Bakluckeloppis och presenter

växlande väderlek är inte kul när man har loppis i bakluckan

En väninnan ska flytta, hon har sålt det stora huset och köpt en lägenhet. Nu ska huset röjas.  De tre barnen var måttligt intresserade av pinaler från 80-talet, broderade dukar från 60-talet och ljuslyktor från alla tider.
En annan väninna ska också flytta från stora lägenheten till mindre, långt bort.
Båda ville ha hjälp, sällskap och moraliskt stöd på bakluckeloppis. Jag följde med och agerade avbytare och reklamare, Det är så mycket lättare att prata för andras varor.
60 bakluckor var öppna på regementsområdet i Falun. Alla hade ungefär samma innehåll.
Det fanns också metervis med handvävda löpare i cottolin, jättestora linnedukar, och gardiner, för det var så det skulle vara på 70-talet.
För att inte tala om alla böcker som man bara måste läsa, då, på den tiden.
Den ena väninnan visade avtackningspresenter hon fått efter föreläsningar och kurser. De var inte uppackade. Och jag minns mors suck när vi hjälpte till att flytta från huset de bott i (tillfälligt) i 40 år. ”Det är rått och simpelt att ge varandra saker. ”
Stannar hemma
Men så finns det ju saker som man vill ha i närheten, hela tiden.

Kommentarer

  1. Karin29 maj 2011 kl. 22:02

    Men...Det där ser ju inte så medeltida ut, eller är det jag som börjar bli gammal?

    Suck. Måste göra klart alla måsten så jag får sommarlov snart!

    SvaraRadera
  2. englundskan29 maj 2011 kl. 23:16

    Lugn, medeltiden kommer i morgon.

    SvaraRadera
  3. Karin30 maj 2011 kl. 15:18

    Har du tänkt på vilka stora öron kusinerna har? De behöver VÄLDIGT många berättelser...

    SvaraRadera
  4. Anonym1 juni 2011 kl. 19:08

    Söta sjungande får!

    Finns det nån avsättning för sånt som man inte själv vill ha? Här bor familjen ekorre så det är ju först ett grannlaga arbete att försöka få igång sortering och dessutom lyckas sätta saker i avvarahögen.

    Cecilia N, som inte lyckats kommentera hos dig på ett tag då jag envisats med att försöka vara googleinloggad. Men apparaten har glömt från ena sekunden till den andra att jag är det. Därav anonymiteten.

    SvaraRadera
  5. englundskan1 juni 2011 kl. 19:30

    Cecilia, Här bor också ekorrar, och nu börjar auktionssäsongen... Om en pryl ska in på tomten så ska en ut! hävdar jag. Men det är jag ensam om att hävda. Nu är det spännande.
    De sjungande fåren är gjorda av May Lindholm i Siljansnäs och det är både får och hennes terrier som varit förebild. Kusiner kallas dom.

    Karin, Kusinerna är jättefina och också ganska bra på att tjata.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Konstiga vävstolar

Bild
Hur kan det komma sig att det samlas så många konstiga vävstolar här hemma? Först ärvde jag mammas, som varit farmors, en normal trissvävstol. Sedan fick jag en liten behändig sak som visserligen har full bredd men är kort. Det innebär att den har dåligt skäl och man måste släppa fram varpen ofta.  J.C.Iwalds vävstol är t o m hopfällbar Såhär ser själva kontramarschen ut. Därefter fick jag en vävstol med kontramarsch. En mycket egendomlig variant med linor och trissor. Konstruktören hette J.C. Iwald från Rörösjö, det står så på en mässingsskylt, patentnummer och allt.  Kontramarschen finns i en låda ovanpå vävstolen och det behövdes ganska mycket funderande innan jag kom på hur det eventuellt fungerade. Riktigt knepigt blev det när en lina gick av... Ingen vet något om Iwald trots efterforskningar. Och 20 meter plädvarp  från 70 talet  satt det i den.  Det var väninnan som tömde sitt föräldrahem. Jag fick en normal vävstol också, 130 bred, det är bra när man väver
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer