söndag 29 maj 2011

Bakluckeloppis och presenter

växlande väderlek är inte kul när man har loppis i bakluckan

En väninnan ska flytta, hon har sålt det stora huset och köpt en lägenhet. Nu ska huset röjas.  De tre barnen var måttligt intresserade av pinaler från 80-talet, broderade dukar från 60-talet och ljuslyktor från alla tider.
En annan väninna ska också flytta från stora lägenheten till mindre, långt bort.
Båda ville ha hjälp, sällskap och moraliskt stöd på bakluckeloppis. Jag följde med och agerade avbytare och reklamare, Det är så mycket lättare att prata för andras varor.
60 bakluckor var öppna på regementsområdet i Falun. Alla hade ungefär samma innehåll.
Det fanns också metervis med handvävda löpare i cottolin, jättestora linnedukar, och gardiner, för det var så det skulle vara på 70-talet.
För att inte tala om alla böcker som man bara måste läsa, då, på den tiden.
Den ena väninnan visade avtackningspresenter hon fått efter föreläsningar och kurser. De var inte uppackade. Och jag minns mors suck när vi hjälpte till att flytta från huset de bott i (tillfälligt) i 40 år. ”Det är rått och simpelt att ge varandra saker. ”
Stannar hemma
Men så finns det ju saker som man vill ha i närheten, hela tiden.

5 kommentarer:

  1. Men...Det där ser ju inte så medeltida ut, eller är det jag som börjar bli gammal?

    Suck. Måste göra klart alla måsten så jag får sommarlov snart!

    SvaraRadera
  2. Lugn, medeltiden kommer i morgon.

    SvaraRadera
  3. Har du tänkt på vilka stora öron kusinerna har? De behöver VÄLDIGT många berättelser...

    SvaraRadera
  4. Söta sjungande får!

    Finns det nån avsättning för sånt som man inte själv vill ha? Här bor familjen ekorre så det är ju först ett grannlaga arbete att försöka få igång sortering och dessutom lyckas sätta saker i avvarahögen.

    Cecilia N, som inte lyckats kommentera hos dig på ett tag då jag envisats med att försöka vara googleinloggad. Men apparaten har glömt från ena sekunden till den andra att jag är det. Därav anonymiteten.

    SvaraRadera
  5. Cecilia, Här bor också ekorrar, och nu börjar auktionssäsongen... Om en pryl ska in på tomten så ska en ut! hävdar jag. Men det är jag ensam om att hävda. Nu är det spännande.
    De sjungande fåren är gjorda av May Lindholm i Siljansnäs och det är både får och hennes terrier som varit förebild. Kusiner kallas dom.

    Karin, Kusinerna är jättefina och också ganska bra på att tjata.

    SvaraRadera