Gamla metoder och tekniker fick inte falla i glömska, det är lätt hänt när det kommer nya moderna lätthanterliga färdiggjorda saker långt bortifrån.
Hantverket hinner vi glömma bort tills vi behöver det, sa en bekant, jag tror han har rätt, tyvärr.
![]() |
Den här bilden är från Linneaskariskullas blogg och där finns det mycket grannlåt |
Så de granna folkdräkterna som en del anser symbolisera Sverige så är det bara så att de där färgerna är importerade.
Annat var det med Bedas milda växtfärgade garner. De åldrades dessutom vackert, och det kan man inte säga man om syntetfärgerna.

Metoderna är väl inte alltid så trevliga vid växtfärgning, den här artikeln Drucken karl ger bäst färg berättar Gunilla Anderman om Bedas kamp för växtfärgningen.
Själv rensar jag för att få mårarötter. Måra ger en rödbrun färg och det är en favorit. Tomten består i stort sett av måra så det är inte så svårt att få ihop en påse men det får bli en stor påse för det går åt lika mycket rötter som man har garn som ska färgas.
Tack Beda Larsson för bevarad kunskap även om jag inte tänker springa efter fulla karlar med pottan.
I somras satt jag på Zorns gammelgård och spann ull på min gamla spinnrock mest för att visa barnen att man kan göra garn själv. En av guiderna blev så intresserad så han lärde sig spinna och skaffade en egen spinnrock. Lite stolt blev jag då.
Och så skulle jag ju berätta att det är Tove som gett oss teman december och att det finns flera bloggare i fliken Lördagsbloggare