Livsrummet

Om två veckor kan jag klippa vinrankan. Nej det heter naturligtvis något annat, kupera vinstocken kanske. Det måste ske nästa helg eller kanske helgen därpå. Vecka 51 ska tummen opereras och höger hand kommer att vara paketerad ett bra tag. Tumbasartros heter det och ska opereras. Det kan väl inte vara så märkvärdigt tänkte jag och förvarnade om att jag skulle vara sjukskriven några veckor. Läkaren spände ögonen i mig och sa att det är en stor operation på ett litet område, det ska flyttas senor och mejslas bort ben osv. Sjukskrivningstiden anses vara 4-6 månader !!!!! Det går ju inte, det går absolut inte. Jag som hade beställt operation till strax före jul för att skona jobbet från allt för mycket frånvaro. Om jag varit snickare, murare eller butikskassörska eller haft ett jobb där jag måste använda båda händerna hela dagarna så hade det väl kanske varit befogat. Men jag pratar ju bara, dvs informerar och instruerar. Nu hoppas nästan att det blir uppskjutet pga influensa och då fa...

Det är november, råkallt, dimmigt och mörkt. Ruttnande löv gör vägarna hala och är det inte löv så är det förrädisk ishalka. Enda sättet att ta sig igenom är att bara överleva, genomleva. Jag jobbar och väver, det vore rysligt bra att få ner väven innan operationen. Höger hand ska göras funktionsduglig igen. I väntan på bättre tider drar jag på mig svärmors raggsockor och står ut. Svärmors raggsockor hjälper.

Vad ska man ta sig till nu när växthuset sover och vinrankan väntar på att beskäras? Garn är mitt enda svar, väva, sticka och njuta av färger och former. Visst kan det vara hindersamt med jobbet ibland, det tar ju en ganska stor del av min vakna tid men jag tror jag behöver det också. Jag har garner och planer i massor och varenda gång jag drar på en varp är jag lycklig men sedan ska den vävas ner och då sitter jag och undrar varför jag varpade så många meter. För ett år sedan vävde jag ner 20 meter plädvarp som jag fått med vävstol och allt. Fantastiskt. Garn fick jag också och vävde ett dubbelsidigt tyg till väninnan som var så generös. Nu har jag plädplaner igen. Och tygtankar. Men när ska jag hinna. Garn har jag gott om, och idéer men inte tid.

Det är dramatiskt och lite spännande när det ska fällas träd. I synnerhet när det är träd på vår tomt och det är hus i närheten. Det enda lite betryggande faktum är det är maken som håller i motorsågen. Hittills har han klarat alla trädfällningar bra. T o m den halvruttna björk som stod mellan en väg och och ett staket, björken var det enda som fick plats. Han klarade både staketet och vägen genom att kapa björken i höjd med staketet. Det hade jag aldrig kommit på själv, men det är ju inte heller min bransch. Nu var det björken bakom min verkstad som började se hängig ut. Det var ju visserligen en sådan sort men nu hade de gått lite väl lågt. Det fanns några olämpliga fallriktningar, garaget, verkstaden, traktorn, några gamla bilar (vilket hade varit en välgärning). Och så fanns det den lilla åkern, den låg där och bara väntade på att ta emot den skröpliga gamla björken. Maken sågade ur en kil ur stammen för att ange färdriktningen, funderade. Han sågade ett snitt runt stammen. Björken...