fredag 17 april 2015

Lördagsblogg Glädjen med att...

Idag vill Gnuttan i Wienerbrödslandet att vi ska skriva om glädjen med att ...
Flera glädjeyttringar kan man hitta i fliken ovan.

För tillfället står alla i fikakön
Det första jag tänkte på vad den kvinna som jag träffade häromdagen, men först måste jag berätta lite bakgrund.

Våra syjunta brukar träffas på Café Zorn alldeles intill Zornmuseet. Mycket gott och trevligt ställe. Och ingen behöver tänka på att städa eller baka.
Det var när vi satt här som vi kom på att vi lika gärna kunde sitta på asylboendet och ha syjunta för det kunde ju finnas någon där som ville vara med, det finns ju inte så mycket att roa sig med där.

Så på torsdagförmiddag åker syjuntan dit med diverse hoptiggt material. Det kommer ett gäng kvinnor och vi stickar och broderar och försöker prata.
Att använda google translator för att översätta arabiska till svenska är en upplevelse, det blir väldigt mycket ickeord. oiuj hnk loiu yhhy gtfrdcvb. Ungefär. Troligen är det lika illa åt det andra hållet.

Men vi har roligt i alla fall och med tålamod och fantasi tar man sig fram. En kvinna förklarade på stapplig rysk-engelska att hon stickade right stiches and ...crasy. Jodå vi förstår varandra rätt bra.

Tvåändstickning Hemslöjdens bild
En annan dag skulle hemslöjdsföreningen göra reklam för en täljshow med Jögge Sundkvist, SurOlle kallad. Vi tog med oss lite slöjd och åkte till gymnasiet och satt oss där och slöjdade. Folk från SFI-undervisningen var mest intresserade och några tjejer som brukade vara i fäbodarna på somrarna.
Så kom en grupp kvinnor i mogen ålder, det var en grupp analfabeter från Afghanistan fick vi veta.

Fredrik instruerar
Dom såg lite förstrött på täljandet, men så fick en av dom syn på en stickning som låg på bordet. AnnaKerstin som ägde stickningen visade att det var ok att prova på. Kvinnan sken upp och greppade stickningen och stickade med vana händer. Till saken hör att det var tvåändsstickning och det anses vara unikt för Siljanstrakten.
Jo pyttsan va unika vi är.

Täljandet då, jo en kille tyckte att det var så kul så han höll på att missa lektionen.
Honom ska vi försöka koppla ihop med trähästfabriken, dom behöver folk som täljer hästar och han behöver pengar.

Det handlar dels om glädjen med att hjälpa och dels om indignation över att folk inte har det bra och kan man göra livet lite roligare med lite slöjd så är det dubbel glädje.

16 kommentarer:

  1. Det var ett glädjefyllt inlägg verkligen, tänk vad hantverk och allt som inte direkt är språkberoende kan sammanföra människor. Tvåändsstickade vantar är SÅ fina, min mor är en fena på det och mycket annat i den vägen. Väldigt roligt med kvinnan som kunde det! Och killen med slöjdandes. Hoppas han får tälja hästar vidare :-) Vilket vackert ryggstöd på fikasoffan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är som musik.
      Men hur kan man bara tro att man är ensam och unik när det gäller en textil teknik, det är klart att det finns på flera ställen. Jag skulle vilja åka till den där kvinnan med garn och stickor bums.
      När den där täljande killen sprang iväg så frågade hans lärare om han hade ätit, det hade han inte. Nej suckade läraren, dom har inte pengar så har dom inte med sig matlåda så blir dom utan mat. Så nog behövs det inkomster.
      Väverskan som vävt ryggstöden heter Malin Svenung och är vääääldigt duktig väverska, mm.

      Radera
  2. En fin hyllning till hantverk och slöjd! Något så viktigt i denna tid av billig massproduktion.
    Tack!
    Ha en bra helg1

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det tråkigt med allt massproducerat och dålig kvalité och giftiga färger och slavarbete och ... Suck.
      Vi sätter oss och hantverkar lite i helgen så blir den trevlig.

      Radera
  3. Vilket fantastiskt initiativ! Hantverk som involverar, engagerar och förenar. Hoppas att detta är med till att också skapa glädje och förståelse för alla parter i längden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag berättade om det på Facebook och på en kort stund rasade det in massor med "Gilla" och positiva kommentarer. Det värmde det också. Så jag hoppas initiativet får spridning.

      Radera
  4. Verkligen glädjande! Hoppas som sagt att det sprider sig. Det är ju alltid fascinerande att studera traditionella textilier i andra kulturer. Så mycket som man känner igen!

    SvaraRadera
  5. Glädjen med att läsa bloggar som denna är sprittande berörbar glädje!
    Integration i bästa bemärkelsen! Jag fick i minnesgåva ett par tvåtrådsvantar som det sägs i Värmland, av en kvinna som bodde i ett äldreboende jag jobbade i. Hon hade en stickning som inte blev klar där jag också deltog några varv. Två änds är vackert!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det som är grejen med det hela, man är till för varandra.

      Radera
  6. Snygg bildbörjan högst upp. Jag kände mig nästan förtrollat bortrövad när jag såg på den
    Att ge och ta så alla blir nöjda är den absolut bästa glädjen och visst är det så att även om vi tror att vi är unika med att göra på något sätt så finns det trots allt någon som kan göra det på annat håll. Det har jag upplevt många gånger i hantverkskretsar.
    Mycket härligt inlägg!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Älven är ett pålitligt motiv i alla väder och alla årstider.
      Det där med att ge och ta resulterar i bästa fall i att alla får lite mer än hälften var.

      Radera
  7. Vilka mysiga möten det blev! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag blir lite ivrig att träffa de där kvinnorna igen men då kanske jag skrämmer dom, man får ta det lite lugnt.

      Radera
    2. Hej igen. Tänkte bara smita in och tala om att jag är en ny lördagsbloggare. :)

      Radera
  8. Underbart att läsa om ert engagemang för de asylboende. Lycka till!
    Hälsningar
    Birgitta

    SvaraRadera