söndag 1 november 2009

Trädfällning


Det är dramatiskt och lite spännande när det ska fällas träd. I synnerhet när det är träd på vår tomt och det är hus i närheten. Det enda lite betryggande faktum är det är maken som håller i motorsågen. Hittills har han klarat alla trädfällningar bra. T o m den halvruttna björk som stod mellan en väg och och ett staket, björken var det enda som fick plats. Han klarade både staketet och vägen genom att kapa björken i höjd med staketet. Det hade jag aldrig kommit på själv, men det är ju inte heller min bransch.
Nu var det björken bakom min verkstad som började se hängig ut. Det var ju visserligen en sådan sort men nu hade de gått lite väl lågt. Det fanns några olämpliga fallriktningar, garaget, verkstaden, traktorn, några gamla bilar (vilket hade varit en välgärning). Och så fanns det den lilla åkern, den låg där och bara väntade på att ta emot den skröpliga gamla björken.
Maken sågade ur en kil ur stammen för att ange färdriktningen, funderade. Han sågade ett snitt runt stammen. Björken stod still. Han sågade lite till och funderade. Inget hände. Han sågade ännu mera och slog i en kil för att förtydliga sina avsikter. Segt virke i björkar. Han hämtade brytjärn och hängde på sina 95 kg. Han sågade och sågade. Ingen effekt. Sågade lite till, hämtade mera kil och en slägga. Hämtade ett spett och slog i det och hävde sig på.
Då började björken sakta luta och tyngdlagen tog över och med ett brak föll den och lade sig på åkern.
Tack!
Sedan stod jag där och tittade på den, är det normalt att bli rörd när träd fälls?
Jo visst är det.

2 kommentarer:

  1. NÄJ inte den björken!

    Har haft den s riktmärke för svalorna ju...

    SvaraRadera
  2. Attans! tänkte inte på det.

    SvaraRadera