Livsrummet

Det ska vara julgran i år, hämtad i skogen. Barnbarnets föräldrar vill ha det så. Det blir alltså inte granen som står bakom dasset i fäboden, den har blivit för stor. Förra året var vi ensamma på julen och ingen av oss orkade riktigt med det där med julgran. Men efter jul kom de tämligen vuxna barnen hem och jag tyckte att vi borde ha vara slags gran. Det blev det i all hast i skymningen och det syns ju. Granarna här i bygden är ganska magra och ämliga. Annat blev det när en av kvinnorna i Mora Hemslöjdens Vänner fick syn på en virkad julgran från sina hemtrakter, Schweiz. Sån ska vi göra! sa hon och fick fart på en väldig massa kvinnor i Dalarna med omnejd. Det blev ganska många mormorsrutor över, jag föreslog att hon skulle ta itu med klockstapeln men då backade hon. Men våran julgran då? nja, jag prövade att bygga en alternativ gran med lite fiberfästen till spinnrockar men det blev bara spretigt. Och vad är ett fiberfäste, jo (och nu börjar det bli riktigt intr...

Huvudsaken man nördar med nåt, jag är fortfarande fast i fiber och då menar jag såna man kan göra tråd av, som man kan göra kläder av, t ex. I sommar har jag roat mig med två kurser, en kurs veckokurs på Sätergläntan och en i Orsa med åtta träffar under sommaren där kunniga Ursula lär oss odla lin. Det ska sås tätt och när man skördar linet ska det ryckas upp med roten, det är inte svårt. Sedan ska linet torka därefter rötas på land eller i vatten och torkas igen, bråkas, skäktas, häcklas och spinnas. Därefter kan man väva. Men om man ska odla lin för att göra kläder så får man ju planera lite. En 100 kvm stor åker kan ge 60 kg linhalm som kan bli 3 kg oblekt lin och 3 kg linblånor. Av det kan man väva 10 meter linnelärft och av det kan man sy 3 särkar. Drängen brukade få använda särkarna först så dom blir lite mjukare. Men jag tar det lite grundligare, från början så ni vet nu när vi ska bli mera självförsörjande.  Ursula rycker linet på vår lilla åker i Orsa ...

Länge sen sist, förlåt. Det är mycket nu. Förkylningar som ska skötas och det obligatoriska vårstädningen. Men det där med städningen blev ju problem direkt. Jag drog ut en byrålåda och undrade vad det var i den proppfulla lådan. Löpare, bordslöpare. Sånt använder jag ju inte numera. Några, de längsta har jag klippt i lagoma bitar och sytt gästhanddukar av. Men glömmer att hänga fram dom. Det är bara hälften Nästa låda var lika proppfull, den innehöll dukar, stora dukar, två-tre meter långa. Fina dukar i linne och vita damastdukar. Inte använder jag sånt numera. Inte ens den damastduk jag vävde på vävutbildningen 1966 har varit på bordet en enda gång. Men inte kan jag göra mig av med den inte! Dom vita linnedukarna gjorde sig inte så bra på bild Nästa låda var sjalar och handledsmuddar, handledsmuddar kan man ge bort, speciellt de som jag spunnit garnet till och stickat. Men alla har ju muddar, det är sånt man ger bort. Sjalarna däremot kan nog hitta nya användare hos mi...