Livsrummet

Så här såg det ut för fyra månader sedan, 27 grader kallt, då hade vi verkligen skäl att gnälla Semester och lugnet sprider sig. Förhoppningsvis.  Man kryper omkring i rabatter och trädgårdsland med jord under naglarna och lyssnar på Sommar på P1.  Det är meditation. Nästa sommar ska jag ha flera grönsaksland och större rabatter. Så här ser det ut nu, 27 grader varmt och livet är underbart.

Ha! Var det någon mer än jag som inte hade trott det? I ärlighetens namn…? Den blev inte bra och när jag skulle blocka den så var den inte riktigt med så jag fick stryka den, då dog garnet. Naturligtvis skulle jag ha eldat på garnet innan jag började, nu blev det inte av förrän sjalen var klar och det visade sig vara prima garn från den pakistanska akrylgeten. Håhåjaja, det var väl ett bra garn att träna på och jag har i alla fall lyckats lista ut hur mönstret fungerade och jag stod ut att sticka en tråkig löpmeter och lite till. Nu funderar jag på nästa projekt, spännande mönster och trevligt garn, Tips?

Här i Siljanstrakten firar vi inte bara midsommar på midsommarafton. Vi firar när vi har tid, lust eller när den lokala traditionen så bjuder. Att det står midsommarafton i den officiella almanackan bryr vi oss inte om, det är ett statligt påfund och här i Dalarna skiter vi (som vanligt) i sånt. Så idag åkte vi till fäboden och firade. Visserligen gick stången av när de tog ner den för två veckor sedan men biten som var kvar räckte till ändå. Annars är det (som vanligt) lite tävling om vilken by som har längsta stången och största julgranen. Vi hämtade svärmor och for till fäboden. Eftersom jag (som vanligt) promenerat runt i köket i två dagar så ville jag promenera ute i skogen och bad att få bli avsläppt när vi kom till fäbodvägen. Jag ville gå, det var flera bilar som stannade och erbjöd skjuts men jag envisades. Det är så mycket man inte ser när man åker bil och inte hör man bäcken heller. En liten äng med linnéa t ex Eller en mossig gubbe, troligen skogs...

Patriarkatets sista utpost Midsommarafton och alla har, enligt traditionen, fastnat framför sina datorer. Maken sitter vid köksbordet och skriver informationstexter till museet . Dottern är hos pojkvännen i Värmland. Sonen och flickvännen sitter i gästrummet med sina datorer och jag försöker vara sällskaplig vid köksbordet. Det går sådär.  ”Barnbarnen” ligger mest och sover. Svärmor, son och "barnbarn" Men det har rests majstänger, en om dagen räcker för mig så jag stannade hemma vid andra resningen och spelade fiol för första gången på ett år (!!!!!) Jag blev inspirerad vid majstångsresningen och tänkte att det är klart det är svårt med fioler när det småregnar. Så visst håller vi på traditioner, svärmor var här på lunch och hängde med till majstången, det är imponerande hur snabbt en 90-åring kan traska iväg. Men hon beklagade sig när hon såg sig omkring, inga bekanta, men dom är väl döa allihop. Det är lätt hänt i den åldern.

Ek, exotiskt träd Orkide Jag har varit på kurs i ämnet ätliga vilda växter. Det är tydligen den senaste trenden i restaurangvärlden. Men jag var fel, på fel ställe, på fel kurs i fel klimatzon. Det regnade och jag frös. Det växte ekar där, det gör det inte här. T ex. Vi pekade på växter och frågade om de var ätliga och föreläsaren svarade (för många gånger) att det visste han inget om för de fanns inte hemma i Skåne. Nässlor och kirskål verkar vara säkra kort. Kärrblomster inte exotisk Klädsel hela dagen Nu är jag hemma igen med svärmors raggsockor.

Inte intresserad av heminredning nu Dotter och en halv trerummare har flyttat hem över sommaren, i höst flyttar hon och valda delar igen. Vi har stuvat undan på vinden och i bodar. I min vävstuga är det nedsatt framkomlighet trots att vi travat på höjden. Plötsligt avstannade verksamheten, hon har hittat en flöjt och spelar och spelar. Det blev så skönt. Notera den tomma golvytan

14 juni 18 maj Vilken explosiv växtkraft!  Jag trodde ju att den stackarn hade frusit ihjäl i vinter. Vattna ingång den sa min växtguru  Lilla B , och jag vattnade och vattnade. Den 18 maj såg jag en grön liten knopp. Yes, den hade klarat vintern. Nu, nästan fyra veckor senare har den skickat iväg lianer på över en meter och allt som är i närheten duger att klänga sig fast i.  Möjligen blev den förnärmad över att jag trodde att den inte skulle klara lite kyla, -30 grader är väl inget för en Zilga. Eller också blev den rädd för att dö drunkningsdöden och att jag skulle plantera näckrosor. Nu ska jag bara komma underfund med hur jag ska hålla den inom rimliga gränser. Förra sommaren tyckte den att växthuset blev för litet så den började smita ut genom takluckorna.

Jag blev så glad när jag hittade lönnen som stått där och vuxit i några år och plötsligt visade sig vara så pass stort så det gick att använda som skuggträd. Att sitta i skuggan under ett träd är något att längta till. En bok, en stickning eller en kopp gott te förhöjer det hela och givetvis bör man ha en vacker klänning, gärna lång och med lite spetsar.   Jag skulle visserligen se ut som en härsken gräddbakelse i en sådan skapelse men det vore lite stilenligt på något vis. Och så blåser stickbeskrivningen bort. Ja den gjorde ju det häromdagen men då drog jag mig till minnes någon av stickbloggerskornas idé. Men vem av dom? Jag har letat men inte hittat vem det var som kom med denna strålande uppfinning. Man kan använda den som bricka också En stickbeskrivnings hållare . Jag tillämpade den gamla pedagogiken och lade huvudet på sned och sa Älskling! Och så fick jag en plåtbit tillskuren, lite större än A4. Den klädde jag med ett tyg och sydde på en ficka på baksidan. De magnetre...

Idyllen med nässlor bakom hörnet Åh titta! Ett träd där man kan sitta i skuggan, så trevligt. Och ett litet bord och en liten stol, toppen! Och på bordet står en skål med jordgubbar och grädde. Ah, fantastiskt! Och t o m en korg med en stickning. Det är ju underbart! Och jag satt mig och åt upp jordgubbarna och jag och stickade och det fläktade så sköna ljumma vindar. Så underbart livet kan vara. Oj nystanet fläktade ner i korgen där jag ställt den tomma skålen, attans, det kom grädde på nystanet. Nej vad det fläktar, stickbeskrivningen fläktade iväg också, över vinbärsbuskarna och landade i nässelsnåret, fan. --- Apropå vinbärsbuskar så har de blivit angripna av något så bladen ser lite tråkiga ut. Det blir alltså ingen svartvinbärsbladsaft i år men receptet kan ni ju få. Gott att blanda i vitt vin. SVART VINBÄRSBLADSAFT 1-1,5 liter fina blad från svart-vinbärsbuske 1-2 liter vatten 1 kg socker 2 citroner 1 msk citronsyra 1/2 tsk natronbensoat Lägg bladen i en kruka Tvätta ci...

Krångel Det är så skönt att solen skiner men nu är det så att solen lyser in på köksbordet på sena eftermiddagar, när vi sitter där och äter middag.   Det behövs gardin alltså. Gardiner är inget jag är speciellt förtjust i. Framför allt byter jag sällan och gör jag det så tvättar jag dem och hänger upp samma igen. Det ska vara enkelt. Men det är det inte. Det finns ett oräkneligt antal gardinupphängningssystem, och alla får mig att tänka på yogiska lugnande metoder: Sänk axlarna, andas djupa lugna andetag med diafragma. Jag har en låda med gardinupphängningsgrejor. Med det fattas alltid saker. Behöver jag 16 krokar så finns det 10. Behöver jag klämmor finns det massor, i fel storlek. Jag åker och köper nytt för att komplettera och då visar det sig att det märket jag söker inte längre finns eller också har man ”utvecklat” systemet och ändrat storlek på det mesta och inget stämmer när jag kommer hem. Andas djupt och lugnt. Bäst är det som ligger i den blå plastpåsen, två skruvögl...

Rädisor, ringblomma, sallat och sallat? kanske? Ufo i grönsakslandet Det såg så bra ut, riktigt prydligt med raka rader och ordentliga etiketter där jag skrivit vad jag sått. Det regnade så bra och under fiberduken var det ett alldeles lagom klimat så de små fröna grodde så snällt och det började prunka i raderna. Men vad var det som kom upp tro? Ja det stod ju på de fina plaststickorna som jag klippt till av plastlock. Nähä, inte det. Det gjorde det inte, texten hade regnat bort så nu är det spännande. Jag minns att jag sådde två rader persilja längst till höger. Men vad var det sedan? Och vad är det som inte kommer upp alls? Det som ser ut som sallad är förmodligen det men har jag stått ringblomma mitt bland grönsakerna. Ja troligen. Luktärterna är längst till vänster i alla fall. I det andra landet sådde jag svartrötter för det är så himla gott men de växer rakt ner har jag fått veta och behöver nog mer än 20 cm att växa i, jag trodde de växte horisontellt under jord. Pu...

Ha! Jag anar ett mönster!  Men jag anade inte att det skulle bli en jättevåffla. Och jag inser att jag inte klarar av någon konversation när jag stickar sånt här och man ska inte sticka och dricka vin och man ska absolut inte tappa en maska vid döhpt (dubbel överhoppningshoptagning). Läraktig tant, går från klarhet till klarhet! Men så tittade jag in på Ravelry och hittade proffsen .  Funderar på att virka grytlappar i fortsättningen.

Favoritauktionist Man har nog en del att vara tacksam över i alla fall, trots allt. Här är det en som borde ha röjt men som har samlat och samlat och samlat... Men jag tror jag står över den här auktionen  också och jag ska nog se till att hålla maken hemma också. Den här helgen är det Konst runt Siljan och det är mycket jag vill se.

En hink potatis på rot Det är svårt att hitta på bra presenter till folk som har allt, eller inte vill ha allt, eller är finsmakare så det är svårt att veta om det är rätt nyans eller vad det är som kan bli fel. Men förbrukningsvaror går ju alltid bra, sånt man äter eller dricker upp. Växter till en trädgårdsinnehavare är ju ett säkert kort.  Förra året fick jag en hink potatis på rot och i år kom det smörbollar. Potatis och smör, det är gott det.  Smörboll?