Livsrummet

Fotografering, det är kul. Lördagsbloggarna ägnar sig åt det idag och flera lördagsbloggare finns i fliken ovan. Pappa var en ivrig och ganska duktig fotograf som väldigt gärna ville att man skulle vara en naturlig och avslappnad modell: om du vrider dig lite åt vänster, nej inte så mycket och lyft hakan och titta uppåt ... och så ser du glad ut. Det är kanske ren självbevarelsedrift att jag envisas med att hålla mig bakom kameran. Den här analoga kameran ärvde jag av grannen. Men man använder ju inte analoga kameror längre. Stora fina objektv är det men de passar inte till min kamera. Den här är också en analoga kameran, tillhör Pensionärens, den här har också varit bra en gång i tiden. Men nu har den passerat bäst-för-datum. Det här är min digitala kamera som är i dagligt bruk. Det är en förfärlig massa menyer och inställningar man kan fixa med. En liten kompaktkamera som tar riktigt bra bilder. Det finns en hel del inställningar på den också Och iPho...

Jodå, jag har hittat på det alldeles själv, dagens tema, för det är jag som har hand om teman i mars. Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan. Visst har jag hittat på't alldeles själv, ämnet Planering. Undrar hur jag planerade då? Egentligen hade jag tänkt skriva blogginlägget i går kväll (som jag alltid tänker) men så blev vi bjudna på middag hos goda vänner och det blev oskrivet. Jag är inte bra på det där med att planera och jag tror det är en släktkrämpa. När jag läste syrrans blogg så hade hon redan berättat om problemet. Problemet är Ändringskommittén. Eller egentligen är det kanske att vi (=jag) låter mig styras av Ändringskommittén. Lite beundran känner jag allt inför folk som gör det som de hade tänkt sig utan att ängsligt snegla på andras behov och önskemål. Ändringskommittén består dels av lättsinne och lättja, prokrastinering säger syrran och det låter ju bättre. Det betyder att man skjuter upp det som ska göras. Putsa fönster, skriva en succéroman eller eller...

Idag lägger vi oss på kökssoffan, kökssoffan är lördagens  bloggtema, flera lördagsbloggare finns i fliken ovan. Köket är husets centrum och kökssoffan är den viktigaste möbeln,  en förvaringsmöbel är det, vår kökssoffa innehåller trasmattor och en sittmöbel . Det är på kökssoffan de stora sanningarna och de djupa samtalen avhandlas, som t ex här. Lina och Johan filosoferar över midsommartårtan. Här ligger kompisen tax och deppar, husse har gått iväg.  Det märkliga med vår kökssoffa är att folk som sitter på den faller omkull.  Men det är ju så skönt att luta sig en stund efter maten. Farmor satt gärna på kökssoffan och ibland tog hon sig "fem minuter", somnade på väg mot kudden och vaknade efter fem minuter. Ack om man hade haft en sådan sömn Soffan är nästan alltid befolkad, det verkar som om alla är datoriserade här Det här är en Problemsoffa. Mamma köpte den för sex kronor av en man som köpt den för fem kronor på auktion men han tyckte det ...

Idag handlar bloggande om Ansikte, det har jag bestämt alldeles själv. Flera lördagsbloggare hittar du i fliken ovan, och bloggteman också. Den här vänliga stenen ler tryggt mot en när man går mellan syrrans hus. Det är något visst med stenar, stora och solvarma. I en av mina yogalokaler blir man begapad av den här grodan på toa. Ganska oförarglig och rätt söt. Uppenbarligen har det suttit en krok där. Toan är helt fri från klotter så det finns inte så mycket att läsa. Men man kan ju prata med grodan.  På en toa i Skattungbyn finns den här klassikern. Full bläckfisk som vill slåss. Den saknar också tack och lov kompletterande text. Men det finns många krokar av den typen som försetts med förklaring. De här hittade jag på Penterest. Apropå det så vill jag varna kreativa människor från att logga in på Pinterest , det är lätt hänt att det går några timmar och inget blir gjort, men många idéer har man fått. Ibland har jag funderat på om det är...

Det finns dom som farit lite illa av vintern Nu har jag funderat klart vad vi lördagsbloggare ska skriva om i mars. Alla lördagsbloggare finns i fliken ovan och nästan alla teman vi haft också. Nu är det jag som har tänkt och då gick det såhär: 7 mars  Ansikte 14 mars Kökssoffa 21 mars Planering 28 mars Fotografering Här på orten är Vasaloppet i full gång, vasaloppen heter det kanske för det är många lopp numera. Och väldigt många åkare och i år tror jag det är lite synd om dom. Spåren blir slitna och löses upp och till sist är det som att pulsa i strösocker. Det sliter på fotlederna som ju tränade till att åka i stadiga spår. När Vasaloppet är över börjar en ny period liksom, ungefär som före och efter jul så pratar vi om före och efter Vasaloppet. På hösten är det före och efter älgjakten. Men nu är det vår och det är dags att fundera ut vilka frön som ska sås, och kanske kan man få njuta lite av vårsolen Ps. kan någon människa förklara för mig varför...