torsdag 21 augusti 2014

Kolmila i Siljansfors skogsmuseum

Det börjar bli höst och då är det dags för en kolmila i Siljansfors skogsmuseum. 

Kl 18 fredagen den 29 aug. tänds årets mil. 
Den är bara 25 kubikmeter den här gången, en hobbymila säger kolarbasen PerArne.


Hela milan ska täckas med granris och över det läger man kolstybb så att det blir tätt.


Den lilla kolarkojan med två hårda britsar är inte fullt så romantisk som visorna säger. 


Men kolarkojor har alltid ett fönster och det är alltid placerat så att man kan se hur milan sköter sig.




Varje torsdagskväll har Sussie och PerArne serverat kolbullar. Sussie är inte riktigt nöjd med sina
– PerArnes blir mycket bättre, men jag måste ju göra det ändå bara för att jag inte förstår mig på höpressen, sa hon när hon fick sköta kolbullepannorna själv mitt i slåttern.


Kolbullepannorna är lite speciella. De är runda i bottnen så att fläsk och fett samlas närmast värmen. Sedan häller man på smeten och vickar runt pannan så att smeten ligger runt kanterna. Men att de är runda gör att de inte står stadigt så därför finns det små hakar i gallret som man hakar fast pannorna i.
Men det tror jag är PerArnes egen uppfinning, fiffigt.

Självklart kan man steka kolbullar i vilken stekpanna som helst, (men det blir ju inte samma sak).

Recept:
Rimmat fläsk i tärningar och lite smör att steka i
Gör en smet av Kornmjöl, Vatten, Salt
Stek fläsket, häll på smeten ganska tunt och grädda

Kolbullar var basfödan för kolare och skogsarbetare för länge sedan och receptet blev som det kunde bli. Man använde inte vetemjöl, det var för dyrt, man kunde inte ha med ägg eller potatis ut i skogen, det skulle bara frysa.

Uppdatering
Och sedan for PerArne hem och tänkte och fixade och nästa kolbulleservering såg det ut såhär 

Gallret är större så att det får plats flera pannor. Dessutom finns det plats för tre våffeljärn mod. ä. Och en särskild liten vinkel som är stöd när man vänder järnet. Och för att inte bränna kläder och mage så finns det numera en skärm runt elden. 
Men eldpallen är densamma.

6 kommentarer:

  1. Kolmilsk inlägg, jag tackar! Kolbullar är gott, äta ute i naturen, milde tid så länge sedan jag gjorde det! Gammelväla i Brunskog, Värmland som har en vecka som inleds med tända milan.
    Där vankas också nävgröt o fläsk.
    Roligt läsa detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skillnad på kolbullar och kolbullar har jag förstått. Men de här är frasiga i kanten och lagom tjocka. Namnam.
      Jodå, vi var i Brunskog, det var 35 grader varmt och nävgröten missade vi. Men många ångmaskiner och tändkulemotorer såg vi.

      Radera
  2. Kolbullar - som fläskpannkaka utan ägg och vetemjöl. Nja, men nästan. Kanske skulle man försöka...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det!
      Enligt traditionen ska man vända kolbullen i luften, någonstans har jag en filmsnutt när maken klarar det bravurnumret riktigt galant.

      Radera
  3. Ack ja, vad man missar och missar. Men kul att läsa om i alla fall. Fiffigt med kolbullepannhakar! Det klarar nog inte eldpallen i gjutjärn utan att man bygger om den.

    SvaraRadera