Museer Lördagsblogg

Naturligtvis skriver jag om Siljansfors skogsmuseum.
Vad de andra lördagsbloggarna skriver om kan man se om man kollar fliken ovan.

Ett skogsmuseum kan ju låta lite märkligt, och det är det. Det här skogsmuseet handlar i korthet om hur man arbetade i skogen förr. "Förr" var i detta fall från början av 1800-talet och framåt.

Skogen är faktiskt grunden i Sveriges ekonomiska utveckling, av skogen gjorde man kol till ångmaskiner, hyttor och masugnar. Kolet användes till ånglok och ångbåtar som fraktade malm och allt annat.
Apropå malm så föreslår sakkunniga träkännare att man ska ha fura i stöttor i gruvorna, fura knakar i tid innan de går av så man hinner sätta sig i säkerhet. Kan vara bra att veta.

Den här träbiten är från den tallen,
årsringarna är täta

Förutom alla de byggnader, verksamheter, redskap och verktyg som finns på museet så finns det också träd (!) Bland annat en stock av en 7000 år gammal tall.

Om man lyckas förstora den här bilden nedan så kan man se hur mycket som har hänt medan tallen låg gömd i sanden. Det var jorderosion som gjorde att tallen kom fram, i de här trakterna är det sandjord och tallen låg under 1,5 meter sand.  Man insåg att ett stock som låg så långt ner i backen måste ha legat där mycket länge.
En analys med C-14-metoden visade att den var 7000 år gammal. När den föll var den ca 300 år, ytveden har ruttnat bort men kärnveden är  kvar. Nu är den konserverad med samma metod om regalskeppet Vasa och ligger i sin monter på samma sand som den legat på de senaste 7000 åren.

Jag har verkligen försökt ta en bra bild av tallen men vem är fotogenic vi den åldern, i en glasmonter så det får räcka med den lilla avsågade biten.

Det här är en bild som visar vad som hände medan tallen låg där den låg, om man förstorar bilden så ser man mycket intressant, temperaturkurvan t ex.

Det är så fiffigt att museet ligger alldeles intill SLUs försökspark, (Sveriges LantbruksUniversitet) och där finns också ett arboretum. Dvs ett levande trädmuseum. Eftersom jag är en inbiten trädkramare så önskade jag mig en guidning i detta arboretum av chefen på försöksparken. En mycket kunnig och engagerad karl.

Flottningsrännor hör till skogsbruket. På vintern körde man fram virket till vattendragen och på våren flottade man virket. Ofta var det så lite vatten i åarna så man dämde upp och samlade vattnet i flera dammar och släppte sedan iväg vattnet med stockarna i tur och ordning, damm efter damm. 

Samlingslokalen Milan

Det finns en restaurang också

Man kan diskutera det här med skog väldigt mycket. Vad är ett kalhygge? Står det fröträd kvar så är det inte kalhygge, säger vissa och andra säger att det är det. 

Blädning är ett begrepp, det innebär att man tar ner de träd som är färdiga för avverkning. Men det är då bara fasligt romantiskt och oekonomiskt säger en del som vill ha rationellare drift. 

Hur tätt ska man plantera? Man ska plantera för tätt då drar stammarna iväg på höjden och sedan gallrar man, står plantorna glest så blir det kvistigt virke. När man är på skogsexkursion kan man få höra två professorer gräla om detta bl a. 

Experterna är många som vanligt.

Ska det gödslas i skogen? Förr gick kor, får och getter i skogen, de betade sly och såg till att det inte växte igen och så gödslade de också, alldeles naturligt.

Naturligtvis så handlar det om skogsproduktion, att få fram så mycket virke som möjligt på kortast tänkbara tid, och nästan alltid fura, men det börjar resoneras om andra träslag också.

När jag ser skogen så ser jag slöjdmaterial, bär och svamp och vila. I morgon ska jag ta björklöv och hittar jag granrötter till att fläta korgar så vore det ju kul.

Och grankåda vore ju också bra.

Tråkig skog, alla träd är lika höga och lika gamla, och inte en buske inte kul att bli pinknödig här.

skogsmuseum