Livsrummet

I går morse vaknade jag i en rosa dimma, förklaringen var en ovanligt färgglad soluppgång men den såg ju inte jag, p g a dimman. Men jag tror ni försvann i dimman. Vart tog ni vägen? Alla mina länkar till andra bloggar var plötsligt bara borta. Nu har jag försökt rekonstruera listan. Har jag glömt något?

Olgakatt styr septembers teman och nu handlar det om något jag inte gillar, egentligen. Men hur undviker man syntet och plast? Hur gjorde man förr?  Matrester hamnade i en pyts med ett fat över. Nu letar jag efter de gamla matdosorna i plåt. Fortfarande alldeles utmärkta att ha mat i och man kan i allmänhet hitta sånt på loppis Det där med plastlådor är ett problem, plötsligt finns det inga alls hemma för de har vandrat iväg som matlådor och vart tar locken vägen? Plötsligt är det bara omaka burkar och lock kvar. När det gäller syntet i kläder så är det riktigt svårt att undvika. Dessutom är det väldigt svårt att hitta kläder som är tillverkade på ett människovänligt sätt. Man borde inte köpa kläder som inte är garanterat ekologiska och faire trade.  Har man en gång börjat med ull så är det nästan lite plågsamt att dra på sig syntet igen. Ull är det bästa på vintern, lin är väldigt trevligt på sommaren.  Bomull är väl trevligt men inte miljövänli...

Ibland blir jag väldigt fundersam, hur ekologiskt är det med ekologiska bananer, uppenbarligen importerade och förpackade i plastpåse? En mycket miljökunnig bekant hade varit på bananplantager som odlar ekologiska bananer och hans korta kommentar var bara: Det finns inte. Varor som flugits hit ser jag inte som ekologiska. Men blåbären vi plockade ett par mil härifrån, dom är ekologiska Likaså de bär vi köpte av asylsökande som så gärna plockar och säljer. De hade fått tomma plasthinkar från restaurangköket och står det 10 kilo majonnäs på hinken så rymmer den väl 10 kilo... Nåja, vi tar det där en annan gång. Lingon plockade vi själva, man måste ju ut i skogen, lika ekologiska Och trattkantareller, garanterat ekologiska, måste man ju ha När jag satt i mossan och plockade så ringde Pensionären från andra sidan bergknallen, Kom och hjälp, hinken är full och det är jääättemycket svamp här. Det är svårt att gå ifrån svamp i skogen. Och hemma i väx...

Idag är det Olgakatt som vill att vi ska fundera över temat I betraktarens öga. Hon menar nog inte det där med bjälken och grandet. Vad ser man för färg egentligen och hur ska jag veta vad andra ser? Eftersom jag ser olika nyanser med höger och vänster öga så litar jag inte längre på mitt färgseende. Det var när linsen i mitt vänstra öga byttes ut p g a starr som alla färger blev mycket tråkigare. Å andra sidan blev allt som förr var vitt och gulnat med åren vitt igen, men bara med det opererade ögat. Så vad är sant, det jag ser med det opererade ögat eller det jag ser med det icke opererade. Och vad ser andra? Kanske inte konstigt att grått är min favoritfärg numera. Vilka värderingar ska man lägga i det man ser? Min favorittall är gammal och medfaren, den har stått vid älvkanten och överlevt både översvämningar, torka och stormar, men den lever. Jag gillar tallen, den är trygghet. Maken muttrar över dåligt virke och inga vidare plank av den kvistiga spretiga kraken. ...

Det var inte jag, den här gången. Men det finns skäl till att jag inte stickar vantar. Vår syjunta, som väl mera är en slöjdjunta, hälsar på ett asylboende en förmiddag varje vecka. Vänliga människor lämnar garn och tyg till oss som vi tar till boendet och ibland är det ufon. Någon har börjat med ett stickprojekt stor entusiasm och inte orkat fullfölja, ungen växte ur det, modet förändrades eller också lessnade man bara på hela grejen. Men kvinnorna på asylboendet tar gärna hand om en del och stickar klart. Men de här vantarna vill ingen befatta sig med, inte jag heller. Jag stickar inte vantar  av den enkla anledningen  att det är så svårt att tänka spegelvänt. Och det är klart att man skulle kunna sticka ett par som är likadana fast åt andra hållet. Men näää, orka.

Oj, är ni redan igång, Och här sitter jag och sover. Jodå jag kämpar på med mitt odlande och misslyckas hela tiden, det är tur att jag får hjälp från alla möjliga håll. Grannen t ex skivade en gul tomat och la skivorna på jorden. Det var en väldigt livsvillig tomat och blommorna vällde fram, jag tog bort mer än hälften av blommorna och det blev nog för mycket kvar ändå. Så den tog sig över hövan.  Malvan tog sig så småningom och blommar som mest nu. Värre var det med purjolöken det är det som ser ut som kvickrot som är purjolök. Det är synd att jag missade att fota väninnans knubbiga purjolökar. Allt prunkar villigt och generöst i hennes trädgård. Det är ganska fet jord i det området och jag funderar om jag ska norpa med mig en hink blanda ut i min magra sandjord. Hennes störvaxbönor var hejdlösa Men jag har i alla fall, helt osannolik, lyckats få fram rosor, både gula, rosa och röda. Men nästa år ska ni få se på odling f...