söndag 25 december 2016

Beda, veckans rubrik, Beda Larsson alltså

Beda Larsson född 1865 tyckte att det var synd att gammal metoder försvann så hon satt igång och leta reda på gamla kunskaper om växtfärgning, Beda gick på Mora folkhögskola och Emma Zorn blev också intresserad. Det var ju så med Zorns, de ville bevara gamla kunskaper, tekniker och metoder.
Gamla metoder och tekniker fick inte falla i glömska, det är lätt hänt när det kommer nya moderna lätthanterliga färdiggjorda saker långt bortifrån.
Hantverket hinner vi glömma bort tills vi behöver det, sa en bekant, jag tror han har rätt, tyvärr.

Den här bilden är från Linneaskariskullas blogg
 och där finns det mycket grannlåt
Så Beda tog sig an växtfärgning, det var ju ingen som intresserade sig för sånt när det kom nya fina färger som var så enkla att färga med.
Så de granna folkdräkterna som en del anser symbolisera Sverige så är det bara så att de där färgerna är importerade.

Annat var det med Bedas milda växtfärgade garner. De åldrades dessutom vackert, och det kan man inte säga man om syntetfärgerna.


Metoderna är väl inte alltid så trevliga vid växtfärgning, den här artikeln Drucken karl ger bäst färg berättar Gunilla Anderman om Bedas kamp för växtfärgningen.

Själv rensar jag för att få mårarötter. Måra ger en rödbrun färg och det är en favorit. Tomten består i stort sett av måra så det är inte så svårt att få ihop en påse men det får bli en stor påse för det går åt lika mycket rötter som man har garn som ska färgas.

Tack Beda Larsson för bevarad kunskap även om jag inte tänker springa efter fulla karlar med pottan.

I somras satt jag på Zorns gammelgård och spann ull på min gamla spinnrock mest för att visa barnen att man kan göra garn själv. En av guiderna blev så intresserad så han lärde sig spinna och skaffade en egen spinnrock. Lite stolt blev jag då.

Och så skulle jag ju berätta att det är Tove som gett oss teman december och att det finns flera bloggare i fliken Lördagsbloggare

14 kommentarer:

  1. Vad roligt att höra talas om en annan Beda Larsson än hon i Karl Bertil! Växtfärgade garner är en favorit hos mig, kanske för att jag fick vara med och växtfärga en gång i ungdomen. Och att måran var så användbar visste jag inte, är det vit och gulmåra alltså? Är det inte gulmåran som doftar så jättegott? Nu fick jag allt lite sommarlängtan! Men först lite snö tack! Ha en fin fortsättning Kicki!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är vitmålas rötter som är mest färggivande och det är ju inte svårt satt få tag på

      Radera
  2. Å så underbara ryggar du visar på bilden och en fullträff att läsa detta om Beda Larsson. Intressant är att hon tyckte redan då att det var synd att gamla metoder försvann, vad ska vi då säga i dag. Ett gott leende blir det om drucken kar ger bäst färg ... hantverkskvinnohistoria som bäst. Du tackar Beda, jag tackar dig, för inlägg och det du bevarar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja "Floblommorna" är pampiga. Ymnigt förekommande i DalaFloda.
      Det var när ångmaskinerna och industrialiseringen brakade fram genom landsbygden som en del insåg att det gällde att dokumentet och bevara.
      Förr satt den en skomakare i var och varannan by, nu är det tveksamt om det finns någon som tillverkar skor i Sverige.

      Radera
  3. Min silverlärare brukar säga "Stjäl alla idéer du hittar - men det finns ingen anledning att utöka Guldfynds sortiment". Det är ju så vi gör med de gamla teknikerna, stjäl föregångarnas idéer och i bästa fall adderar nåt eget. Jag minns också flintyxan från yngre stenåldern där tillverkaren mödosamt hade adderat en gjutrand - hen hade ju sett en bronsyxa och ville kopiera den! Minnet är från ett besök på Malmö museum när jag gick i småskolan, första eller andra klass, och jag är lika imponerad idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar säga att om du tänker stjäla en idé av en hantverkare så köp den först, strål sen.

      Gulligt med gjutranden på bronsyxan, det gäller ju att hänga med liksom.

      Radera
  4. Ah, kära gamla Beda - hennes bok var min första växtfärgningslärare.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Nämen nu hann Anna före IGEN! Beda Larsson! tänkte jag. Som i Karl-Bertil Jonssons julafton...

    Nåväl, fint i alla fall att det finns så mycket färg i naturen, både ovan och under jord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jordfärger, du vet, koboltgruvan i Los och en massa annat.

      Radera
  6. Så intressant att få lära känna Beda Larsson. God fortsättning på det nya året.
    Hälsningar
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är gammal kunskap intressant.
      God fortsättning själv, i år blir allt bra!

      Radera
  7. Hej, hittade in hit via Anki och listan över de som är med i lördagsbloggen. Vill bara meddela att jag ansluter mig jag också. Har efter ett antal år tagit upp bloggandet igen. Ser att du har en sida som verkar intressant att följa. Många av dina intressen delar även jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och välkommen i gänget. Jag lägger till dig till blogglistan.

      Radera