Fotografering. Lördagsblogg

Fotografering, det är kul. Lördagsbloggarna ägnar sig åt det idag och flera lördagsbloggare finns i fliken ovan.

Pappa var en ivrig och ganska duktig fotograf som väldigt gärna ville att man skulle vara en naturlig och avslappnad modell: om du vrider dig lite åt vänster, nej inte så mycket och lyft hakan och titta uppåt ... och så ser du glad ut.

Det är kanske ren självbevarelsedrift att jag envisas med att hålla mig bakom kameran.

Den här analoga kameran ärvde jag av grannen. Men man använder ju inte analoga kameror längre. Stora fina objektv är det men de passar inte till min kamera.

Den här är också en analoga kameran, tillhör Pensionärens, den här har också varit bra en gång i tiden. Men nu har den passerat bäst-för-datum.

Det här är min digitala kamera som är i dagligt bruk. Det är en förfärlig massa menyer och inställningar man kan fixa med.

En liten kompaktkamera som tar riktigt bra bilder. Det finns en hel del inställningar på den också

Och iPhonen tar inte heller så pjåkiga bilder. Inte mycket att ratta på. Nu har jag lärt mig att  man kan ta bilder med hjälp av volymkontrollen på sladden. Ganska smart för då skakar man inte till kameran när man duttar på skärmen.

Men nu har jag blivit lite ambitiös på gamla dagar. Jag vill lära mig mera om fotografering så jag gick med i fotoklubben. Det var erfarna män och en kvinna på fotoklubben och de kan allt. I stort sett, och tjänstvilliga är dom. 

Vad vill du lära dig då? sa dom. Tja, det är inte så lätt att säga för jag vet inte vad det är jag inte kan. Men jag gnällde lite över att det var svårt med skärpa på lite håll, om jag ska fotografera en fågel eller en fjäril t ex. 

Då fick jag lära mig att det finns en inställning i menyn som heter Sport, den har jag struntat totalt i eftersom jag inte är ett dugg sportintresserad. Men det är ju sportinställningen man ska använda när jag siktar på sånt som rör sig fort. Självklart.

Nästa tips var att gå in på "Moderskeppet". Eftersom vi håller till på Rosa huset som är ett 

aktiviteteshus så undrade jag ju vilket rum det var. Nejdå det är en hemsida med lite korta och bra gratiskurser. Är men med i fotoklubben så har man tillgång till ännu flera kurser.

När jag tog bilden på Rosa huset skulle jag nog ha fixat lite med vitbalansen, för det kan man också skruva på.
Men för det mesta är det japanen som får jobba.
Det säger i alla fall kompisarna i fotoklubben. Japanen, den är ingenjören som bor i kameran, det blir enklast så men det skadar ju inte att lära sig lite om exponeringstid och bländare och en massa andra saker som pappa pratade om och som jag var väldigt trött på då, på den tiden.

Planering Lördagsblogg

Jodå, jag har hittat på det alldeles själv, dagens tema, för det är jag som har hand om teman i mars. Flera lördagsbloggare finns i fliken ovan.

Visst har jag hittat på't alldeles själv, ämnet Planering. Undrar hur jag planerade då? Egentligen hade jag tänkt skriva blogginlägget i går kväll (som jag alltid tänker) men så blev vi bjudna på middag hos goda vänner och det blev oskrivet.

Jag är inte bra på det där med att planera och jag tror det är en släktkrämpa. När jag läste syrrans blogg så hade hon redan berättat om problemet.
Problemet är Ändringskommittén. Eller egentligen är det kanske att vi (=jag) låter mig styras av Ändringskommittén. Lite beundran känner jag allt inför folk som gör det som de hade tänkt sig utan att ängsligt snegla på andras behov och önskemål.

Ändringskommittén består dels av lättsinne och lättja, prokrastinering säger syrran och det låter ju bättre. Det betyder att man skjuter upp det som ska göras. Putsa fönster, skriva en succéroman eller eller tvätta bilen t ex. Och dels befolkas den av yttre omständigheter såsom väder (det regnar och då putsar man inte fönster) eller helt enkelt oväntat besök, det vill man inte missa i glesbygden. Då stannar man hemma och tar hand om gästerna även om man planerat att åka till fäboden t ex.

Till fäboden och tystnaden åker man med bok och stickning. 

Plötsligt händer det hävdar trisslotteriet. Visst, men mina vinster är så konstiga. Svågern frågade om jag ville ha ett knippe bambu. Jatack, det kan ju vara bra i något slöjdsammanhang och ett knippe är väl vad man greppar om med en hand. Trodde jag.


Så kom han med en släpvagn, det hade jag inte planerat med.

När man går på auktion är det svårt att planera vad man ska ha med sig hem.
Jag hoppas att jag är förlåten för att jag tog med mig en hög med gamla vävskedar i trä för några år sedan. Auktionen var avslutad, ingen hade visat intresse för vävskedarna som låg och skräpade bakom ett uthus. Då tog jag dom. Då hade jag inga planer för vävskedarna men det kändes som om det skulle kunna bli något.


Nu vill Sätergläntan ha vävskedarna, där blommar kreativiteten ymnigt. Det ska bli spännande fortsättningen.

Den här dikten har följt med genom alla mina datorer, det är mycket man inte planerar men som blir gjort ändå.

Husmor!
På väg till toa städar jag.
När jag går genom vardagsrummet
vattnar jag blommorna,
sopar undan i öppna spisen,
viker ihop tidningarna.
På väg genom köket
ger jag hunden mat.
plockar undan koppar,
sätter på kaffet.
I hallen rätar jag till mattan,
lägger vantarna i lådan..
I badrummet äntligen.
Jag plockar ihop torra kläder,
byter handdukar.
slår på tvättmaskinen.
Och så sätter jag mig på toaletten.
Medan jag sitter där torkar jag golvet..

Av Berit Östberg ur tidningen Sirene 3/83

Kökssoffa, lördagsblogg

Idag lägger vi oss på kökssoffan, kökssoffan är lördagens  bloggtema, flera lördagsbloggare finns i fliken ovan.
Köket är husets centrum och kökssoffan är den viktigaste möbeln, en förvaringsmöbel är det, vår kökssoffa innehåller trasmattor och en sittmöbel. Det är på kökssoffan de stora sanningarna och de djupa samtalen avhandlas, som t ex här.

Lina och Johan filosoferar över midsommartårtan.

Här ligger kompisen tax och deppar, husse har gått iväg. 
Det märkliga med vår kökssoffa är att folk som sitter på den faller omkull. 
Men det är ju så skönt att luta sig en stund efter maten.

Farmor satt gärna på kökssoffan och ibland tog hon sig "fem minuter",
somnade på väg mot kudden och vaknade efter fem minuter. Ack om man hade haft en sådan sömn

Soffan är nästan alltid befolkad, det verkar som om alla är datoriserade här

Det här är en Problemsoffa.
Mamma köpte den för sex kronor av en man som köpt den för fem kronor på auktion men han tyckte det var för lite ved i den så var ingen ide att hugga sönder den.
Jag bytte åt mig syrrans gamla Saab mot soffan och nu är den över.

Sedan hade har vi striden om Teklas soffa, den är ungefär likadan som den blå. Syrran har hävdat att det var jag som fick den och jag vet att det var hon som fick den av grannen tant Tekla. Och detta har vi diskuterat i många år. Slutligen bestämde syrran att jag fick den i namnsdagspresent, oavsett tidigare ägandeförhållanden. 

Lördagsblogg Ansikte

Idag handlar bloggande om Ansikte, det har jag bestämt alldeles själv. Flera lördagsbloggare hittar du i fliken ovan, och bloggteman också.

Den här vänliga stenen ler tryggt mot en när man går mellan syrrans hus. Det är något visst med stenar, stora och solvarma.

I en av mina yogalokaler blir man begapad av den här grodan på toa. Ganska oförarglig och rätt söt. Uppenbarligen har det suttit en krok där. Toan är helt fri från klotter så det finns inte så mycket att läsa. Men man kan ju prata med grodan.

 På en toa i Skattungbyn finns den här klassikern. Full bläckfisk som vill slåss. Den saknar också tack och lov kompletterande text. Men det finns många krokar av den typen som försetts med förklaring.

De här hittade jag på Penterest. Apropå det så vill jag varna kreativa människor från att logga in på Pinterest, det är lätt hänt att det går några timmar och inget blir gjort, men många idéer har man fått.

Ibland har jag funderat på om det är bra eller inte med emoijs, symboler för känslor. De är onekligen uttrycksfulla men vore det inte bättre att skriva vad man känner och kanske nyansera det hela lite. Eller är det bra att man visar känslor, hade man gjort det på annat sätt om man inte kunnat klämma dit en glad figur?

Ofta hör man att folk säger att de har svårt att känna ingen ansikten, och det kan ju ha sin förklaring och själva igenkännande handlar om att flera hjärncentra ska samarbeta. Då kan det bli jobbigt. En forskare hade sett ett samband mellan svårighet att känna igen ansikten, dåligt lokalsinne, svårigheter att skilja på höger och vänster och att de personerna sällan sminkade sig.

Hm, och inte hjälper det väl om jag börjar sminka mig. (det är väl så dags nudå)

Här bl a kan man läsa mera om Ansiktsblindhet.

Lördagsteman i mars

Det finns dom som farit lite illa av vintern

Nu har jag funderat klart vad vi lördagsbloggare ska skriva om i mars.
Alla lördagsbloggare finns i fliken ovan och nästan alla teman vi haft också.

Nu är det jag som har tänkt och då gick det såhär:

7 mars  Ansikte
14 mars Kökssoffa
21 mars Planering
28 mars Fotografering

Här på orten är Vasaloppet i full gång, vasaloppen heter det kanske för det är många lopp numera. Och väldigt många åkare och i år tror jag det är lite synd om dom. Spåren blir slitna och löses upp och till sist är det som att pulsa i strösocker. Det sliter på fotlederna som ju tränade till att åka i stadiga spår.

När Vasaloppet är över börjar en ny period liksom, ungefär som före och efter jul så pratar vi om före och efter Vasaloppet. På hösten är det före och efter älgjakten.
Men nu är det vår och det är dags att fundera ut vilka frön som ska sås, och kanske kan man få njuta lite av vårsolen

Ps. kan någon människa förklara för mig varför det plötsligt en dag var 283 sidvisningar på min blogg, det brukar inte vara tillnärmelsevis så mycket? Vad var det som hände?