Livsrummet

 Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade. Det finns  intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet.  Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka. Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning , långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o ...

 Band Livet på livkjolen brukar kantas med band eller sämskskinn. Jag hade inget sämskskinn så det var bara att väva då. Åtta meter ungefär. Det är ganska meditativt och ingen stor apparat.  Det finns band att köpa på Hemslöjden i Mora men det var inte riktigt min gröna nyans, garn hade jag ju så jag vävde. Lingarn 16/2. Och vävde  och plötsligt var det klart. Det blev lite mer än åtta meter, när jag ändå hade varpat liksom. Så är tyget till kjolen vävt och lämnat till plissering, tyget till livet är klart och nu också bandet. Förklädet och sjalen vävde jag tidigare. Dags att börja sy livet. Såhär ska det bli så småningom. Dvs såhär, 

 Nu gäller det livet. Vi var ju tre kvinnor som ville ha tyg till livet på Mora sommardräkt. Det är en livkjol, dvs det sitter ihop. Grön varp hade vi enats om men inslagen varierade, jag hade samma i inslag som i varpen, Agneta hade en lite annan grön nyans och Birgitta hade oblekt lingarn som hennes mamma spunnit, eller var det mormor? Lyxigt. Lingarn 16/2 i både varp och inslag Till slut blir det lite för trångt för att få igenom skytteln. Birgittas tyg syns nästan inte men det finns där nederst, men vart tog den gröna varpen vägen? Gör en provlapp säger dottern och innan jag satte saxen i mitt egenhändigt vävda tyg så ville jag verkligen sy en provlapp, dvs ett provplagg. Det fladdrar lite fånigt vid ärmhålet. Bystveck hade man inte på den typen av plagg, inte ens byst.  Det var bara i vägen när man jobbade. Men man kan dra i rynktrådar så formar sig tyget lite. Sen är det bara att klippa då. Ganska nervöst var det ju. Men kjoltyget då? Tyget som jag inte klarade av att pl...

Det kvaddade tyget kom tillbaka och ansågs vara räddat, nåja, det var nästa bra men eftersom hela härlighet skulle plisseras så kanske kvarvarande veck skulle försvinna eller i alla fall inte synas så tydligt. Jag fick veta att att den förmedlande firman de hade varit tillbaka till "proffspressaren" med tyget tre gånger innan dom vågade kolla med mig om det var ok.  Undrar hur det såg ut innan  Visst ser man att det är veck men det kanske försvinner bland de andra vecken. Förhoppningsvis. Men sen ska det plisseras. dvs sy tråckeltråd trådrakt var tionde cm. Därefter syr man vecktråden var åttonde mm på alla fyra våderna. Och sen kan man kan man börja plissera med sprayflaska och strykjärn. Fållen bygger på så det blir svårare och svårare. Underlaget är en björkbräda. Mina händer gav upp, jag kunde inte fortsätta En gång i tiden fanns det firmor som proffs, tror jag. Nu är det bara skylten kvar. Hur ska man göra då?

Katastrof och elände! Tyget till moradräktens kjolen är illa medfaret, "proffsen" som skulle pressa tyget hade istället tvättad det och troligen hade de inte ens blötlagt tyget först vilket är nödvändigt med lin. Jag insåg att jag inte skulle klara av att rädda tyget själv, var det ens möjligt? Jag vägrade befatta mig med tyget och med "proffsen" vilket nog var mest hälsosamt för alla parter. Så jag gick tillbaka till firman som förmedlade tjänsten till "proffsen". Jag förklarade att jag inte tänkte befatta mig med tyget och att de fick försöka rädda det eller ersätta mig. Vad kostar fyrameter egenvävt tyg? Hur värderar man sånt? Firman som förmedlade tjänsten var mycket förstående. Så gick jag hem igen och för att lugna ner mig lite satt jag upp en väv till. Vi var tre stycken som ville väva tyg till livet till sommardräkten. Det blev grön korndräll helt i lin. Ofta diskuteras hur en folkdräkt ska se ut, det tycker jag vi ska glömma, det är ingen uniform...

 Kjoltyg. Om man ska göra en Mora sommardräkt så räcker det inte med bara förkläde och strumpeband. En kjol vore ju bra. Till den "vanliga" dräkten är det svart kjol men till sommardräkten är den vit och kjolen är en livkjol, ganska praktiskt.  Jag hittade inget tyg så jag måste väva ett tyg helt enkelt. Då signalerade dottern att hon också ville ha ett kjoltyg. Det går åt 4,5 meter till en kjol, varpen är lingarn och inslaget är kamgarn, dvs redgarn, ca 18 inslag/cm.  Det blir väl sisådär 11-12 meter med effsingar och invävning. Vävsättet är liksidig kypert, förr i tiden vävde man treskaftad kypert men så petig var jag inte.  Jag varpade, satt upp väven och stressvävde ner hela väven från juni till november. Man ska inte göra så, man ska njuta av vävning, det är rytmiskt, det är fysiskt och det är kreativt. Men jag ville ju ha klart dräkten till sommaren.  Det blev den inte.                         ...

Jo det var länge sen sist, jag vet det men jag har faktiskt varit jättestressad. Jag vill ju hinna klart med alla projekt innan karantänen är över. Nu har jag avslutat en del och börjat på ganska många nya och karantänen fortsätter och fortsätter och nu börjar det bli lite tråkigt. Men nu ska det handla om .... Mora sommardräkt ! Nu blir det följetång. Som vanligt råkar det bara bli så, lite oförhappandes liksom. Det var varp över i en vävstol där det vävdes magd till Mora sommardräkt. Så jag vävde väl en magd då. Ett förkläde alltså. Eftersom det är till sommardräkten så är det grönt. Man väver den med avigsidan upp, oklart varför, kanske för att skydda tyget mot nötning Förr var magden randig i alla gröna nyanser som det råkat bli när man färgade ullen med de växter man hade tillgång till, då var det vardagskläder. Numera är det finaste stassen som används när man vill klä upp sig ordentligt, om det inte är för varmt. Eftersom det är finstassen nu så tar man ett fint band och sätter ...