måndag 27 augusti 2018

Om att spinna ull och befinnas vara nörd.

Jag är nörd, erkänner utan omsvep. Det är nåt märkligt med att spinna ull,  det är meditativt, man blir lugn.

För några år sedan halkade jag in på en spinnkurs, sen var det kört. Det första ullsnöret var inte vackert, numera spinner jag faktiskt garn, det har blivit bättre men inte riktigt bra.
Däremot har jag börjat fundera på hur det gick till förr.
Naturligtvis är jag glad att jag inte leva på vikingatiden och ska spinna garn till ett segel. T ex.

Att knacka ihjäl ett djur och göra ett skinn var möjligen enklare än att klippa får, karda, spinna. väva ett tyg och sy ett plagg av.
Först spann jag på spinnrock, jag köpte en gammal spinnrock, hittade tre på uthusvinden (?!). Svågern var på auktion och hade hört talas om att jag spann och kom med en spinnrock till. En spinnrock stod på ett loppis och var väldigt blå och söt, den fick följa med hem. En kopia av en 1700-tals spinnrock kunde jag inte motstå och kvinnan som sålde den skickade med en bunt sländor av pur entusiasm. Tack. Sen var det kört på sländfronten också.
Jag ordnade lite kurser och blev av med några spinnrockar.

Innan spinnrocken fanns så spann man på man slända

 
En del har tyngd i botten, dom trivs jag bäst med


Men den här med marmortyngden är för tung, känns nästa död att spinna med


Den här är topptyngd, dvs haken sitter i toppen


en del har metallkrok


några har alldeles slät spets, då lägger man ett halvslag runt spetsen, som den turkiska sländan.
Det är en fiffig uppfinning, när man är klar med spinnandet drar man ur långa pinnen, sedan den ena i krysset och sist den andra och vips så har man ett färdigt nystan som man kan tvinna tvåtrådigt av.


Stödd slända hänger inte i luften som de andra utan vilar i en kopp. Historien kring den stödda sländan och hur man använder den vet jag inte, dock äger jag en, den var så fin och välgjord. Men snart vet jag för i oktober ska jag gå en kurs  på Sägergläntan. 

Och ja, det går att sticka sig på en slända.

Naturligtvis gick man och spann om man inte stickade men var hade dom ullen när dom gick i skogen och vallade korna/fåren/getterna. Jo på en distaff fast på ren svenska heter det herkul, dom var långa, även en meter men när spinnrockarna kom kapade man av dom och satt den fina pinnen i spinnrocken.


En sån här alltså. Men det är nästa nördgrej och hittar du en sån här på loppis eller fånga den, den har historia, men det ska jag inte ta nu för det är nästa nördgrej.

 En slända till, bottentyngd

och en slända till, topptyngd

och ytterligare en, fast det veti17

en till topptyngd

och en bottentyngd

 En till bottentyngd

en i fina korgen som jag fick av svägerskan

och en fin blå

Nej jag samlar inte på sländor, det bara blev så.

4 kommentarer:

  1. Om inte spinning av diverse fibrer hade hittats på skulle mänskligheten ju inte ha några kläder alls förutom skinn och päls! Och med stigande medvetenhet om de för miljön skadliga plastfibrerna återkommer ull och växtfibrer som mycket bättre råmaterial! OK, vi nördar är en mikrodroppe i havet men droppar kan urholka sten! Jag har dessutom en dröm att det ska bli blåa linfält tillsammans med de gula rapsfälten igen i Skåne!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det låter bra med lin, vi kör så, det blir skönt på sommaren. Idag råkade jag köpa en docka färdigt linfiber på loppis, det fanns tre men jag köpte bara en (var det dumt tro?).
      När jag kom hem hade jag fått 500 gr ull från Jämtlandsull från Vemdalen. Det här ska bli kul.

      Radera
  2. Hur gick det med oktoberkursen på Sätergläntan? Bidde det nåt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, det gick så bra så, redovisas i nästa blogginlägg

      Radera