borrelia, del 2

Borrelia, symptom och konsten att skylla ifrån sig.
Att det blev ett stort rött kliande utslag på låret när jag krånglat omkring i hallondjungeln bland myror och mygg, det vara inte så konstigt. Inte heller var det konstigt att jag hade träningsvärk i axlar och nacke när jag hade börjat väva, och huvudvärk hör väl till när det är stressigt på jobbet. Att jag var trött och frusen efter denna sommar och nu när hösten kommer det var fullt förståeligt, tyckte jag. Samtidigt konstaterade jag lite håglöst att jag tydligen fått tinnitus, det piper i öronen. Som en mobilladdare kan låta ungefär.

Men så visade jag en jobbarkompis med sköterskeutbildning det röda utslaget som fortfarande kliade det efter tre veckor. Utslaget alltså.
Sjuksköterskor är effektiva och hon tittade snabbt på mitt utslag och ställde diagnos; borrelia, och jag fick order att kontakta läkare, han sa samma sak. Dessutom sa han att det är svårare att ställa diagnos på kvinnor, män har mycket tydligare symptom. (Ja men så är de ju så mycket enklare till sin natur, tänkte jag)
Vad jag har svårt att förstå är hur jag skulle kunna koppla ihop alla de här diffusa symptomen och landa i en diagnos själv.
Jag har sökt och läst lite om eländet, när jag läste på Wikipedia blev det dramatiskt. På Lunds Universitet konstaterades att äldre kvinnor (skulle det vara jag det?!) har sämre immunförsvar mot borrelia.
Skit också.