tisdag 20 maj 2014

Utflykt lördagstema

Sent om sider kommer jag med lördagstemat Utflykt, det är Olgakatt som har satt rubriker i maj.. Mer om lördagsbloggare i fliken ovan.

Siljansfors skogsmuseum, 17 km från Mora, bästa stället naturligtvis.



Man ska inte berätta om sina drömmar, det kan vara lite för avslöjande men jag ska göra det i alla fall. Det jag drömde var verkligen en upplysning till mig själv.
Så här var det, i drömmen alltså. Jag var i ett hus och jag skulle gå ut ur huset men jag hittade inte mina skor och jag hittade ingen utgång.
Det tolkar jag som att nu måste jag ut, ut utanför gärdsgården.
En utflykt alltså.

Pensionären hittade ett utflyktsmål med guidning och allt. En vandring med guide som berättar om skogsfinnar och deras liv och leverne. Jahaja, jag visste inte att jag var intresserad av det men visst var det intressant. Historia är ju alltid intressant. Det finns en hel den information om skogsfinnarna (svedjefinnarna)  i Dalarna och Värmland. Här t ex,

Inte rökpörte
Det där med rökpörten var intressant, En stuga med en öppen spis utan skorsten och med ett mycket välisolerat torvtak. Och mitt i taket en träkanal upp. När man eldade i spisen la sig röken under taket och värmde upp det. sedan släppte man ut röken genom träkanalen och det välisolerade taket höll värmen hela dagen. Löss tål inte rök så skogsfinnarna var aldrig lusiga, dessutom badade de bastu.
Och självklart tittade vi på fina hälsingegårdar, vi var ju i Hälsingland. Det ser ut som om det är moderna kopplade fönster men det är faktiskt små blyinfattade rutor.

Och så hade syjuntan träff i onsdags, vi har en mycket ambitiös syjunta med både studiebesök och små kurser. Den här gången var vi i Älvdalen och tittade på Nya porfyrverket,

det är ca 120 år och inte i drift längre men intressant är det, ursprungligen en arbetsmarknadsåtgärd. Sedan gick vi till Porfyrmuseet.

För att få vattendrift till maskinerna i porfyrverket så grävde man en kanal och på 1900 bättrade man på den.
Kluriga människor i Älvdalen listade ut hur man skulle kunna såga i den hårda porfyren. Det finns många sorter i olika färger. Man sågade med bleckplåt helt enkelt, plåten är ju visserligen mjukare än stenen men man använde karborundumpulver som slipmedel och det nötte långsamt ner stenen. Det fick ju inte gå fort för då kunde stenen bli het och spricka. På så sätt lyckades man tillverka många stora vackra urnor bl a. Praktpjäsen är naturligtvis Karl den IX Johans sarkofag, det tog åtta år att göra den och så fick man vänta några år tills det blev tillräckligt kallt för att kunna frakta den till Gävle. Man kunde inte låta hästar dra locket och kistan utan det fick karlar från trakterna göra. Kistan vägde nästa elva ton och locket fem. På varje transport satt en spelman, och enligt avlöningslistorna så fick spelmännen mer betalt än dragarna.

Små utflykter, inte mer än 10-15 mil hemifrån, men oj så mycket historia det finns inpå knutarna.


En riktigt fin utflykt gjorde jag med väninnan i eftermiddag. Ett litet vänligt och svagt duggregn och mjuka konturer över Siljan och bara en stilla stund vid stranden. Vi saknade bara termosen.

4 kommentarer:

  1. Ja herreminje vad det finns mycket att se! Och göra.
    Fin Siljansbild!
    Nu är jag tillbaka i Dalom och ska se mig om i närområdet. Avesta Art, till exempel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan hitta mycket inom 10 mils radie och ger man sig på mineralspaning i geoparken så har man några millioner år att gräva i. Det är kul är att upptäcka att sånt man inte är ett dugg intresserad av är väldigt intressant, egentligen.

      Radera
  2. 10 mils radie, ibland bara 1 mils. Att hamna i något "ointressant" som blir intressant är den bästa utflykten: Drömmen talar för sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och plötsligt visade det sig att vi hade ett fornfynd i slänten bakom garaget. Gräv där du står var det ju, men gräv försiktigt.

      Radera