Livsrummet

Avstår också gärna Jag måste berätta om Fröken Fransson i Uppsala, en mycket gammal dam som hade en mycket gammal schäfertik, Bianka hette vovven. Fröken Fransson gick dagligen promenad med Bianka och brukade ta en sväng kring slottet. Fröken Fransson var mycket nöjd med Bianka för hon sprang inte ifrån sin matte och när de gick i slottsparken. –Men så händer det att de skjuter i kanon för det är sådan doktorspromenad men Bianka blir aldrig rädd för hon var skottsäker, förklarade fröken Fransson. Jag vet inte om det fortfarande skjuts i kanoner vid doktorspromoveringar i Uppsala men jag glömmer inte fröken Fransson och stendöva hennes hund. Ps jag avstår gärna smällare och rakter Ds

Åh, Förlåt att jag kommer för sent men det är lite mycket nu. Det blev juni och midsommar och en massa ungdomar en massa ungdomar passerade huset. Några spelar och resten lagar mat. Lina Emma och Ingemar spelar. Kul Ångvarpbåten laxen var igång på Siljan. Emma sydde ny vimpel. Det blev augusti och kolmilan på jobbet var attraktionen  Alla skyltar till föremålen måste göras om  Försmak på Dalarnas museum sedan blev det Liljevalchs  Äntligen ett rätt så vettigt i flottningsdelen, i november. Jag lärde mig sticka mönsterstickning

Jag har pratat om det länge och nu har det alltså skett, tack vare att konsulten kom hem och firade jul med gamlingarna. En något motsträvig konsult som upprepade Intevetjag! När jag frågade vad för kamera jag skulle ha. Konsulten Martin och hans ena katt, Mister Det är inte den häftigaste modellen men det är inte jag heller, det känns som om vi passar rätt bra ihop Så det blev den här och när vi kom hem så var det mörk ute. Snopet. Den andra katten, inte alls tjock det är bara päls (om man ändå kunde skylla på det)

Pensionären läser julklappsboken som tydligen var mitt i prick. Eld heter den och är väl rätt bra till en eldsjäl. Emma och Martin spelar folkmusik. Det började med diverse låtar på Spotify. Osannolikt räckte det inte till så de greppade sina egna instrument och har hållit på någon timme nu. Och jag fixat med bandvävstolen ( och har därvid svurit en hel del ). Men medge att det är idylliskt.

Skogsvårdande insats Det blev ingen barndoms jul i lördagsbloggen för mig. Men jag skulle kunnat berätta om våra julgranar genom tiderna. En läsning som möjligen skulle vara till glädje för skogsvårdande folk. Det var likadant i min barndom som det är nu och det är tamig17 inte mitt fel. Våra granar har aldrig varit vackra, i alla fall inte dom vi tagit själva. De senaste 40 åren har vi tagit dom på svärmors skog. Det är faktiskt sant, svärmor äger skog och sönerna har varit måna om att gallra och rensa. Vänliga människor i bekantskapskretsen har ibland inte stått ut med att se de sneda krokiga och magra granarna så de har i god tid försett oss med riktigt vackra exemplar. De granar vi tar själva tas nämligen så sent som möjligt, om vi inte redan försetts med en gran alltså. Och innan vi ger oss ut i skogen utspinner sig den obligatoriska diskussionen. Varför ska vi ha en gran? Alla argument mot julgran radas upp och ändå kommer det alltid en gran i huset, men liten och ful. ...

För ett par år sedan såg jag till att bli bandagerad strax före jul så julpysslet fick ungarna sköta om och det gjorde dom med bravur. Det blev godis och gran och glitter och ett helt pepparkakshemman. Emma var huvudansvarig arkitekt.  Tyvärr så hade jag bara en hand att hantera kameran med så bilderna är lite suddiga  Svamparna är nog lite muterade  En trave bräder är obligatorisk på varje gård, likaså bråten bakom härbret och en vedtrave naturligtvis. Temat för Gallerifredag i december står Västmanländskan för. Kolla i fliken ovan.

Det är inget stort problem, vi kan diska för hand, jag lider inte av det.  Ibland är det riktigt skönt att sticka händerna i varmt diskvatten. Men den kunde väl för böfvelen väntat till efter helgerna.

På väg till mitt gym ser det ut så här idylliskt. Ändå mötte jag en man som var sjukskriven för stress. Lugnet på landet kan vara ganska krävande. Jag stickade en tröja, på fri hand, en stickning måste man ju ha på gång, en sån där som man kan lägga ifrån sig och ta upp igen och bara fortsätta på utan att räkna och kolla mönster. Den skulle bli varm och tunn och smidig tänkte jag.  Varm är den och gles men jag ser ut som en elefant i den. Garnet heter Cacao och går att rugga upp med borste,

Idag är det Olgakatt som föreslår Rädslor som tema Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd, vem sa det? Det känns som Tove Jansson. Knyttet blev till slut mera arg än rädd och det var ganska bra. Ur Vem ska trösta Knyttet, Tova Jansson Men jag är rädd, rädd för det mesta så jag skulle kunna skriva spaltmeter om mina rädslor men jag ska begränsa mig till att visa två rädslor. Men mest av allt är jag ju rädd för att det ska hända barnen något. Det är fina mönster i alla fall På vintern är det isar som är jätteläskiga och jag föredrar att åka skridskor där det är bottenfruset, och det är det  fläckvis i långgrunda Orsasjön. Men det är ju svårt att motstå en upplogad bana också. Den här är jag också rädd för, det fanns minst tre stycken på jobbet och jag är så glad för zoomen på kameran. Jag höll noga koll var jag satt fötterna och en dag beklagade jag mig för en man som bor i närheten. Han blev mycket intresserad för han gill...

Galleri fredag presenterar Lucia. Det är västmanländskan som föreslagit det Alla har vi vandrat där och alla har vi pluggat in en liten vers och varit nervösa. Den här bilden togs nog för sisådär 55 år sedan.

Tänk så det kan bli Rätt som det var låg det ett litet knöligt, spännande paket postlådan. Såna paket brukar vara till dottern men nu var det till mig! och det var lite svårt att inte riva upp paketet ute vid postlådan. Jag gick hem, men ganska fort. I paketet låg ett paket te, Kellingblandning från Krenku och två fina svarvade trådrullar av ene. Och jag blev alldeles rörd. Det var gulliga Olivia och Anton som skickat som tack för att jag fixade pärmar på en bok med mönster  till underkläder mod. sekelskifte. Så nu sitter jag här och dricker te och sniffar på enerullarna.

Idag har vi varit på Sätergläntan , ett underbart ställe högt uppe på ett berg, där frodas idéer och kreativiteten blomstrar och idag var det vinterutställning. Om du är det mista hantverksintresserad så kika i deras kursprogram. Där finns så mycket godis. Solen glittrade i rimfrosten medan det föll stora fina flingor, riktigt idylliskt. Träslöjdarna har svarvat, bland annat I vävsalen sker fantastiska saker i vävstolen är ett beklädnadstyg på gång, det ska nog bli en kopia  av en gammal del till en folkdräkt kanske? Linnehanddukar i många modeller Det finns kurser i både maskinstickning och handstickning Sedan blev det fika, Underbara mackor och ännu underbarare bullar. Och riktig mjölkchoklad med vispgrädde! En riktigt bra dag.

Lördagsbloggarna ägnar sig idag åt värmekällor, det har Olgakatt föreslagit. Resten av gänget hittar du under fliken ovan.  Och värmekällor har vi gott om i det här huset, de viktigaste har jag på fötterna. Farmor (90+) stickar raggsockor, men nu börjar det bli svårt att sticka hälen, jag måste lära mig det, jag har ju aldrig behövt kunna det. Den öppna spisen i källaren går det att elda i, den är alldeles för stor för det lilla rummet. Hade jag inte varit totaldäckad i influensa och feber  när den murades så hade jag nog kunnat styra upp det lite i alla fall. Nu står den där den står och är inte så lätt att flytta på. Vedspisen går det alldeles utmärkt att elda i och jag gör det ofta och gärna och nu har jag lagat mat på den i flera dagar. Pensionären gjorde ju ett "fynd" på auktion och köpte 15 kubikmeter spisved så vi klarar oss ett tag. Huvudsakliga värmekällan vintertid är pellets, den här lådan skulle jag vilja mata med socker och knäckebröd o...

Föremål Nä det blev inget av med dagens tema.  Jag kom just hem från en kurs i dokumentation och det var så svinkallt i lokalen så jag lånade filtar från serveringen bredvid.  Nu sitter jag här och huttrar och funderar på hur jag ska dokumentera en förgången tid och avslutad verksamhet. Ha en varm och skön helg, nu ska jag sätta fötterna i en balja varmt vatten.

Nej se det snöar sägs det, men inte här. Här har vi ca 5 cm och det räcker. Men för att om möjligt hjälpa till med transporer i det plötsligt påkomna vintervädret så ska jag dela med mig av ett recept på skidvalla. Förmodligen kommer texten från början av förra seklet och hämtat ur skogvaktarnas branschtidning. Det är signaturen Vemdalingen som ”efter många års experimenterande lyckats få ihop en valla, som åtminstone efter hvad jag själf och flera med mig tyckt, som fått profva densamma, är bland de bättre har och de fodringar man rimligen kan ställa på en god skidvalla och då jag önskar att flera af mina ämbetsbröder måtte få profva densamma, har jag för detta ändamål på detta sätt tagit Skogvaktarens sidor i anspråk härför.” Och så själva receptet ” Till 1/3 liter god trätjära tager man för 50 öre harts och 50 öre hvitt vax,* samt två stycken prima stearinljus, för 5 öre pulvriserad blyerts och 1 kaffekopp smält svinister. Tjäran, hartset, vaxet, stearinljuset ...

Jag har på intet vis smått om material men ibland vill jag experimentera. Pilkvistar och tidningspapper t ex och gräs. Gräset är kvar i vävstolen och det kommer senare, det är lite svårt att väva med i all synnerhet som jag vill ha vipporna med men de ska vara utanför varpen. Ja, jag ska visa det senare. Pilkvistar var lite bökigt men gick bra att väva med. jag ville ha väven glesare i ena kanten och lade alla tjockända åt samma håll. Men då blev det ju varp över i andra kanten så det blev ganska besvärligt till slut. Tips, tunna pinnar blir bäst och glesrips blir snyggast. Tidningspapper blev väl ingen höjdare, Jag skar remsor , 5-7 mm och slog in 4-5 remsor + inslagstråd. Glesrips även där, det är nog det enda som fungerar hyfsat om man ska krångla med konstigt inslag. Men, njae jag vet inte jag, det finns enklare sätt att bli av med tidningar. 

Ville bara påminna om att det är dags att frisera vinstocken nu.

Nu är det december och Olgakatt har föreslagit temad, kolla på fliken ovan Såhär såg det ut för två år sedan,  Tänk om man skulle kunna förvara vintern någonstans, Bara vika ihop den och stoppa ner den i frysen och så får den ligga där och torka bort. Men det blev ju ett tomrum då, en form av nollgradigt icke-tillstånd i vädret och det blev vaccum på SMHI.  Så det väl bara att acceptera vintern och göra så gott det går. Jag minns en barnvisa som var på modet för många år sedan, jag tyckte om den då och det gör jag än. Lars Göransson skrev, tror jag. Vem tar hand om hösten? Vem tar hand om hösten
 när vintern blåser snål? 
Vem tar hand om vintern under våren?
 Vem tar hand om våren 
efter valborgsmässobål
 och vem tar hand om sommaren och fåren? 
 Jo, haren vaktar hösten 
när vintern blåser snål 
och tomten vaktar vintern under våren.
 Och lärkan sköter våren efter valborgsmässobål
 och herden vallar sommaren och fåren. Me...