Att sticka på maskin kan vara en rätt tuff tålamodsprövning. Jag har haft tur att få tag i en stickmaskin med motor. Den svarta runda grejen på golvet är en strömbrytare som jag startar och stannar med. Och får jag bara till det där med uppläggningen så fuknar det riktigt bra. Men det är uppläggningen som oftast trasslar. Dessutom finns den en liten grej som jag verkligen älskar; trådkontrollanten. Om tråden går av och släden fortsätter sticka utan tråd så faller stickningen ner på golvet och själv valler man i gråt. Men kontrollanten har koll, går tråden av så bryts strömmen och släden stannar. Tack!
Det är mer maskinkunskap än stickning egentligen.
Ytan blir ganska tråkig, om man inte gör något med den.
Och så korvar det ihop sig, fem meter yllekorv, hur kul är det?
Då får man rulla ut korvkanterna och tråckla upp dom på ett tyg och köra det i tvättmaskinen.
(det här är andra försöket på bilden)
Syntettvätt 40 grader brukar bli bra. Så jag stoppade in det upptråcklade i maskinen och tryckte igång.
Men det var med den gamla tvättmaskinen det.
När jag plockade ut den f.d. korven så hade den förvandlats till tre meter blå vadmal, 30 cm bred.
Fy så förargligt sa jag då, ungefär.
Det är den vackert blå som blev resultatet av korven och nu var det garnet slut. Men skam den som ger sig. Jag stickade fem meter till i ett garn som drar alldeles för mycket åt lila för att falla mig i smaken.
Fem METER. Och fem till! Så mycket har jag inte stickat i hela mitt liv.
SvaraRaderaMen den där kornblå ser ju lurvig och fin ut, nästan som en päls. Måste gå bra att ha till något som behöver vara varmt. Sy en luva? Benvärmare? Muff??
Det känns ju lite skumt att sitta och producera metervara men det gick faktiskt på 3-4 timmar.
RaderaDen kornblå är lite väl kompakt och ganska sträv men den andra, blålila, riktigt mjuk och trevlig, men fel färg.
Sov så gott det går med blånageln.