lördag 7 mars 2015

Lördagsblogg Ansikte

Idag handlar bloggande om Ansikte, det har jag bestämt alldeles själv. Flera lördagsbloggare hittar du i fliken ovan, och bloggteman också.
Den här vänliga stenen ler tryggt mot en när man går mellan syrrans hus. Det är något visst med stenar, stora och solvarma.


I en av mina yogalokaler blir man begapad av den här grodan på toa. Ganska oförarglig och rätt söt. Uppenbarligen har det suttit en krok där. Toan är helt fri från klotter så det finns inte så mycket att läsa. Men man kan ju prata med grodan.


 På en toa i Skattungbyn finns den här klassikern. Full bläckfisk som vill slåss. Den saknar också tack och lov kompletterande text. Men det finns många krokar av den typen som försetts med förklaring.








De här hittade jag på Penterest. Apropå det så vill jag varna kreativa människor från att logga in på Pinterest, det är lätt hänt att det går några timmar och inget blir gjort, men många idéer har man fått.

Ibland har jag funderat på om det är bra eller inte med emoijs, symboler för känslor. De är onekligen uttrycksfulla men vore det inte bättre att skriva vad man känner och kanske nyansera det hela lite. Eller är det bra att man visar känslor, hade man gjort det på annat sätt om man inte kunnat klämma dit en glad figur?

Ofta hör man att folk säger att de har svårt att känna ingen ansikten, och det kan ju ha sin förklaring och själva igenkännande handlar om att flera hjärncentra ska samarbeta. Då kan det bli jobbigt. En forskare hade sett ett samband mellan svårighet att känna igen ansikten, dåligt lokalsinne, svårigheter att skilja på höger och vänster och att de personerna sällan sminkade sig.
Hm, och inte hjälper det väl om jag börjar sminka mig. (det är väl så dags nudå)
Här bl a kan man läsa mera om Ansiktsblindhet.

15 kommentarer:

  1. Jag undrar om det finns ett fint latinskt ord för fenomenet att man mycket väl minns ansiktet men inte vad mänskan heter och var man träffade henne. Det är nämligen mitt handikapp! Även det kan vara ganska pinsamt.
    Håller med om att det känns litet tveksamt med alla emoijs, litet för standard. Själv har jag en liten handskriven signatur av ett ansikte med solstrålar. Kanske skulle man försöka överföra den i faksimil till digital form..... Jag ritade en gång dit den på en lapp till en patient som jag skickade ett recpet till och hen ringde till sköterskan och tackade för solen som doktorn hade skickat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med att inte minnas i vilket sammanhang man träffat folk är nog ett väldigt vanligt problem. Hörde någon kändis som tycket att det var trevligt när folk morsade lite i förbifarten.
      Själv var jag ett par meter ifrån att kliva fram till Gustaf VI och gratta till att han var på benen och så så pigg ut. Jag jobbade på långvården (som det hette då) och en så gammal farbror måste väl vara en f d patient... Jag hejdade mig i sista stund för prinsessan Christina var med och henne kände jag ingen.

      Radera
  2. Den där stenen, vilket stenansikte som här är mjukt - och tryggt som du säger. Ett lejon är också synligt, samt lillkatten. Första titten såg jag två månniskor men det försvann vid andra titten. Gick väl ini huset. Grodan skulle få en puss - med papper mellan. På Pinterest där kan en bli längeför där flödar kreativen. Kroken säger sitt där den hänger och krok-nar. Vad gäller ansiktsblindhet så torde jag tillhöra den varianten ... hm...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ps. skriver slarvigt - människor, .. in i , länge för - ska det ju vara - kanske en del i ansiktsblindheten ... nu kom jag på det där med smilisar. .. bruktligt/obrukligt eller tvärt om ...

      Radera
    2. Ibland kan det ju vara praktiskt med smilisar, fast det är ju inte alltid dom smilar.

      Radera
  3. Nu blev jag påmind om stenen som finns på vägen till min dotter. En kul en med stor mun och vassa tänder.
    Fiffigt att förvandla en skavank till en trevlig groda på toaletten...återbruk på sätt och vis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är något visst med stenar.
      och grodan, den bara var där.

      Radera
  4. Jag ska inte logga in mig på Pinterest, jag ska inte logga in mig på Pinterest, jag ska inte logga in mig på Pinterest, jag ska inte logga in mig på Pinterest, jag ska inte logga in mig på Pinterest, jag ska inte logga in mig på Pinterest, jag ska inte logga in mig på Pinterest osv. Jag SKA inte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men dom har väldigt mycket kul, trädgård, inredning, gatukonst, sömnad, Emma brukar leta medeltidskläder där. Och så massor med pyssel och knåp och en massa onödigheter.
      Perfekt att slötitta på när man rehabiliterar sig efter magsjuka t ex, som jag.

      Radera
  5. Pinterest är alldeles utmärkt för målare - amatörer som jag. Där får man massor av gratislektioner i akrylmåleri och även akvarell. Jag har lärt mig fem gånger som mycket där som jag gjorde på båda mina konstkurser. Så det är nog bästa att Karin låter bli att logga in...
    Uderbara bilder på stenen och grodan. Visst kan man se ansikten lite överallt om man vill. Själv ser jag ständigt ansikten på hus och lador.
    Bra om du lägger till Birgitta - Pensionären på Ön. Hon vill gärna vara med på lördagsbloggen. http://pensionarenpaon.blogspot.se/
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pensionären är så välkommen, finns numera på min lista.
      Ja det är nog bäst att syrran håller sig från Pinterest, men du, finns det akvarelltips också? Har missat det.
      Det finns så mycket bilder överallt så det är rent underhållande, tv behövs då inte.

      Radera
  6. Ojdå! Känns bekant! Lokalsinnet är obefintligt, sminkningen nästan dito, kan bli osäker på ansikten men höger och vänster är jag stupsäker på :-) Lilla grodan på väggen var ju för söt, bläckfisken kände man hur smockan hänger i luften medans stenen ser grundad och godmodig ut. Kanske den deklamerar Fröding; Gråberg sång?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det lite för mycket att känna igen ibland. Men det där med höger och vänster, det är bara nåt dom hittat på tror jag.

      Radera
  7. Vilket härligt stenansikte... och grodan den är då helt underbar :) Åh se... där kom det en smiley... jag tycker de är ganska bra att kunna ta till ibland.
    Intressant läsning om ansiktsblindhet, för visst är det pinsamt när man träffar någon och inte kan komma på vem det är fastän man borde...

    SvaraRadera
  8. Fina stenar med egna motiv är underbara *sant*
    Grodan på toan var läcker.
    Smileys är kul att förstärka sin text med *sant*
    Skriva ut det man vill säga är också bra *sant*
    Ska vara hemskt att drabbas av den sjukdomen att inte känna igen ansikten.
    Gillar ditt inlägg jättemycket *tack*
    Ha en bra dag/ kram

    SvaraRadera