Hästen är här

Häromdagen hämtade jag min täljhäst från Norea snickeri. En fiffig skönhet.

En hopfälld täljhäst hör inte till de vanligaste och inte är det så lätt att lista ut vad det är heller.

Benen är snedställd och för att sitta på rätt ställe och i rätt vinkel så är det tydliga markeringar. Smart.

Tadaa! Man sitter alltså gränsle över bänken, sätter materialet som ska täljas mellan de båda anhållen och trycker till med foten på pedalen. Visst är det smart!? Nu fattas bara en bandkniv. 

Ack den som hade en ledig smed i närheten.

Hjortron

Det är proppfullt med hjortron på myrarna påstår Pensionären och kom hem med flera kilo.

Sommarliv

Sommarliv, det låter nästan som ett sånt där solliv som man hade på 50-talet. Jag fick det aldrig att sitta bekvämt, i brist på former troligen.

Sommarlivet är något annat den här gången. Det händer saker hela tiden och i bland är jag i kulisserna och ibland är jag publik.
Vad jag hade för roll i onsdags är tveksamt, jag satt mest på akterdäck och stickade när ångvarpbåten Laxen gick till OrsaYran.

Har diskuteras om båten kan gå under broarna, skorstenen måste fällas i vilket fall men räcker det?

På onsdagarna åker man till Orsa för då utbryter OrsaYran.
Det går till såhär: Alla som hanterar någon form av instrument tar med sig det och går till Orsa Stadshotell. Där tränar man ihop sig och spelar och dricker kanske en öl. Eller två. Tre...
På slaget 18:00 beger sig hela musikantskocken till torget spelandes och sjungandes det föga djupsinniga visan om Inlandsbanan mot Östersund.

Det är nog bra att det inte är en ljudfil, men kul har dom.

När man samlats på torget och fått några förmanande ord sprider man sig över byn, spelandes och sjungandes och vi som för tillfället inte är klädda i instrument drar omkring och hittar en 12-åring som spelar Paganini med stor bravur i ett hörn och en mässingsorkester i ett annat. Ett gäng glada damer sjunger gamla slagdängor bakom nästa hörn och någonstans står det någon och tutar i en säckpipa. Folkmusikerna sitter av hävd alltid vid bykrogen.

Men kvällen går fort och kapten tutar i ångvisslan så vi samlas vid båten och åker hemåt medan solen går ner.

Solen går ner bortom älvdalsbergen

Det finns en garnbutik i Orsa och jag liksom bara sögs in där och två härvor kastade sig över mig. ja det var ju bara att betala och försöka ta sig ut igen.

På torsdagen var det hantverk på Siljansfors igen och Anna lärde oss att fläta band. Banden är lite
elastiska och väldigt bra som strumpeband till folkdräktsstrumpor. Ett utmärkt sätt att ta reda på garnslattar som inte räcker till något annat.
Ett behändigt handarbete är det också, man fäster det på knät, eller där det kan sitta fast, och så flätar man. Jag har fyra dubbla tåtar på varje sida och så flätar man under tre och över två, eller var det under två, nej, ... Anna! hur var det?

Paradis, i alla fall när vädret är samarbetsvilligt

På lördagsmorgonen tog vi en fårfiol och åkte till syrran och badade och levde semesterliv. Tre gånger var jag ner i sjön.

Men inte en dag utan kultur och gärna lite pedagogisk sådan också. Vi åkte till Årsjö vikingagård utanför Sandviken. Där lever man vikingaliv och serveras god mat på träfat och i keramikskålar. I det stora huset med den stora hallen berättas det sagor och från om Oden och Tor och alla dom andra. Man kan få gjuta sig ett smycket i tenn. Det kan ju vara bra att ha en Torshammare för det skyddar mot allt ont och dessutom är det 1000-års garanti på den.

Kvinnorna spinner och väver och mysteriet med brickband är inte lätt att lösa men Louise på Spångmus kan det där.
Karlarna lekte heroiska vikingalekar.

Sent på natten hade jag maskat av och detta var som blev
kvar, det var mycket spännande.

Ja ni fattar att det är lite snärjigt att hinna med bloggandet när jag ska sno omkring och vara med på allt kul som händer.
Dessutom måste jag ju sticka på min sjal, Haruni. Jag ville sticka en på prov, bara för att se om jag klara det. Den är klar nu och efter att ha skarvat på med det ena nystanet efter det andra så blev den såhär. Nästa gång ska jag ta ett annat garn. och ha tillräckligt mycket garn.
Jag stickade med två trådar entrådigt flamfärgat garn som jag fått av en väninna. Det var nog inte det bästa garnvalet. Men det var som sagt en provlapp.

Konsten att fotografera

Det är inte lätt att få en bra bild och min beundran för naturfotografer bara ökar.

Den här spindeln blev ju inte alls bra. Borde nog ha fixat lite med bländare där men den kursen har jag inte gått än. Dessutom blåste det så den fladdrade hit och dit. Fokus var alltid någon annanstans. Men spindeln hade det pyssligt med ett litet nystan spindeltråd som den tydligen tänkte återanvända.

Det blåste så att tråden gick av och spindeln hamnade på ett blad. Här lyckades kameran i alla fall hitta fokus på fibrerna på bladstjälken. Ett tag satt den och pekade på munnen och såg ut som om den ville bli matad.  

"Så hääär stora flugor har jag fångat". "eller så här stor och farlig är jag"

Lördagsblogg ?

Undrar om lördagsbloggarna har semester, själv har jag pension numera och det är väldigt trevligt. Visserligen är det inte någon större skillnad, jag jobbar nästan som tidigare men nu är det frivilligt och utan arbetsmarknadens regelverk.
Det blir mycket Siljansfors skogsmuseum och det borde vara ännu mer. På torsdagseftermiddagarna har Anna och Fredrik dropinslöjd med skogstema.

Vi hjälper Anna och Fredrik med näver. Det blev näverslöjd i torsdags. Pensionären fick kläm på hur man gör. Nävret ska tas kring midsommar och gärna en mulen dag. Sedan gäller det att förvara det plant annars rullar det ihop sig.

Här slöjdas vispar och kräklor, en ung man som aldrig fått hantera vassare saker än smörkniven fick äntligen tälja med täljkniv, instruerad av Fredrik som kan alla grepp och vet hur man gör.

 Många vispar blev det. Är det någon som minns att det stod i recepten att man skulle pröva med en vispkvist om sockerkakan var färdiggräddad? Nästa vår gjorde man en ny visp.

Och så blir det kolbullar på kvällen

Själv ägnar jag mig åt lite udda fotografering

Detta är en bild av hur elementröret är draget i en av 50-talskojorna. Det är en man som håller på att renovera sin koja till originalskick och vill veta hur det såg ut.