Lördagsbloggen Smeknamn
I mars är det Gnuttan i Wienerbrödslandet som står för förslagen och idag är det Smeknamn
 |
| Ilkoppa |
”Illkoppa” Är det ett
smeknamn det? Knappast. Men eftersom släkten inte kunde enas så fick det
stackars barnet konstruera namn själv.
Är det någon som minns
uppfinnaren i Hasse Alfredssons Q-hunden? Hans föräldrar kunde inte heller enas
om namn så de la lappar med bokstäver i en hatt och plockade bokstav för bokstav
så uppfinnaren fick heta Ipenut, Ipenut Johansson.
Det slapp jag i alla fall.
Farmor ansåg att jag skulle
döpas till Kerstin men det var inte mamma med på så jag förblev hedning,
svärmor skulle väl inte bestämma allt.
Men ett namn behövs ju i
alla fall för att skilja ut en unge ur skocken så tilltal och anrop blev
Lillflickan. Neutralt och intetsägande, men mina släktingar på fars sida
kallade mig alltid Kerstin. Själv kallade jag mig Illkoppa, Lillflicka. F, det
är svårt det.
Senare blev det förenklat
till Kicki och det kallas jag än i dag. Men det är ju ett tonårsnamn så jag
undrar ändå om inte farmor borde ha vunnit den där striden.
Ilkoppa! Säger ju allt det!:)
SvaraRaderaMen jag är säker på att Kicki är mera gångbart.
Intressant är det med namngivningar, inte helt lätt.
Har själv haft svårt att namnge min dotter, sonen däremot visste jag flera år i förväg.
Mnjae, jag tycker det låter som ett dialektalt uttryck för varböld eller något annat elakartat. Jag hoppas verkligen att det inte var så.
RaderaMen kära nån, gå genast ner från den där terrassen! Det finns ju inget räcke och du kan ramla ner flera meter i bakkanten. (Ölflaskan som sticker upp i cementen markerar var räcket ska fästas.) Uj, jag blir riktigt nervös!
SvaraRadera(suck, nu ska jag uppfostras igen)
RaderaDen där flaskan är säkert ingen ölflaska, sockerdricka, eller loranga kanske. Öl förekom väl inte i det huset på den tiden? Läsken kittade i näsan så det fick kusinerna ta, jag tror jag fick saft istället.
Kusinen kallade läsk för "sticksansaft". Han fick aldrig läsk hemma så det var lite speciellt när man någon enstaka gång blev bjuden
RaderaMitt namn var förutbestämt redan när min storebror föddes. Till honom fick dom hitta på ett annat i all hast, det är så ovanligt med pojkar som heter Ulrika.
SvaraRaderaJamen dom kunde ju ha strukit a-et, eller? Fast han kanske inte var en Ulrik?
RaderaJag tror att dom kanske hade problem med mitt andra namn, som nog också var klart innan jag föddes. Dom sparade helt enkelt namnet tills jag kom.
SvaraRaderaDet är viktigt med namn och lite ärofullt att få ett barn uppkallat efter sig. Sen vill det till att barnet och namnet passar ihop.
RaderaIbland är det svårt att få till det med namnen. Kicki fungerar dock fint också uppåt i åldrarna tycker jag, numera, ett piggt och friskt namn tycker jag. Tiderna förändras ju, turligt nog.
SvaraRaderaTur att jag är så inivassen pigg och frisk, Tjo fadderittan! ;-)
RaderaJag ska strax skriva ett inlägg om vad jag kallades för tills jag var 16 år och flyttade hemifrån av alla utom av mina lärarinnor i skolan. Inte så olikt ditt. Kicki är ett bra smeknamn, men jag antar att du i alla fall blev döpt (?) till något annat...
SvaraRaderaJodå när storebror (alias SkogsGurra)konfirmerades så slog dom till och döpte mig i samma veva. Då hade jag fyllt sju år och det hela var ytterligt pinsamt.
Radera