lördag 10 maj 2014

Lördagsblogg Den perfekta picknicken

Idag vill Olgakatt att vi lördagsbloggare ska skriva om Den perfekta picknicken. Det verkar vara en utopisk företeelse, alltid glömmer man något, det är för myggigt, det glåser för mycket, någon är på dåligt humör eller ve och fasa man breder ut filten på ett jordgetingbo. Det var det som hände när jag var barn. Jag minns inget av picknicken men jag minns den stigande paniken och hur alla flydde åt alla håll.

Så därför ägnar jag det här inlägget åt nickande och pickande. Apropå nickande så saknas sädesärlan, den var någon annan stans idag. Med tanke på att jag inte kan (har kunnat) någonting om fåglar och i stort sett bara skiljt på pip-pipare och gack-gackare (som har simfötter) så är jag lite stolt över mina framsteg.
Se här bara:

Herr och fru Domherre
Troligen Grönsiska, vänd på dig!
Näha, inte det 
Deppig Grönsiska, det är inte lätt att fota fåglar
Också Grönsiska, men var har jag fokus och det där grässtrået ska jag ta bort
Såna här Bilder gör aldrig Brutus Östling

Pratar dom om tillgången på mat tro?
Plötsligt såg all mat på marken, jag tror det var rådjuren och det blev ju praktiskt för alla småfåglar 

Här är en hackspett, men de har en förmåga att alltid gömma på andra sidan
Men titta, där är den ju

Bofink väntar på sin tur

Nötväckan är en riktig slarver och slänger allt den inte gillar, havre t ex.
Skata, elegant och vaksam
Taljoxe i matkö

Och det är ju mycket möjligt att att jag har jättefel när jag försökt lista ut fågelarterna. Men jag saknar Mads fågelkarta med trynfalk, svartvitrutig fönsterhake och birgerjarlsskatan


16 kommentarer:

  1. Fina fåglar och jag är imponerad över dina ornitologiska framsteg!
    Bland piknickar jag minns finns mycket riktigt mest sådana som kantrade på ett eller annat sätt. Som den där gången hela familjen skulle göra en gemensam utflykt och det regnade så inivassen att vi i stället vandrade runt köksbordet, tills vi tyckte att vi åtminstone kommit till den där gläntan i skogen (Tobakstäppan). Någon ville fortsätta tillräckligt många varv för att vi skulle komma upp på berget (kan det ha varit jag?) men blev nerröstad. Så la mamma en filt på köksgolvet och vi kunde ät matsäcken. Rätt praktiskt, för allt vi hade glömt packa fanns ju nära till hands.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där kökspiknicken minns inte jag, var jag född då? Var inte du med när det dukades på jordgetingboet?

      Radera
    2. Visst var du med! Jag tror till och med det var för din skull som vi picknickade trots miserabelt väder. Du hade ju blivit utlovad utflykt och då var det ju bara att traska på runt köksbordet!

      Men jordgetingarna minns jag däremot inte. Eller kanske lite vagt, men det ingår i min allmänna föreställning om hur det är när man har picknick, så jag har ingen särskild minnesbild just av det tillfället.

      Radera
    3. Så otroligt otacksamt av mig att glömma kökspicknicken.

      Radera
    4. Vill minnas att vi hittade en grotta som vi kröp in i, bara du och jag, dvs under köksbordet. Fortfarande inget minne av utflykten?

      Radera
    5. Nää, minns inte. Så synd det lät ju jättemysigt.

      Radera
  2. Att fotografera fåglar är bland det svåraste motiv jag vet. Inte samarbetar de ett skit. Jag tycker dina bilder blev bra när man tänker på svårighetsgraden! Grattis till dina ornitologiska kunskaper... jag vill också lära mer... Jag tror du o jag är ungefär på samma nivå vad gäller fågelartskunskaper... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner djup vördnad och respekt för Brutus Östling och alla de andra duktiga fotograferna, vilket tålamod - och vilka kameror dom har.

      Radera
  3. Ja jisses jag tror att fåglarna inte vill fotografera sig förrän de fått rejält gage ;-))
    Den där fågelkartan låter spännande!

    Ha fortsatt bra helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom har fått jättemycke gage, en hel säck solrosfrön och en säck småfågelblandning, dvs mest havre som nötväckan slängde omkring sig.
      Mads fågelkarta är en klassiker, där fanns förutom ovan nämnda Enbent mattelärare och Glasstrut, Kex Conika på latin.

      Radera
  4. Helt underbara bilder! Vilka framsteg du gör, och så skriver du så roligt också om de och bilderna! Myggbettspicknick kan kvitta, idyllen inte alltid på topp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ambitiösa piknickar blir lätt fel, har man glömt något så så fattas det så mycket liksom och man kan ju inte släpa med sig hela köket. Det är alldeles ok med en termos och en macka i ryggsäcken.

      Radera
  5. Härliga bilder av fåglarna som picknickar som bäst. Skata, hackspett, talgoxe, sparv och domherre känner jag igen av småfåglarna. Grönsiska vet jag inte riktigt om jag skulle känna igen dock. Har inte hört talas om Mads fågelkarta - verkar mycket läsvärd!
    Vad beträffar den perfekta picknicken kommer jag osökt att tänka på Povel Ramels "Ut i skogen ska vi gå..."
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja inte är det lätt med fåglar, och inte sitter dom still heller. Jag hävdade länge att de gula var kanariefåglar men det var ingen som höll med mig.

      Radera
  6. Härligt med nickande pickar! Eh, pickande. Jag sände en tacksamhetens tanke till min mellanstadiemajje igår när jag gick hem från jobbet. Det var så mycket fåglar! Och tack vare honom visste jag namnet på dom flesta, jag såg bland annat både nötskrika och nötväcka, två så olika fåglar, men med så lika namn. Däremot lärde jag mej aldrig känna igen sången och lätena, även om han kämpade med oss, fågelexkursion, minst en gång i veckan på vårkanten.

    SvaraRadera