Om att spinna ull och befinnas vara nörd.
Jag är nörd, erkänner utan omsvep. Det är nåt märkligt med att spinna ull, det är meditativt, man blir lugn. För några år sedan halkade jag in på en spinnkurs, sen var det kört. Det första ullsnöret var inte vackert, numera spinner jag faktiskt garn, det har blivit bättre men inte riktigt bra. Däremot har jag börjat fundera på hur det gick till förr. Naturligtvis är jag glad att jag inte leva på vikingatiden och ska spinna garn till ett segel. T ex. Att knacka ihjäl ett djur och göra ett skinn var möjligen enklare än att klippa får, karda, spinna. väva ett tyg och sy ett plagg av. Först spann jag på spinnrock, jag köpte en gammal spinnrock, hittade tre på uthusvinden (?!). Svågern var på auktion och hade hört talas om att jag spann och kom med en spinnrock till. En spinnrock stod på ett loppis och var väldigt blå och söt, den fick följa med hem. En kopia av en 1700-tals spinnrock kunde jag inte motstå och kvinnan som sålde den skickade med en bunt sländor av pur entusiasm. ...