Livsrummet

Spetssjal Dom är så tjusiga, lätta, skira och lagom varma. Mer än dekoration än en sjal. En vacker sak att gömma en skrynklig hals i. Jag vill så gärna ha en, dvs, jag vill göra en. Egentligen vill jag göra många och jag har börjat på många. Och börjat om, och om igen. Det är svårt att repa upp luddiga garner så jag får dra av tråden och börja om igen. Suck Till slut köpte jag ett pedagogiskt garn, lättstickat och lätt att repa upp och lätt att räkna maskor och se vad som händer. Så skulle jag skaffa något fiffigt att märka ut mittenmaskorna med. Det finns mycket hjälpmedel men några små plastmojar för 74 kronor vägrar jag att köpa. Det fick bli den enklare varianten. Gem skulle kanske också fungera. Nej, skam den som ger sig, på’t igen. Men det är väl som Cessi säger Lyd order och tänk inte. Som i lumpen, Tänk inte, det bara förvillar hjärnan.

Det har framförts mycket positivt om växthuset. Det är egentligen mera lusthus än växthus. Tolv kvadratmeter varav nio är stenplattor, på resterande tre kvadrat har jag kryddor och luktagottväxter. Och några tomatplantor som jag får från vännerna som har handelsträdgård . Det är tomater med muskler. Vinrankan växer i främre hörnet och har stuckit ut rötterna utanför grunden så den kan dra i sig vatten från takdroppet. Återstår att se om den överlevt. Den ska klara -36 grader och det har det varit så nu är det spännande. En trött man sa någon gång att en kvinna som vill ha ett växthus är ingen vanlig önskande kvinna, hon är en naturkraft. Det är troligen sant. För mig (oss) tog det några år (av tjat) innan växthuset stod på plats och var användbart. Fönstren är från en gammal skola i trakten och det mesta är återbrukat material. Plasttaket är nytt och ligger utanpå glasfönstren som vi försökte med först, men de höll inte tätt. Kanske det var tur att det tog tid för sedan up...

Nu har 40-åringen fått sin bonad. Tack för alla glada (mer eller mindre rumsrena) tips, jag tar gärna emot flera för det är kul att brodera och det går att göra tillsammans med andra. Däremot är det omöjligt att försöka sticka spetssjal, det går inte ens om jag är ensam. Men jag kämpar tappert på, det vore då själva den om jag inte ska lyckas knäcka koden. Det är ju nästan som en vanligt html-kod, ju...

Strålande a-kassan! De har förstått att jag behöver pengar och skickat en utbetalning på posten, banken utbetalar pengarna. Posten har senarelagt sin utdelningen, det hade något med service att göra. Alltså hade banken stängt när jag kom och ville föra över mina pengar till kontot. Visserligen har jag bett att få pengarna på kontot direkt men det funkade inte. Bristande rutiner kanske? Jag får leva på makens pension i helgen. Nästa bonad jag broderar ska ha texten Sanningen ska göra dig fri men först gör den dig galen. Tjo!

Leta jobb – söka jobb Långpromenad Så frön Plantera om blommor Leta jobb att söka långpromenad Sticka spetssjal, i alla fall försöka Byta solv i vävstolen Leta jobb långpromenad Brodera flera bonader Måla taket i arbetsrummet Jobb promenera Putsa fönster – städa Knyppla klart minst en spets Testa yllebroder Sy damasker åt syrran Jobb? Ut och gå, det lugnar nerverna och samlar tankarna sägs det. Om tre månader är det midsommar. Håll ut!

Det är inte så lätt att hålla sig till ämnet när själva ämnet är översnöat och kanske borde kallas Drivhus än växthus. Den här bloggen skulle handla om Växthuset, men det gör den ju inte. Karin har också problem att hålla sig till ämnet. Det är bra. Det dyker ju upp så mycket mera saker som är intressant. Idag tog jag mig fram till växthuset i alla fall. Där inne var det 25 grader varmt och lä. Ute blåste det ganska rejält. Där satt jag och fikade och njöt och lipade åt snödrivorna. I går mätte jag snödjupet, 70 cm. Jag ska mäta i morgon igen, efter det här tövädret och blåsten som en meteorolog kalla föneffekt så bör det ha suckat ihop.

HA! Jag har gjort det! Första försöket till spetssjal blev en liten liten provbit. Det var ju inte så svårt. Tack Pyssel&Knåp för goda råd.

Jag bor granne med en garnbutik. Dom säljer lampor också och tro inte att jag lyckas köpa en glödlampa eller en rundsticka utan att det följer med lite garn hem. Karin är bok(miss)brukare och jag har ett långt gånget garnberoende. Det yttrar sig i många härliga lådor och korgar med garn. Och en del påbörjade projekt som aldrig slutförts, s k UFO. UnFinished Objekt. Ett har jag faktiskt ärvt av Karin, det kom väl böcker i vägen. När VävAnnika var här och hjälpte mig med kontramarschen så kilade vi över till Garnbutiken. Annika väntar småttisar i släkten och kved lyckligt över alla mjuka, ljuvliga bebisgarner. Och faktiskt, jag köpte inget garn alls men det berodde mest på att a-kassan inte förstått mina behov än. Två och en halv månad, de måtte vara trögtänkta. Senare samma dag åkte en väninna och jag till spelmansstämma i Rättvik . Men innan vi for så måste jag titta på hennes miniloppis, sa hon. Hon hade garn, två nystan mohair i en vacker saftig brun nyans. Visst är det skön...

Horisontell kontramarsch är inte till att leka med, man bör anlita kunnigt folk då. Jag vädjade till Annika som är med i Hantverk och design och väver som en gudinna. Hon kom pekade och förklarade och visade till rätta. Inte nog med det, hon kröp omkring och hjälpte till också, vilket mina onda tummar tackade särskilt för. Hårda nylonlinor och hala låssprintar var inte ett dugg samarbetsvilliga. Men nu funkar det hyfsat. Men skälet är väldigt litet för en mattväv. Det beror på att solven är korta. Suck. Alltså får jag dra ur varpen, byta solv och trä om solvningen och skedningen en gång till. Ackja. Men sedan ska nu få se på mattor.

Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?

Häromdagen kom det ett par decimeter snö till, alldeles i onödan. Men jag fick i alla fall prova mina egenkonstruerade damasker. Hemvärnets gamla vadmalsbrallor fick sätta livet till och det blev riktigt bra och funkade alldeles utmärkt. Sedan var det bara att ta sig ut till Siljansfors skogsmuseum och skotta av taket på serveringen innan det var för sent. Synd att serveringen var stängd men naturen är ju så översnöad så det är inte mycket att se nu. Men vackert var det och ont i ryggen fick jag.

A-kassan knäcker mig Den bisyssla som jag haft i några år medan jag jobbat heltid får jag inte fortsätta med eftersom jag inte haft den varje månad. Studiecirklar är av naturen terminsbundna. Och mina studiecirklar i yoga är också det. Det är problem att få folk att traska iväg till en yogakväll när det är högsäsong för trädgård, skolavslutningar, semester och vad det nu är sommartid. Från september till november och från januari till april kan man ha studiecirklar och kurser. Sedan har folk annat för sig. Och jag med. Nu vill a-kassan ha ett anställningsintyg. Jag har aldrig fått något anställningsintyg, man får närvarolistor och när de är ifyllda skickar jag in dem och så är det klart med det. Symboliken med labyrinten måste kanske förklaras, det är jag som är kulan.

Jag vill ha en spetssjal Blommorna vissnar, dammet faller, magen knorrar, maken också. Huset förfaller och jag brottas med en stickning och framför allt en stickbeskrivning. Jag vill sticka en sådan där stilig spetssjal som finns på Drops . Det är inte det att jag lider akut brist på sjalar, tvärtom. Jo förresten, jag äger ingen spetssjal, och det måste väl varje ärbar kvinna äga. Det är inte så att jag svänger mig i eleganta salonger och behöver den för den skull. Och fryser jag så får jag dra på mig en tröja och svärmors yllesockor. Yllesockor har jag haft sedan i oktober. Jag vill ha en spetssjal och jag vill framför allt kunna sticka en. Stavningsövning Sjalen är skydd mot kylan som jargongen är en sköld för att skydda själen och skyla känslor som sköljer över skikt efter skikt av självkontroll Klart man vill ha en själ, förlåt sjal

Svärmor fyller 90 Svärmor som älskar allt och alla. ”Lammol” sa ungarna när de var små och inte kunde säga farmor, mormor fick heta ”bommol”. Svärmor har bakat i flera veckor. När jag frågar henne vad hon önska sig till 90-årsdagen så viftar hon bort det, hon har vad hon behöver. Hon är snarare inne i ge-bort-stadiet. Hon stickar sockor och bakar bullar och kakor och det är ingen ide att komma med någon bakbok. Hon har sin gamla tummade som hon litar på. Smör, grädde och absolut inga lättprodukter. Det blir jättegott och jag har ingen chans att gå ner i vikt. Vad ger man en 90-årig husmor? Man ger inte en kvinna husgeråd. Smycken kanske? Ja, men hon använder inte ofta smycken och skulle nog ge bort det. Kläder, nej det är svårt. Sjalar, hon har för många redan. Prydnadssaker har hon också för många men hon blir glad av gulliga saker. Hon skulle för all del behöva en ny soffa, en som hon och hennes väninnor kan sätta sig i och framför allt resa sig ur. Nja, det här tål att tänka på.

Kolla vad Pyssel & Knåp (5 mars) har gjort! Så vackert vill jag också kunna göra och jag har försökt men det blev mera repa upp än sticka. Hittills har det inte blivit någon sjal. Är det någon som har en kurs på lut? Eller en enkel beskrivning för nybörjare. Sticka kan jag, men inte sådär.

Nu är jag väldigt trött på att administrera min egen arbetslöshet. Dock har jag sökt jobb, två stycken. Det ena stället annonserade efter jobbcoacher och det andra stället skrev jag till helt sonika och talade om att de behöver mig. Dvs att jag nog skulle kunna vara till nytta där. Återstår att se om de insett det själva. Men för att pigga upp mig lite har jag börjat brodera, ett gammalt fint hantverk. Och ganska svårt att få till det så det blir snyggt. För att göra det lite mera underhållande så letar jag kloka ord att brodera. Ovanstående bild på mitt förstlingsalster är väl både urskuldande och tillrättavisande. Nu är den bonaden klar. Men jag vill sy flera bonader och jag funderar på texter och behöver hjälp. Det kärva konstaterande GRÖT ÄR ALLTID GOTT i korsstygn fick väninnan som så ampert yttrade detta en lördagskväll när jag inte hade något smaskens hemma. Jag vill ha positiva uppiggande visdomsord, helst roliga. Jag vill ha förslag och den som kommer med ett riktigt bra förs...

Jag fortsätter att grunna på det där med a-kassans regler och bisysslan. Det vore förödande om terminsbunden eller säsongsrelaterad verksamhet inte är godkänd som bisyssla. Det är inte så svårt att föreställa sig vad som händer med kvällskurser om kursledaren blir arbetslös från sitt ordinarie jobb. Hur funkar det för säsongsjobbare, om de jobbar heltid varje vecka så är det ju inga problem men om de bara får deltid? Självklart är det lätt hänt att utöka sin bisyssla om man blir arbetslös men det är inte tillåtet. Då får man smäll på fingrarna och blir troligen återbetalningsskyldig. Så istället för att utöka den verksamhet man kan få in pengar på och redovisa den som arbete så tvingas man sluta helt efter 75 deltidsdagar. Dvs om jag jobbar en timme under en vecka så räknas den veckan som deltidsarbete och fem dagar dras från deltidskvoten. En annan fundering är att a-kassans tjänstemän kanske har order att rutinmässigt avslå begäran om bisyssla enligt principen går-det-så-går-det. All...