Fotografering Lördagsblogg

Det är syrran som har hittat på teman för maj och idag vill hon att vi ska ägna oss åt fotografering. Och det kan ju hon göra som har en ny fin jätteduktig kamera. Ganska onödigt egentligen för hon tog väldigt bra bilder med sin gamla kamera. Inte är jag avundsjuk inte, nähäädå.
Inte alls nästan.

Flera lördagsbloggare finns i spalten till höger.

Jag har minsann också en kamera, en liten kompaktkamera och är röd, faktiskt. Man kan ta rätt bra bilder med den också, tror jag. Det stod så i reklamen i alla fall. Om inte motivet flyttar på sig för då blir det svårt. Och så har jag ju iPhonen och den är ju hyfsad kamera i den också.
Och förr i tiden så dög det med lådkameror, för att tala om Instamatic.
Vem minns inte sin gamla Instamatic med kub-blixt.

En gång i tiden hade jag en liten Minox, fiffig liten kamera, den var så liten så den försvann.

Sjuk, eller möjligen lat

Jamen ärligt, såhär år det. Jag har ju en Nokia Coolpix P510, ganska bra faktiskt. Den var i alla fall det ända till garantin gick ut. Sedan började det bli svårt. Zoomen hängde inte med riktigt, det fungerade ok till hälften sen gick det inte att få skärpa där jag ville ha skärpa.
Den där fina fjärilen/fågeln som satt en bit bort den ville inte kameran se, låtsades inte om den bara och den där knallgula spindeln ignorera den totalt.

Jag klagade och gnällde och frågade dottern som är född i digital tid. Hon fixade och trixade och ändrade och skruvade, men det blev just inte bättre. Jag frågade sakkunskap om råd och fick väldigt många goda råd.
De flesta kunniga herrarna och damerna i fotoklubben pillade på kameran.


Sedan var den alldeles vimmelkantig och jag fick nolla den och ställa in datum och tid och ta bort ljud och sånt.

Men jag fick ändå inte någon ordning på zoomen. Det antyddes att det var SBK (skit bakom knapparna) och RTFM (Read the fucking manual) handhavandefel och jag kände mig bara dummare och dummare och riktigt misslyckad.

Den här pippin hittade ju kameran på

Men den här kanariefågeln (ellervadetär) gillade den inte, 

grannens buskar var intressantare.

Slokörad lommade jag iväg med kameran till butiken där jag köpt den och pep hjälp.

Det var Annika som tog emot mig och mitt problem. Hon pillade vant på kameran för hon är född i kamerabutiken och har en likadan kamera själv. Hon föreslog att jag skulle ändra fokuspunkt, det hade jag redan gjort. Annika småpratar med sig själv för det mesta och det låter såhär ungefär, Jahaja mhum, jaja, visst, jodå...
Hon började kolla zoomen och lät såhär ungefär Jahaja, mhum, jomen nu, nähä, men kolla nudå, nä det funkade inte, men den sladden ska den väl hitta, jomen nej ... osv

För varje gång kameraskrället  missade att fokusera  gladdes jag i smyg, det kanske inte jag som var oduglig fotograf. Det slutade med att hon tog kvar patienten och skulle kontakta Nikon eller skicka iväg kameran på reparation.
Men, sa hon oroligt, då blir ju du utan kamera men du kan väl låna den här så länge. Då blev det väldigt svårt en stund. Det var den kameran som syrran skrev om och länkade till den här artikeln. Om jag skulle låna den kameran så skulle det nog bli väldigt svårt att lämna tillbaka den.
Det är försäljningsknep det. Jag lånade den inte.

Så tyvärr, det blir ingen fotografering för mig den här veckan.