Galleri Fredag Ovanor
Text på Fritjof Nilsson Piratens
gravsten: Här under är askan av en man som hade för vana att skjuta upp allt
till morgondagen, dock bättrade han sig på sitt yttersta och dog verkligen den
31 januari 1972
 |
| Vi äter mycket hårt bröd här i huset |
En ovana är väl del av ens
beteende som man inte är nöjd med. Jag tror inte ha led av att skjuta upp det
som skulle göras. Han struntade i det.
 |
| Självuppdragande |
Någon lär ha sagt att om vi
skyndar oss så slipper vi stressa. Betydligt mer avslappnad inställning hade
väninnans pappa som konstaterade att nu när det ändå gått åt h-vete kan vi
slappna av. Men han struntade i det mesta, vilket var en trist ovana.
 |
| Sprutpennan var hårdbevakad av vårdelever |
En ovana är något som andra
har, t ex att råka få med sig pennor från andras skrivbord.
Läsglasögon brukar också
försvinna, därför köper jag buntvis.
 |
| Kommer och går |
Pensionären har en
irriterande ovana, han lägger viktiga papper på hörnet på köksbordet men ett
köksbord är till för mat morrar jag och lägger undan pappren, det tycke han är
en irriterande ovana.
 |
| Man ser ju bordet, faktiskt |
De där orden på Piratens gravsten har jag alltid gillat. SÅ BRA!!!
SvaraRaderaJa, ovanor har vi alla. Det där med pennor kan jag skriva under på också.
Jag har bara två par läsisar än så länge, ett par på övervåningen, ett på mellanplanet. FATTAR inte att jag som har för ovana att lägga bort saker har ordning på dessa två. HAHA!! Gillar dina fodral.
Trevlig helg!
Ja nog har vi ovanor alltid.
RaderaLäsglasögonen är mera gästglasögon, köps buntvis på Clas Ohlsson t ex.
Om man får med sig pennor av misstag lika ofta som man glömmer dem någon annan stans av misstag bord det jämna ut sig i längden, hoppas och tror jag. Med glasögon är det däremot knepigare eftersom de ofta är lite individuellt utformade. Någon som sett mina långsikts- och bilkörnings...?
SvaraRaderaJa i princip borde vara så med pennorna. Glasögon är betydlig knepigare, man kan ju inte skylla på andra men det är något skumt med dina glasögon, dom är väldigt ofta på drift. Senilsnöre har vi pratat om, lämnar ämnet.
RaderaOperation kanske?
Pennor ja. Det är något speciellt med dem. På jobbet har jag två sätt att vara. Först kommer samlarläget, pennor liksom fastnar på mig, jag får dem med mig från mötesrum och skrivbord. Jag har ett stop på mitt skrivbord där pennor sammlas. Rätt vad det är är stopet fullt, då vidtar spridningsläget. Jag glömmer pennor överallt, stopet blir så gott som tomt, i alla fall på pennor jag tycker om. Då börjar samlarläget igen...
RaderaKul inlägg! Jag tog till mig din kommentar på mitt inlägg om ovanor och har nu lagt till att Bloggers statistik inte är helt tillförlitlig. Jag kände nog till det där med egna sidvisningar, men det här med besök eller söksvar kände jag inte till. Visst förstår man att ens blogg kan komma upp bland svar utan att den alls är relevant.
SvaraRaderaOch man undrar ju vad det är för ryssar som sitter och kolla våra bloggar. Jag tycker blogger är mycket krångel och ganska lynnigt, eller kan det vara mig det beror på?
RaderaVita tulpaner, så fräscht! De piggar upp
SvaraRaderaEtt humoristiskt inlägg om ovanor. När man läser om andras ovanor så vet man plötsligt vilka man själv har också. Det där med pennor, att plocka åt sig sådana, känns igen. Pennomani har jag förstått att sjukan heter. Men jag har blivit bättre:)
Nu testar jag nya kameran i alla lägen och tulpaner är lite vårkänsla. Man kan börja sträcka på kroppen igen.
RaderaPennor samlar jag på och nåde den som har ovanan att gå iväg med en av mina samlarpennor!;-)
SvaraRaderaPennsamlare är inte till att leka med, och samlingar ska man inte tulla på. Jag förstår dig så väl.
Radera