Skördetid

Jag tog cykeln och for ut och handlade i skogen.



Det är dags att göra saft på älggräs nu och jag for till mitt vanliga älggräsställe, enkelt och bekvämt utmed cykelvägen. 


Men allt var nermejat och borta. Man har dikesröjning, tyvärr och hur ambitiös behöver man vara utmed en cykelväg? 
Nå, jag fick söka nya jaktmarker


Jag hade för mig att det fanns en älggräsäng vid älven, jodå, någon äng var det kanske inte, men vackert. Det blev en hel cykelkorg full och en skön stund. Förresten, i Norge heter det ölgräs, det gjorde det i Sverige också innan nykterhetsrörelsen ändrade på det. 


I detta överdådiga varuhus blev det nästan lite väl mycket erbjudande. Fint gullris kunde jag inte motstå, det ska man göra te på säger dom som kan.


Rallarosorna erbjöd sig ivrigt, färska och fina och signalerade obekymrat att det var nästan äkta ryskt te.
En osannolik historia om förfalskat te som fick vådliga följder. Läs om det här 


Sedan var det blåbärsblad och rölleka och jag vet icke allt men jag cyklade hem och nu står älggrässaften i källaren och bidar sin tid. Receptet finns här, och mycket annat också.

Kommentarer

  1. Karin12 juli 2014 kl. 18:26

    Fin skörd! Här går det lite för fort. Råkade vända ryggen till ett par dagar (eller tillbringa några dagar i sjön, om man ska vara helt sanningsenlig) och idag när jag kollade hade älggräset blommat över! Men jag tror jag kan hitta skuggigare platser för att skörda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. englundskan13 juli 2014 kl. 21:16

      Jamen så är det ju alltid, jag har missat det mesta hittills i år, också. Jag tänkte jag skulle bli självförsörjande på grönt te i alla fall och missade både hallonblad och vinbärsblad för att inte tala om björklöv.
      Det är mycket nu.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla pi...
Läs mer

Gran, typ jul.

Bild
Det ska vara julgran i år, hämtad i skogen. Barnbarnets föräldrar vill ha det så. Det blir alltså inte granen som står bakom dasset i fäboden, den har blivit för stor. Förra året var vi ensamma på julen och ingen av oss orkade riktigt med det där med julgran. Men efter jul kom de tämligen vuxna barnen hem och jag tyckte att vi borde ha vara slags gran. Det blev det i all hast i skymningen och det syns ju. Granarna här i bygden är ganska magra och ämliga. Annat blev det när en av kvinnorna i Mora Hemslöjdens Vänner fick syn på en virkad julgran från sina hemtrakter, Schweiz. Sån ska vi göra! sa hon och fick fart på en väldig massa kvinnor i Dalarna med omnejd. Det blev ganska många mormorsrutor över, jag föreslog att hon skulle ta itu med klockstapeln men då backade hon. Men våran julgran då? nja, jag prövade att bygga en alternativ gran med lite fiberfästen till spinnrockar men det blev bara spretigt. Och vad är ett fiberfäste, jo (och nu börjar det bli riktigt intr...
Läs mer

Horisontell kontramarsch

Bild
Jag har köpt en vävstol av min släkting , till min dotter egentligen, men jag har vårdnaden om den till vidare. Hon har varken utrymme eller tid nu. Visserligen har jag redan tre vävstolar men den här var försedd med kontramarsch och det är bra. Det innebär att skaften inte krånglar och det blir ett bra skäl hela tiden. Men det är väldigt många linor och lattor som ska vara rätt. Men min släkting är en ordentlig kvinna och har förberett allt. Alla linor var prydligt sorterade och packade i märkta påsar. Men hur skulle skaften knytas ner till tramporna? En hel dag gymnastiserade jag mig in under vävstolen för att knyta upp tramporna och upp igen för att kolla om det funkade. Det gjorde det inte. Finns det någon som har en begriplig beskrivning på hur man knyter ner fyra skaft på en horisontell kontramarsch?
Läs mer