Livsrummet

I går kväll hade vi klädbytarparty. Det går till såhär, dvs det brukar gå till ungefär såhär. Vi samlas hemma hos någon som plats och speglar. Vi har med oss mat, dryck och så kläder som vi inte bantat oss i trots både vilja och ambitioner. Jag hade eldat i växthuset så det var varmt och skönt trots att regnet strilade, vi pratade om tillväxt, i samhället alltså. Tillväxt, 0-tillväxt eller är det möjligt med minustillväxt. Sedan avancerade vi in i huset och började packa upp våra kläder, mina, dottern och sonens avlagda/kvarlämnade/överblivna fanns redan på plats. Vi provade och ojade oss: – Ska du verkligen göra dig av med den här som är så fin?? – Men titta jag kan ha dina byxor, och du som är så smal! – Åh vilket tyg, får jag ta den här och sy om den? – Men den där långkjolen kan du ju kapa i lagom längd så har du en jättefin kjol. Osv. Alla gjorde fynd, alldeles gratis. Resten kommer att hamna hos Läkarmissionen så småningom. Men jag misstänker att ett gäng studenter kommer att gå ...

Ryggskott var en ny erfarenhet, lite genant att yogafröken får sådana krämpor men kanske inte så konstigt med mitt snedsittande jobb. Och det var på gång ett tag innan det plötsligt hände och jag förstod plötsligt varför det heter ryggskott. Maken hjälpte mig hem och dagen därpå fick jag komma till en läkare som är läkare till vardags och chiropraktor (?) på fredagar. Annelie heter människa och guvälsigne henne. Vilken förmåga! Visserligen kved jag när hon vred mig i korkskruvsform och gnällde rätt ordentligt när hon vek ihop mig. Men nu är det bra. Jag ska aldrig mera fuska med yogan. Nu ska jag börja träna ordentligt igen och sedan ska jag gräva i trädgården, det har ju blivit ogjort av ovan nämnda skäl. Nu är jag lite lat konvalicent och ligger i växthuset och eldar i kaminen medan regnet smattrar på taket. Tänk vad livet kan vara underbart!