Livsrummet

Jag funderade länge på vad retro är, gammalt som blivit modernt igen. Då man kan höja priset. Nu har jag tittat mig omkring i huset och konstaterat att vi har ingen lattemaskin, bara en gammal kaffebryggare (som jag faktiskt kalkat av idag!) Ingen bakmaskin men ett bakbord. Ingen mjölkskummare men kastruller och vispar. Brödrosten är från 90-talet, fungerar. Micron är från 80-talet, den fungerar också. Det verkar som om vi är retro liksom, fast det ska kanske vara äldre då. Någon tyckte att vi var hippster, det var när jag lufsade omkring i jackan jag sydde för sju år sedan, den funkar fortfarande sedan jag bytt foder i den. Men då protesterade dottern och sa att hippster var vi inte, snarare hippsterförebilder. Jag vet inte jag, ska jag vara glad åt den titeln eller ska jag bli sur? Nej, det är jobbigt, jag lufsar vidare i min gamla jacka och är ett mycket dåligt föredöme för konsumtionssamhället. VI bakar gärna tunnbröd före jul Sticka måste man ju,  Det blev ...

Den här veckan ska vi skriva om tålamod tycker Anki.  Visst gör jag det om ni har tålamod att vänta på mig. Maken stönar över problemet att fylla i redovisningsblanketter på nätet, sånt är det svårt att ha tålamod med. De är så oresonabla, blanketterna alltså. Att vänta kräver tålamod om man inte väljer att lägga fokus på något annat än själva väntandet, en stickning eller en bok t ex. Att vänta på någon som sällan passar tiden är enerverande mest för den bristande respekten för min tid, det är så nonchalant.  Bengt Göransson brukar brukar börja sin föreläsningar med att förklara att av hänsyn till de som kommit i tid så börjar han på utsatt klockslag. Tack. Tålamod krävs däremot inte när man väver, man blir bara lugn och harmonisk av att vara kreativ, man arbetet med både armar och ben. Man ser färger och former, och hela vävandes är rytmiskt och kreativt, väldigt nyttigt alltså. Den här mattan vävde en av kvinnorna på "vårt" asylboende, hon har fjor...

Det är oklart vad som hände men förra veckan försvann i ett nafs och inte hade jag tid att sitta i någon gungstol inte. Gungstolen står för övrigt på vinden, jag tror den är trasig också. Pappa möbelsnickaren hade ett speciellt förhållande till gungstolar, medarna gick sönder om det inte var gjorda av självkrokigt virke. Alltså samlade han på självkrokigt virke, det var bra att ha till nästa reparation. Snickeriet var inrymt i bottenvåningen en gammal skola och där fanns det möjligheter till allt. Jag var dock inte välkommen för jag kunde ju göra illa mig, alltså vande jag mig av med att längta efter att snickra. Det var först när jag kom släpande med en karl som jag släpptes fram till maskinerna. Barndomshemmet/snickeriet var en hyfsad hobbylokal Men längtan efter att hantera trä och göra saker fanns väl kvar på något vis och när jag plötsligt fick pengar för en gammal livförsäkring (jag hade blivit så gammal så de ville inte försäkra mig längre) så köpte jag en täljhäst. Jät...