Livsrummet

De har en imponerande livskraft och energisk nybyggaranda. Någon som vill ha plantor?

Väldigt praktiskt, det är ingen som förstår att de är mogna mer än du och jag som vet. Det ser riktigt proffsigt ut i vitt vitt vin. Nu låter det verkligen som om jag inte gör annat är pimplar vin. Men det är faktiskt ganska sällan jag kommer mig för.

Jahaja, tänkte jag, skatorna har planterat solrosor åt mig. Men det hade inte planterats några solrosor. Det blir bara såhär, en och en halv meter höga och inga blommor, och vad är det? Möjligen har jag glömt att jag stoppat ner något i jorden och har följaktligen ingen aning om vad det är som kommer upp. Påminner mig om en lusfattig kurskompis som fick lökar av sin syster en höst. På våren frågade hon efter tulpanerna och han var mycket frågande, han hade ätit upp lökarna i tron att det var matlök. Ibland är det svårt med växligheten.

I kväll har jag spelat fiol för första gången på ett halvår. Det gick inte bra, frånsett att det låter illa så gör det ont trots att jag hade mina fula stödskenor på. Missljudet beror delvis på att jag är otränad men mina &#% tumleder rår varken värktabletter eller värkgel på längre. Stråkhanden är värst. Operation är planerad till december. Är det någon därute som har erfarenhet av tumledsartos och operation av dito??

Det blev rödvin, Ken Creek från Australien, ett märkligt vin. Det är gott, ganska snällt och lättdrucket men det fantastiska är att man inte känner av det dagen efter. Enligt etiketten innehåller det mindre mängd garvämnen och histamin. Jag visste inte att vin innehåller histamin, är inte histamin en allergimedicin? Tål jag inte allergimedicin alltså, eller är det garvämnen man blir bakis av? Ska jag vara riktigt uppriktigt så har jag kolkat i mig mer än jag brukar dricka bara för att se vad som händer. Och det händer ingenting, jag mår alldeles utmärkt dagen efter. Det skulle jag inte klara med LUZ från Spanien men det är ju också gott och framför allt billigt, under femtilappen. Någon vinkännare blir jag ju aldrig men en skön kväll var det och Hr Handöl skötte sig. Jag har verkligen försökt ta en kvällsbild av växthuset men det blir inte bra, med blixt blev det minst dåligt PS Detta är en obetald reklamplats DS

Varför blir de inte röda? Och om det skulle vara någon som rodnar så är det tydligen mest för att de är skorviga. Vad är det för fel?

En macka och ett glas öl i växthuset, regnet smattrar på taket och brasan sprakar (äntligen) i kaminen. Jag tror jag har överlistat Herr Handöl. Varmt och sköt, 22 grader är precis vad jag behöver, en macka på Finnkrisp är alldeles lagom och ett glas öl. Sedan hasar jag ner på 120.centimeterssoffan och bara slappar. Maken kan inte läsa avtalstexter och inte lösa korsord, det är för skumt trots stearinljus. Så vi kan prata med varandra. Lugnt och stilla, vad som hänt under veckan, vad vi borde göra, sådant man skulle kunna göra och varför det blev så eller så med det ena eller andra. Tyvärr kan jag inte leverera någon fin bild det blir bara en massa glitter i mörkret.

Maken ville installera en kamin i växthuset, jag var tveksamt och tyckte mest den skulle ta för stor plats. Kvadratdecimetrarna är dyrbara när man bara har tolv kvadratmeter. Men maken stoppas inte så lätt. Kaminen är nu installerad och jag har nästan flyttat ut hit. Men min relation till Herr Handöl är ganska ansträngt. Han jävlas rent ut sagt. Jag fjäskar med späntade stickor och tidningspapper. Det slocknar. Jag bjuder på extra drag, ingen effekt. Maken sotade eländet och jag tömde aska. Inget hände. T o m tjärstickorna slocknade. Lite uppgivet slängde jag in en halv kvällstidning och då minsann tog det fyr! Plötsligt brann allt jag stoppade in! Och jag misstänker att det är så här vår relation kommer att se ut, jag får fjäska och truga innan Herr Handöl behagar leverera någon värme. Nu är klockan nio på kvällen, det är nästan mörkt och ute är det 12 grader men här inne är det 20. Det gillar jag.

I morse vaknade vi i växthuset och solen sken och allt var härligt. Sedan åkte vi på auktion här i byn. En gammal skomakarmaskin var riktigt fin tyckte jag men vi har ju redan två. Maken ropade in den för 100 kr. Det fanns lite utrustning till vävning också, bobiner och vevställning och härvil, i riktigt bra skick sa jag och stod och pratade med en granne medan maken plötsligt hade ropat in det också för en 50-lapp. Sedan fick han syn på en bila som han bara måste ha, den låg i en fyndlåda som han inte måste ha. Riktigt fina blomkrukor fanns det också och nästa gång det blir auktion ska jag tala om att jag inte behöver någonting och så ska jag stanna hemma. När jag körde hem på den smala byvägen fick jag väja för en bil och skomakarmaskinen välte och tryckte ut en bakruta i bilen. Sedan sanerade jag vävutrustningen som var dammig och full med fågelskit. Jag blev torr och fumlig om händerna och när jag skulle ta upp mobilen så tappade jag den och glaset gick sönder. Märkligt nog bildar ...

På lördagskväll åt vi middag i växthuset, fyra pers, mer får inte plats om man ska äta och ha det bekvämt. Vi har suttit nio pers där men då är det bättre med smala höga glas och någonting att fira. En sextioårsdag t ex. Och säga vad man vill om filodeg men det är då rysligt praktiskt att paketera det mesta i. Lax, fetaost, köttfärs eller vad man kan hitta på. Rysligt fiffigt. Där satt vi och åt och mådde bra och eldade i kaminen och medan temperaturen ute sjönk till 12 grader ute så hade vi det 22 inne. och myggfritt! När vi började gäspa och det blev läggdags så skickade vi iväg karlarna med möblerna och bar in två tältsängar och la oss och sov. Väninnan låg med fötterna i pelargonerna och huvudet i physalisen och verkade trivas med det. Det blev ju ganska mycket prata först men det blev längre och längre mellan replikerna och så blev det tyst. En av mina planer var att jag skulle hålla koll på rådjuren och grannens katter och vad som eventuellt kan tänkas röra sig på tomten. Men jag...

Rosornas krig 2 Det är inte bara grannens barnbarn som lyser upp vår tillvaro. Rosorna kommer också. Raskt kryper deras rötter genom sandjorden och överallt dyker de upp. Jag gör vad jag kan för att stoppa framfarten. Idag var det ju riktigt trevligt sommarväder och jag grep mig verket an och satte grepen i jorden. Det går inte att lyfta upp ett vidsträckt nät med rosenrötter. Jag vet jag har försökt. Man får ta det bitvis. Så har det listiga fanskapet kommit på den geniala idén att alliera sig med humlerötterna. Humlerötter är långa och sega, man känner skillnad på dem, men inte förrän man slitit av barken på humlerötterna. Beklagligt men så kan det gå. Hur gör man för att bli av med eländet? Tips?

Man kan svårligen förutse vad barn kan hitta på. En sak vet man i alla fall, vatten är en kul leksak. Visserligen blir ungarna blöta men vatten torkar och är det inte för kallt ute så är det pin livat. Det räcker med en skvätt i en hink. Jag har ju samlat vatten i ett gammalt badkar och jag har varit livrädd för att ungarna ska trilla i. Är karet fullt med vatten så är det ingen fara men är det halvfullt så måste de luta sig över kanten och det är då det är farligt. Ungar välter lätt över ända när de häver sig över en kant. Och att dyka på huvudet i ett halvfullt badkar är inte bra när man är liten. Alltså har jag spikat ihop en träram och klätt med ett nät och lagt över karet och förankrat så jag knappt får bort det själv. Men jag har sparat en liten glugg att plaska i men det får inte plats men än en liten hink i gluggen. Nästa problem dök upp när jag försökte göra vackra arrangemang med stenar. Ungar älskar stenar, sand och grus. Plötsligt var stenarna någon annanstans, företräde...

Kirskålen växer frodigare än allt annat i min trädgård, Mager sandjord gör att inget prunkar så värst överdådigt men kirskålen växer överallt. Och nässlor och svinmålla. Men det finns bot mot allt, jag känner till en kvinna i min hemby som stillsamt och effektivt utrotade både nässlor och kirskål och troligen också maskrosor. Allt ogräs i grannskapet försvann. Hon åt upp det! Och blev bortåt 100 år. Vi satt på bredvid varandra på en buss en gång och hon berättade att hon kom från lasarettet. Jag minns inte anledningen till det osannolika besöket men läkaren hade frågat hur hon kunde ha så bra värden på alla sätt. Då sa jag att jag äter nyttigt, sa hon, men jag sa inte att jag är vegetarian för då blir dom så tjatiga så. Rosenkindad och pigg var gumman när hon skuttade av bussen. Jag har fortfarande dåligt samvete varje gång jag mördar kirskålen. Är det någon som vill ha recept så har jag.

Nu är den där. Proveldning pågår, det sprakar i kaminen och röker ur röret. Lite isolering bara så blir det så bra så.

Snälla syster och svåger kom med en ek till mig. 150 cm hög ungefär. Jag har länge önskat mig ett träd som ger skugga där jag kan sitta och njuta. Med tanke på det är det väl genuint korkat att vid 60+ plantera en ek. Men den som är övertygad om att jorden kommer att gå under ska planera ett äppelträd, har någon vis person sagt. Eken fick kompostjord och vatten och vantrivdes svårt. Jag tror det är hemlängtan, eller chock. Jag ska tala vänligt med den och pyssla om den. Kanske den repar sig till nästa år.

Standardhöjning i växthuset Maken var ganska motsträvig när jag ville börja bygga växthuset, det kan bero på att han veckopendlade till Stockholm och hade begränsat med tid. Man hinner inte mycket på en helg. Nu är han pensionär och som sådan naturligtvis fullt sysselsatt och häromdagen kom han på idén att installera en kamin i växthuset. Avsikten är att jämna ut skillnaden mellan dag- och nattemperatur. Jag har visserligen en kupévärmare som moteld de första frostnätterna men det är inte populärt. Allt som det är sladd på kan ifrågasättas. När det fyndades en täljstenskamin på auktion var saken klar. Blombordet med de tjusiga benen fick flytta på sig till förmån för kaminen. Den stackars lilla luktärten som råkat hamna i hörnet får nu dela hörn med kaminen. Tveksamt om det funkar.

Tomater bara växer och växer, om de bara ville mogna också. Tre plantor fick jag från vännerna på Sundviks trädgård, proffsplantor! Och så hamnar de hos mig, en glad amatör som inte hinner med att tjyva som man ska.

Ruccolasallad, det är inte lätt det inte

Bordet På allmän begäran visas nu Det Eleganta Blombordet med de tjusiga benen. Det fick jag i födelsedagspresent. Det är mycket fiffigt att ha ett blombord, risken är bara att det hamnar en massa saker under bordet. Missprydande undanskuffat bråte som kupévärmaren, skarvsladdar och överblivna blomkrukor. Lådan som stor där nu är det enda som fick vara kvar inför fotograferingen. Det står Gyttorp på den, i den förvarar jag ljusstumpar till ljuskronan o div lyktor, snören, pinnar och diverse som kan vara bra att ha. Knivar och saxar förvaras på hög höjd utom räckhåll för grannens händiga ungar, det är knappt jag når upp själv.

Kolla, jag har fått vindruvor! Stolt som en vinstocksägare. Jag har två vinrankor som jag planterade för ett år sedan, den ena i växthuset och den andra vid verandan, utomhus. Den som växer i växthuset har flera meter långa rankor trots att jag har friserat den flera gånger. Det är ett par - tre dm mellan bladen. Den som växer vid verandan är en kompakt liten sak, en meter hög ungefär. Men de har nog lika många blad som växthuskompisen.

Det är något visst med pelargoner och nu verkar det vara på modet riktigt. Bor man i röd liten stuga på landet är det nästan lag på att det ska stå pelargoner i fönstren. Mina pelargoner har flyttat ut i växthuset. Här står nu Appelblossom och Tant Betty och trängs med Red Rosebud och några till som jag har tappat bort namnskylten på. Hur ska de övervintras? Egentligen?? Ska de klippas ner och svältas svalt och mörkt hela vintern och de som överlever får komma fram i ljuset och få värme och kärlek? Eller ska de tas ur krukorna och jorden skakas av och hänga upp och ner i jordkällaren? Eller ska man inte göra något särskilt? Nu har jag hört så många tvärsäkra pelargonråd så jag vet ingenting. Goda råd?

Den växer oroande mycket, i vintras hade jag den inne i huset men det är tveksamt om det går i år. Jag klippte ner den i februari och satte klippet i vatten, det fick rötter och blev nya plantor som jobbarkompisarna fick. Klippas ner måste den i vilket fall. Men jag är ju så imponerad av att någonting växer hos mig så det är svårt, det gör ont.

Vatten till växter Det bär mig emot att vattna med kranvatten. Ibland har jag funderat hur jag ska få vatten från älven och i sommar har jag tacksamt tagit emot vattnet som kommit från ovan. Mycket har det kommit. Grannen städade i sin gamla tvättstuga. En röd liten stuga. Hon undrade plötsligt varför hon hade ett gammalt plåtbadkar där. Det enda hon använde badkaret till var att förvara till hammockdynorna i. Onödigt sa hon och lyfte ut badkaret, jag ställde det under ett stuprör och samlade regnvatten i. Grannens barnbarn tyckte det var kul att leka med vatten och var mycket vid badkaret. I synnerhet fyraåringen. Men idag kom han inte. Var vi osams? Nejdå, han hade troligen dragit lite i en kedja som hängde lite för synligt och plötsligt fanns det inget vatten att leka med. Så förargligt! Jag vet inte om en fyraåring förstår sammanhangen och resultat av sina handlingar eller om han är lyckligt ovetande. Jag hoppas verkligen att han inte tror att han har gjort något som jag skulle bli...

Ibland blir det för trångt. Det finns stunder då det bara blir för mycket av allt, framför allt jobb, och folk. Mitt rättesnöre är att vara hjälpsam och positiv, vi finns ju till för att underlätta tillvaron för varandra, det är det som är vitsen med alltihop. På somrarna är det här blir det här lite extra tydligt, i synnerhet för oss som bor i turistbygd. Men hela tiden? Ibland behöver man, dvs jag, utrymme omkring mig, eget svängrum, jag behöver ha armarna avslappnade och hängande rakt ner eller i bästa fall liggande orörliga. Kanske det har blivit värre med åren. Behovet av ett eget rum. Har jag inte möjlighet att gå undan så gör jag det ändå, mentalt. I bästa fall gör jag intryck av att lyssna, kanske verkar jag lite frånvarande eller tankspridd. I sämsta fall sur. Men behovet av egen tid går naturligtvis att tillfredställa, ganska enkelt. Jag tar helt enkelt min Mac under armen och går ut och sätter mig i växthuset och det måtte synas på mig att jag vill vara ifred. Oftast ...

Hur många personer får det plats i ett växthus på 12 kvadrat? Tre kvadrat är odling, en bit ockuperas av krukor med blommor i. Resten får glada vänner bre ut sig i. Det blir inte dans, men öl och en smörgås kan man klämma samsas med på det rangliga bordet. Varför är rottingbord så vingliga? Jag måste hitta något annat som är lite stabilare och jag måste lägga om stenplattorna så att golvet blir plant. För närvarande behövs det inte någon öl alls för att det ska bli vingligt. Jag ska, sedan. Men där satt vi alltså i onsdagskväll, det gick inte att vara ute för det var så mycket mygg. Alla som passerade in i växthuset vara mycket snabba med dörren men alltid slank det någon liten mygga som fick skylla sig själv för i växthuset väntade ett grymt öde. I alla fall för myggor. Ämnen som avhandlades under kvällen; Hanne Vibeke Holsts Drottningoffer. Jag har läst den och de andra hade läst recension och för en gångs skull verkar jag vara överens med recensenterna. Boken är nu på utlåning ho...