarkojan. Jag kan inte påstå att dom sjöng Dan Anerssonvisor i morse men Pensionären var ganska fin i slokhatt.

      Radera
  2. Dan Andersson skriver ju "Jag väntar VID min mila" så dom kanske inte sover därinne, eller, som Karin och även jag undrar.
    När jag läser ditt inlägg om kolmilan är jag mest imponerad över hur människors uppfinningsrikedom, även på den tiden när det varken fanns elektricitet eller datorer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom ska nog passa sig väldigt noga för att hamna inuti milan, det är ju glödande kol hela vägen.
      Visst är det fantastiskt med denna uppfinningsrikedom. Dessutom fraktades det malm från Insjön till Siljansfors järnbruk för att smida stångjärn. Anledningen till den resan var att i Siljanfors fanns det skog som man kunde göra kol av. Söder om Insjön gick all skog till Falu gruva.

      Radera
  3. Morfar Johan var ju torpare en period på ett torp som hörde till Spännarhyttan (Norberg, Engelbrekt och det där). I hans skyldighet som torpare ingick att kola en eller annan mila per år. En gång när mamma bara var spädbarn skulle mormor gå en mörk vinterkväll till milan med mat åt karlarna. Mamma lades i en korg och ställdes vid spisen för att sova gott och inte vakna av att frysa. Det bar sig inte bättre än att mormor gick vilse när hon skulle gå tillbaka hem. "Tre gånger kom jag tillbaka till samma ställe" berättade hon. Dock slapp hon se det stället en fjärde gång den natten, och när hon kom till torpet sussade mamma till all lycka gott i sin korg. Jag kan bara tänka mig vilken skräckupplevelse det måste varit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken skräck det måste ha varit för mormor. Och vilket slit det var för morfar, utan motorsåg och moderniteter. Pensionären vaktar mila i natt också, han ringde hem nyss. Tänk om de hade haft moblltelefoner förr och gps. Hur skulle vi klara oss om vi fick lova att klara oss utan tekniska hjälpmedel?

      Radera
  4. Nu kommer en direktrapport från milan. Det är ju nya tider nu än förr då de kolade. I kväll har jag datorn med mig för jag skulle kolla travet från Solvalla men uppkopplingen är inte nog bra för att ta in rörliga bilder. Nåväl, det får väl bli lite kolning i stället. Det verkar funka med bloggen. Milan är just nu lugn med bara lite ångor som stiger mot skyn. Vi klubbade över hela milan innan de andra gick och lade sig. Jag ser hur elden flammar i kolarkojan där Ove just lagt sig. Per-Arne har innan visat en film från Lomviken där de gjorde en mila härom året. Det var en mycket informativ film så man känner sig nästan som expert på kolning efter den. När det var färdiga med den milan som var på 30 kubikmeter så hade de en trevlig fest med sång och musik och lämpligt tilltugg. Därav har vi under kvällen bestämt att vi också ska ha fest på fredag kväll när våran 100 kubikmeters mila är klar. Vilken fest ska inte det bli?
    Stämninngsläget är mysigt med några fotogenlampor runt milan och en brinnande eld som sällskap. I övrigt är det tyst bara någon bil som passerar förbi och stör på E 45 ibland.
    Pensionären

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nätansluten kolmila! ja jag säger då det.
      Ni verkar ha riktigt kul i er koljunta i alla fall och på onsdag börjar min syjunta träffas och jag kan inte vara med, det är synd. Man måste nog ingå i en junta av något slag.

      Radera

  5. Här kommer en kort rapport direkt från kolmilan i Siljansfors. Den är nu inne på sitt 7 dygn och (beräknas) vara klar i morgon fredag.
    I kväll hade vi besök av några intresserade personer som ville se hur milan utvecklade sig. det har varit här vid flera tillfällen under veckorna vi hållit på med milan.
    De berättade bl.a. att på måndag kommer det ett program på SVT om "här är ditt liv" eller nåt i den stilen. Det handlar om släktforskning och det första programmet handlar om Lasse Åberg. De har filmat i deras smedjan i Gävunda och i kolarkojan i Siljansfors så det blir säkert något inslag från vårt museum. Programmet sänds kl. 20.00 på måndag kväll i SVT.

    Just nu har jag vaktpasset för kolmilan fram till kl. 01.00 då jag får avlösning och kan lägga mig att sova i kolarkojan. Det är nyttigt att själv uppleva hur det kan vara att sköta en kolmila då man guidar i museet det är en nyttig erfarenhet. Mycket mer jobb än vad jag kunnat tänka mig. Men nu verkar det ganska lugnt med milan.
    Pensionären

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att det där programmet sänds, det var ju ett tag sedan de filmade.
      Och godnatt och sov gott - men inte än.

      Radera
  6. Finns det inget foto av pensionären i slokhat?
    Ekenskisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är ju ingen utpräglad linslus men om du tittar på moratv.se och filmsnutten om kolmilan i Siljansfors så får du se hans imponerande matlagning. På slutet i filmen alltså.

      Radera