Livsrummet

För närvarande ägnar jag mig åt transkriberingar. En man intervjuade en rad äldre personer som varit med i skogsarbete och flottning i början av 1900-talet, allt finns bandat. Tyvärr har jag ingen fungerande bandspelare men det är inget problem för alla banden är redan nedteknade, för hand. Och mitt jobb är nu att skriva alltihop igen, så det blir tillgängligt på nätet. Det är inte mitt ämne, men det är intressant. Att det var bättre förr är ett genomgående drag i intervjuerna, men det verkar ha varit ett bättre helvete.  Kärnfullt sammanfattning av den gamla goda tiden Tromben var en legendarisk flottarbas som ansåg sig vara så viktig för flottningen så att han var faktiskt viktigare än vattnet.  Han var verksam i början av 1900-talet och hans svärfar Stutvi hade alltså varit med i kriget, men vilket krig?  Svaret kommer liksom i förbigående. 30-åriga kriget tog slut 1648 så den sega gubben Stutvi lär ha varit ett par hundra år. I...

Karin på Pettas har hand om månades lördagsblogg, kolla fliken ovan Det är mitt sämsta ämne. Att konsumera alltså, men jag är rätt bra på att producera. Konsumtion är ju en central funktion, vi måste konsumera och helst konsumera ännu mer för att det ska bli bra tillväxt. men då blir jag orolig och funderar på om det inte skulle vara bra med 0-tillväxt. Eller om vi nu faktiskt konsumerar mer än vad klotet tål så kanske vi skulle sansa oss och satsa på minustillväxt ett tag. Nåja, det tål att tänkas på och tål att diskuteras. Pensionärens farfar var gårdfarihandlare och på vinden i huset hittade vi mycket roligt. Kataloger bl a. och en Husmodern från 1951. Bilderna är mörka och trista och möjligen borde jag ha skannat istället men hinner inte just nu. Stolt mamma har sytt om och den väluppfostrade dottern är glad (och hör sen). En de är väldigt lik sig men kvinnorna på fotona har förändrats och goda råd får vi. Kockum grön är hårdvaluta på loppisar. Och så ...

Galleri Fredag visar idag vad vi har på väggarna, det Penny som formar teman denna månad. Övriga gallerister finns under fliken ovan. I den mörkaste gången På väggarna finns i första hand tapeter, dom vill jag byta ut och jag förstår inte hur jag tänkte när jag satt de mörkaste tapeterna i gångar och korridorer. Men eftersom vi är lite tröga med att komma oss för i det här huset så kommer vi nog att bli storögt betraktade som unika eftersom vi inte målat allt vitt. "Man gjorde ju så på 2010-talet" I köket Men självklart har vi tavlor och diverse annat också. Catrin Leos glada keramikrelieffer hänger ovanför min sekretär. Men vart tog Catrin vägen? En god vän och kreativ konstnär som flyttade från orten och sedan tappade vi kontakten, jag tänker mycket på henne.  Kersti Svensson ingick i samma gäng och gör fantastiska och alltid underfundiga bilder Kärringen mot strömmen heter den här, den blev min av någon anledning Den här tavlan målade Paul N...

Idag har Karin på Pettas föreslagit att vi ska blogga om Världens nav. Övriga lördagsbloggare finns i fliken ovan. Det måste väl vara solen som är värdens nav? Såhär har det sett ut för det mesta, en blek stackar som inte orkar bryta igenom molnen och den fastnar nästan på majstången.  I går gick den ner i ett dramatiskt färgskådespel. Det betyder säkert något, att det blir kallt eller blåsigt eller både och. Men det var lite uppiggande med färgprakten.

Det är ingen brist på diverse smycken att dekorera sig med, men det är sällan det blir av.  Det är sällan det finns anledning. När jag går och hämtar posten känns det inte befogat och i vedboden är det bara i vägen. I vävstolen blir det väldigt besvärligt med ringar och armband, och halsband, nje.  Men sjalar i massor finns det ju och ibland är det nog sjalar  accessoarer och ibland är det bara varmt och skönt.  Favoritaccessoaren är kanske inte så klädsam men kul, den får hänga med hela tiden Men jag kom av mig med sjalstickandet efter starroperationen. Min färgsyn fick sig en allvarlig törn. Det jag trodde var vackert rostbrunt visade sig vara vinrött och nästan lila. Det gillar jag inte. Det var när min gamla gulnade lins byttes ut till en nu klar lins och jag såg färgerna i original, men bara med ena ögat, Det andra ögat som inte är operarat har fortfarande sitt "gulfilter" kvar.

Det har varit kallt, kallare än -20 grader och då trivs jag inte alls. Visst det är vinter och det är inte mycket annat att vänta sig. Det är bara att leta på det glädjeämnen som finns. Det finns massor med konstverk som förändras hela tiden, det är bara att njuta. Det ser ut som om grannens höns har ruggat Men det är rimfrost som bildat fjädrar av iskristaller Men jag undrar vad grannen har för budskap på sin vedhög

Förlåt att jag är sen till dagens bloggmöte på temat Pekfinger.  Vi är några som roar oss med ett gemensamt tema, kolla i fliken Lördagsbloggare ovan. Pekfingret var det mest provocerande fingret ända tills långfingret dök upp. Gyan mudra är den vanligaste handställningen I Kundaliniyoga är alla fingrarna symboler för dels planeter och dels egenskaper. Har jag förresten sagt att jag startar tre yogaklasser nästa vecka? På måndag kl 19 på Sollerön och Klockan 10:00 och 19:00 i Morkarlby bystuga. Välkomna Åter till pekfingret. I yogan representerar det fingret planeten Jupiter. Lite logiskt är det väl att pekfingret också symboliserar kunskap och expansion. De andra fingrarna har också sin symbolik men det tar vi en annan gång. Fast jag brukar använda flera fingrar när jag skriver Pekfingervalsen måste nämnas i sammanhanget. Det är ju en beprövad metod på diverse tangentbord, det blev så när sekreterarna avskaffades och tjänstemännen skulle skriva sina rap...

Text på Fritjof Nilsson   Piratens gravsten: Här under är askan av en man som hade för vana att skjuta upp allt till morgondagen, dock bättrade han sig på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972 Vi äter mycket hårt bröd här i huset Men var det en ovana eller en vana han hade? En ovana är väl del av ens beteende som man inte är nöjd med. Jag tror inte ha led av att skjuta upp det som skulle göras. Han struntade i det. Självuppdragande Någon lär ha sagt att om vi skyndar oss så slipper vi stressa. Betydligt mer avslappnad inställning hade väninnans pappa som konstaterade att nu när det ändå gått åt h-vete kan vi slappna av. Men han struntade i det mesta, vilket var en trist ovana. Sprutpennan var hårdbevakad av vårdelever En ovana är något som andra har, t ex att råka få med sig pennor från andras skrivbord. Läsglasögon brukar också försvinna, därför köper jag buntvis. Kommer och går Pensionären har en irriterande ovana, ...

Sol, fantastiskt, i dag tog jag en morgonpromenad med nya kameran, inga höjdarbilder men solbelyst vandrade jag omkring och bara log. Jag mötte en grå mellanstor hund som var helt ointresserad av mig. Solfångarna kvicknade till och levererade 60 grader så länge solen lyste på dom. I början av augusti sa en meteorolog att den 26 juli hade det inte regnat. Och det blev ju inte bättre på hösten. Så när vintern kom så hade vi inte lagrat D-vitamin så det är inte så konstigt om man är hängig. Men nu blir det bättre och nästa vecka startar jag tre yogagrupper. Då blir det så bra så.

Språngbräda Jag har dåliga vibbar kring begreppet. Dvs trampolin, trampsten, fotstöd osv stod det i ordboken. Men språngbräda används ju inte i ämnet simhopp längre, det känns mera trampolin. Grannens katt har tänkt använda trädgårdsbordet som språngbräda.  (jag måste komma ihåg att fylla på fågelmat i morgon) Soluppgången i morse. Fåglar behöver ingen språngbräda Nu är språngbräda ett karriärsteg. Det skumma med språngbrädor är att man landar lägre ner än utgångspunkten även om man har flugit upp en bit först. Inte helt lyckat som metafor alltså men det är väl ett vedertaget begrepp. En av de nyare affärsidéerna är företag som anser sig kunna fungera som en språngbräda för andra företag. En hjälp på traven att ta sig vidare, ett lyft helt enkelt. Men varför då använda begreppet språngbräda, vore det inte bättre med hiss, eller lyftkran eller raket? Andra språngbrädor har man också sett, mindre kul. Ett vänsterprasser...

Detta nya år kommer att bli så bra så bra. För det första så är det 2013, 13 är som vi alla vet kvinnornas lyckotal eftersom 13 x 28 är ett år. För det andra har vi en sprillans ny Mayakalender och det är säkert också bra. Så jag förväntar mig att detta blir ett utmärkt år. Själv tänker jag avsluta mitt arbetsliv och under de senaste 20 åren har jag känt mig som kulan i labyrintspelet. Vid nästa projektets slut/ lågkonjunktur blir man inbesparad. Till att börja med ska jag dra igång yogan, det är många som frågat efter yoga på dagtid så nu ska jag ha en grupp på dagen och två kvällsgrupper. I maj tänker jag bli pensionär Men först ska jag jobba klart.   Sedan blir det fotografering och trädgård, den här bilden är från 2011, i somras fanns det inget att fotografera. och stickning och broderi,  äntligen ska jag sätta tänderna i den där kudden, avigsidan är riktigt fin och jag ska försöka göra en rekonstruktion. Är det möj...

Nytt år och ny månad och nya teman för lördagsbloggare Karin på Pettas föreslår såhär 5 januari Språngbräda 12 januari Pekfinger 19 januari Världens nav 26 januari Konsumtion

Tulpanfyrverkeri En bekant tyckte att vi var ena tråkiga typer som inte var intresserade av fyrverkerier. Hon köpte en "tårta", en massa raketer som är ihopbuntade till en tårta. Den fyrade hon av här ute i skogsbrynet förra nyårsafton. Ett ensamt litet fyrverkeri blir ju lite fjutt fjutt och sedan är det över. Hon var lite besviken själv också. Men sedan stod själva rakteställningen kvar, en massa papprör. Och den såg ut som om den skulle kunna tänkas användas till något. Så när vi närmade oss nyår igen och bekantingen föreslog att vi skulle fira hos henne och hon muttrade något om att fyrverkeri väl inte var aktuellt så kom jag på en idé. Jag pluggade ner tulpaner i rören och ett par ljus och tackade för lånet.