Livsrummet

Godisbok som sabbar nattsömnen Dottern  fyllde år och eftersom hon går på Sätergläntan  (som är ett fantastiskt ställe) så åkte vi dit och firade. Vi var utrustade med stora kastrullen fisksoppa och bröd. Tårta skulle jag inte ha med enligt order. Det visade sig att kompisarna hade gjort en tårtbuffé. En av födelsedagspresenterna var en bok som hon fick välja själv i butiken. Och eftersom jag födde detta barn för 26 år sedan så fick jag också en bok av mig själv. Det slutade med sömnsvårigheter. En stor del av natten låg jag och försökte lista ut hur det skulle gå till med de olika finesserna i de estniska sjalarna.  Så kan man också göra En ny sorts uppläggning lärde jag mig i alla fall. Det får jag träna på Men muscherna lyckade jag inte få stil på, första varvet går bra men hur gör man på andra varvet? Och uddkanter fanns det många att välja på. Men jag ska inte börja med en till, ska jag inte, nej. 

Vantar för nyförälskade hittar man här Den här bilden vet jag inte var jag hittade men dom dök upp förra vintern Det är vinter och kallt och jag tycker inte om det. Lite värmande kärlek är vad som behövs och drömmar om sol och värme och funderingar över frökataloger och i väntan på bättre tider så blir det väl en stickning. Men jag kan inte sticka saker som är två och absolut inte tre. När jag har stickat en sak så ska det vara klart så, inte vill jag sticka en till likadan. Men är här lite tips till den som kan och vill.

Gamla fina täta välgjorda band, ska jag någonsin kunna väva så? Nej jag är inte alls maniskt, bara intresserad av textilt hantverk och jag vill hinna så mycket som möjligt innan nästa projektjobb dyker upp.  Vilket det troligen inte gör, 60+are får inte jobb nuförtiden. Nej inte maniskt, bara intresserad men det kanske inte var nödvändigt att börja på en kurs i bandvävning. Band till moradräkten. Jag har dräkt och jag har band men jag vill ju kunna väva dom också. Eller ville. Jag blev gråhårig(are) på en eftermiddag. När jag kom till kursen fick min bandvävstol diagnosen Kaffeved, min skyttel dög inte heller, sedan skulle jag varpa och det var ingen vanlig varpning det inte. Fel blev det i alla fall. Sedan ska det knytas upp och ner och hit och dit och jag tänker inte beskriva det närmare. Jag har tappat lusten. Dock ska jag väva ett band.  Är det någon som har en hyfsad bandvävstol över förresten?

Jag tänkte sticka den vackraste sjalen, vackrare än originalet som var för grovmaskigt. Skön skulle den bli också i ett ljuvligt grått mjukt luddigt garn. Men det var svårare än jag tänkt med mönsterstickning på både aviga och räta varv. Nu har jag tagit av garnet och börjat om och pillat upp (man repar inte upp luddigt garn, det trasslar ihop sig) och börjat om igen. Jag har försökt att räta till det genom att inte göra hoptagning om det är så att det fattas en maska eller gjort en ökning, men då stämde ju inte mönstret. Det blev inte som jag tänkte mig. Det blev fel. Men jag kör huvudet i stickningen och fortsätter envist. Och gör fel. Precis som regeringen. Som envist säljer ut verksamheter som privata firmor kan göra vinst på. Ett litet exempel .  Allt utom hovet tydligen, undrar varför? Och det blir inte billigare och inte effektivare, bara fel. Apoteket t ex, det blev också fel, DocMorris har redan lagt ner en massa butiker och det var ju lika bra för...

Och lusten att brodera också Det har varit lite trist nämligen, jag är mellan två stickningar och Pyssel&Knåp som är en pålitlig inspiratör har sjukskrivit sig från bloggen p g a ishalka och hjärnskakning.  Snälla! Använd broddar!! Om inte annat för att kunna hävda att man går på Broddway. Och visst borde jag väva men … ja, det går lite trögt. Kolla vad jag hittade på 365 saker du kan göra idag, 18 jan. Och där länkar man till Aftonbladet som har följandet tips: 1. Du ska brodera sanningen om dig och dina vänner. 2.   Du ska klippa broderiets band till kvävande gullighet och religion. 3. Man kan aldrig brodera ett sinnestillstånd tillräckligt nedrigt. 4. Du ska aldrig såra din nästa med mindre än fem stygn. 5.  Du ska älska och förakta broderitraditionen, och hata och beundra den husliga fliten. 6. Du ska aldrig kopiera andras broderier, eller brodera prefabricerade mönster. 7. Undvik aldrig att brodera skandaler. 8. Du ska al...

Favoriten är inte heller färgglad I söndags såg jag på tv, det händer inte ofta. Jag såg ett program om giftiga kläder Alltså inte kläder som är väldigt snitsiga och så utan kläder verkligen innehåller gift. Skorna också. Folk får utslag på kroppen och blir sjuka för alla konstiga färgämnen och antimögelmedel.  Men det tar ju några år att samla på sig så mycket gift så att man blir sjuk av det. Nu finns det ju plåster mot åksjuka och värk och klimakteriebesvär och jag vet inte allt. Det är ett jättefiffigt sätt att få i sig medikamenter. Tyvärr gör inte kroppen skillnad på giftiga och ogiftiga ämnen, huden suger i sig allt den kommer i kontakt med. Den svarta färgen är värst.  Och kromgarvat läder. Och hur arbetarna som vadar omkring i färgkaren utan skyddsutrustning är inte svårt att lista ut. Lagstiftningen om arbetarskydd är inte stark i Asien,  det är därifrån kläder och skor importeras. Min garderob är en ganska tråkig. Någon lär ha sagt att den ...

Det ska bli draperier till farstudörren,  jag har vävt en meter, nu är det fem kvar… Håhåjaja

Emma fick en kalender av mig en gång för länge sedan. Medeltida kvinnoliv heter den, kanske.  En sådan som man skriver upp födelsedagar i.  Häromdagen sa hon att det var en så rolig bild sist i boken. Bilden är mycket liten så det blir inte bättre än såhär. Kvinnan som rider på en häst har inte en lans i handen som man kan tro vid första anblicken. Det är ett rockhuvud, dvs ett sånt som man har fibrerna på när man spinner och det som flyger över hennes huvud är sländan. Mannen som rider på det andra djuret, är det verkligen en häst? Han är obeväpnad men han har något bakom sig, som ser ut som ett getkranium med horn. Inte konstigt att lejonet i mitten av bilden sneglar oroligt mot mannen. Men vingfotingarna på sidan blir jag inte klok på. Och vad är det för bild, varifrån och varför?

Fast jag är nog lite fel klädd när jag väver Nu har jag avslutat en stickning och efter förra blogginläggets filmsnutt tror jag att jag ska ägna mig åt vävning ett tag och för att styrka mig har jag läst Praktisk Väfbok tillägnad den idoga svenska kvinnan. Jag kände mig på något vis berörd. Kort sammanfattning: Vävning är välgörande för syndare, idioter och sinnesslöa. Sedan tröttnade min skanner Men senare i förordet kan man läsa:       "I många år har man ansett som en afgjord sak, att det ej lönade sig att tillverka tyger för hemmen, emedan fabrikatet fölle sig billigare.       Men i samma mån som vara blev billigare, blev den äfven sämre. Man lärde sig att använda appretur (klister) i stället för fibrer i bomulls- och linnevaror och shoddy eller rugg-affall i stället för ull i yllevaror. Hållbarheten blef härigenom mindre och uppköpen måste följaktligen oftare förnyas. Den bekanta satsen ”att köpa billigt är att köpa dyrt” blev al...

Jobbigt att dra den över huvudet Inte klippa i tröjan! Den här tröjan stickade jag för 26 år sedan, jag var gravid och sjukskriven och hade order att hålla mig lugn.   I slutet av januari föddes det en liten tjej och hon har nu förbjudit mig att klippa upp den här tröjan. Hon tycker väl att hon har lite äganderätt i den. Mitt problem med tröjan är att den blivit för trång och jag vill sätta i en knäppning istället. Men det gick alltså inte för sig. Ulligt krig halsen Så då köpte jag en ny tröja. Just det jag köpte en tröja. Och inte nog med det, jag lämnade allt alpackagarn till stickerskan Kicki Dahl på Kaplagården i förhoppning om en till tröja.  Nu får dottern göra vad hon vill med tröjan.