Livsrummet

Nu börjar det köra ihop sig. Jag drar igång det ena efter det andra och det är jätteroligt att börja på nya projekt, och det är nästa lika roligt när man hittar halvfärdiga saker 20 år senare. Häromdagen hittade jag ett ufo, en nästan färdig tröja, det var ju bara ärmarna kvar att sticka. Om man tänker efter ordentligt så inser man att ärmarna är nästan lika mycket jobb som själva kroppen på tröjan. Men skam den som ger sig, jag gillar garnet, jag fryser och jag behöver en stickning som jag kan ha medan jag inte kan göra något annat. Och så började kursen i bandvävning förra veckan och det band som jag ritade mönster till alldeles själv och satt upp för ett år sedan, ja det satt ju kvar i geten, dvs bandvävstolen. Det var nämligen så att jag inte vet hur man gör med band i bandvävstol, tacka vet jag bandgrind. Men nu är jag igång med bandet i vävstolen. Det där lingarnet som jag fick av en vänlig människa är nu varpat och pådraget och jag har solvat hela och skedat hal...

Idag tycker Helena att vi lördagsbloggare ska skriva i snö. Det var ju väldigt välvalt för det finns gott om material.  Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan. I flera dagar har det singlat ner stora fina flingor som inte väger någonting så länge det är kallgrader.

Nu är det spännande. Vännen VävAnnika har hämtat rullarna med lingarn 8 (hon har en varpa hon, det har inte jag) och kvar har jag diverse handspunnet entrådigt  som jag fyndat på antikaffären och inte vet något om. Dessutom finns det diverse garnslattar med cottolin och tvåtrådigt lin. Handdukar blir det nog. Så småningom ett kjoltyg av det finaste linet, kanske. Den där lekväven som jag bara experimenterade med har jag vävt ner. Fönsterskärm med ängsull var ju gulligt men dom ramlar ju bara av. Gräs var en aning stabilare, men bara en aning. Det gick inte att väva så långt så att väven kom förbi bröstbommen för då krossades grässtråna av spänningen. Bra idé men svår att genomföra i min korta vävstol.

Idag vill HeLena att vi ska skriva om Kompakt mörker. Övriga lördagsbloggare finns i fliken ovan. Kompakt mörker är det snöfria novemberkvällar t ex. I alla fall på landsbygden. Det är glest mellan gatlyktor om det finns några. Och när det regnar, så är det extra mörkt. Ljuset från billysena försvinner ner i asfalten och fotgängare syns inte.  Om jag upptäcker fotgängare utan reflexer blir jag tvärarg. Det vore ju gräsligt om jag skulle råka köra på någon för att jag inte ser dom. Jag har reflexer i bilen som jag kan dela ut vid behov och jag klär folk i reflexvästar om de ska gå härifrån i mörker. Självklart måste jag skruda mig i reflex själv också, men man glömmer ju lätt. Lika bra med permanent reflexande. Så jag broderade en bård med reflexband, väldigt effektiv säger dom som sett mig i mörker. Dagtid ser det ut som grå rand.  Reflexband finns att köpa och de breda banden kan man klippa ut blommor och blader och sy på eller också kan man köpa reflextråd...

HeLena vill att vi ska sikta mot stjärnorna den här lördagen och jag hamnade som vanligt lite snett. Siktade mot stjärnorna och se var jag hamnade. Övriga lördagsbloggare finns i fliken ovan. Snöflingor är naturens bräckligaste konstruktion men se vad dom kan åstadkomma över en natt bara de håller ihop.  Isstjärnorna på växthuset breder ut sig och prunkar ibland är det som en stjärnhimmel med stor dramatik eller är det en flock fåglar, ringen man anar är ringen kring linsen och det rosa till höger är mina vitnande fingrar  Här blev det som en tvättsvamp på havsbotten  1995 var vi på en resa i Japan och var bl a på Hokaido, där forskade man om snö och hade byggt en stort fint snömuseum och is och snö är inte alldeles enkelt. Och tänk att jag hittade broschyren! Inte så konstigt att japanerna byggt ett snömuseum på Hokaido, Bilden är från museets broschyr  Hur går det till när det bildas så symmetriska kristaller och alltid olika? Bild från snömu...

Ojdå, så blev det nytt år igen, HeLena vill att vi ska skriva på det ämnet. Övriga lördagsbloggare finns i fliken ovan. Mitt nya år innebär bl a att den som till äventyrs skulle vilja anställa mig får betala lägre arbetsgivaravgift. Men då får dom allt be ordentligt och betala väldigt bra. Jag är inte så intresserad längre, nämligen. Pfh. Livet som pensionär är ganska behagligt och jag tränar på att göra sånt jag vill, det går väl sådär. Idag var Pensionären (maken alltså) och jag varit på auktion och jag förundrades. En trave fina gamla kopparbunkar gick för 120 kronor och en möglig resväska för flera hundra och vad sockerlådorna gick för var rent otroligt, 3-400 kr styck! Textilier blir alltid dyrt i synnerhet trasmattor och linnehanddukar, väverskan hade baxnat om hon visste vad folk gav för hennes gamla trasmattor. Jag gjorde fynd, gamla förkläden till leksandsdräkten är då vackra, återstår att se vad textildottern säger. Och ett valkbräde, som jag längtat efter ...

Omslagen till de här vishäftena hamnar under rubriken Stiliga Karlar och käcka gossar. Men var är brudarna? Här kommer brudarna och så kan man ju fundera på vilken form av bildanalys man ska tillämpa.     Och så lite blandade situationer och ämnen på slutet. Men nu ska jag göra paket av hela bunten och leta reda på någon som kan ta hand om det. Ps. Det bor ett spöke i Blogger Ds