Liv och död i växthuset


Sover
Vintern var tuff men det var förvånansvärt få växter som frös ihjäl. Piprankan är icke mera men den var på fallrepet redan förra året. Att timjan gick åt förvånar mig lite men lavendeln hade inte en chans på de här breddgraderna.
Men vinet, det ömmade jag särskilt för och jag har ju stått och stirrat förhoppningsfullt på de torra pinnarna och försökt se om knopparna blivit lite större sedan i går, eller förrgår. Det hade de inte och jag gav upp. Vinet hade frusit men jag är en sentimental tant så jag kunde bara inte med att ta bort det direkt. Och allt går att återanvända så de gamla torra grenarna fick bli klätterställning åt luktärter. Jag böjde mig ner och krafsade lite i jorden för att pilla ner frön.
Jättevakna
Då såg jag knopparna! Den lever! Den hade börjat sätta knopp nerifrån.
Visst ska man prata med växter men att omfamna en vinranka och sucka Lilla gumman tack för att du överlevt! Det är kanske att ta i. 
Kanske. 

Kommentarer

  1. Lilla B19 maj 2011 kl. 20:21

    Grattis!

    SvaraRadera
  2. Cecilia N19 maj 2011 kl. 20:43

    Bara kanske, antagligen inte.

    Vår stora kaprifol tog stryk förra vintern men svarade med nya skott. Frågan är om den klarade den här vintern också ...

    SvaraRadera
  3. englundskan19 maj 2011 kl. 22:16

    Ja kaprifolen har gett upp flera vintrar, men kommer igen, nu har jag fjäskat med gödning, återstår att se hur långt den hinner. Klematisen tycker livet är toppen här på tundran och larverna älskar den så de åkte ut båda två.
    Nu har jag (äntligen) lagt till dig i min blogglista.

    SvaraRadera
  4. Karin19 maj 2011 kl. 22:16

    Vart tog min kommentar vägen? Skrev jag något olämpligt? Ville bara i all enkelhet gratulera till den övervintrade vinrankan och föreslå att den nog klarar att samleva med luktärterna också. Skulle vara snyggt, tror jag.

    SvaraRadera
  5. englundskan19 maj 2011 kl. 22:23

    Tjaadu... vart tar saker vägen i syberrymden? Jo det vore snyggt och trevligt med luktärter där men risken finns att de snor näringen för vindruvorna. Eller, ärter... var det kväve det tillförde, det kanske är bra rent av. Symbios och sånt.

    SvaraRadera
  6. Anonym20 maj 2011 kl. 22:10

    Man blir lycklig av små gröna knoppar när man börjar ge upp väntandet och vattnadet.

    SvaraRadera
  7. englundskan20 maj 2011 kl. 22:19

    Jag ska försöka komma ihåg majlyckan i augusti när jag morrar och föreslår att vinrankan ska lugna ner sig och att det faktiskt är flera som ska få plats i växthuset, tomaterna t ex. Jag måste lära mig att beskära, men det är svårt, det gör säker ont.

    SvaraRadera
  8. my21 maj 2011 kl. 09:28

    Jag hade precis samma reaktion när jag såg att min "döda" clematis hade börjat komma igen. Härligt!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Konstiga vävstolar

Bild
Hur kan det komma sig att det samlas så många konstiga vävstolar här hemma? Först ärvde jag mammas, som varit farmors, en normal trissvävstol. Sedan fick jag en liten behändig sak som visserligen har full bredd men är kort. Det innebär att den har dåligt skäl och man måste släppa fram varpen ofta.  J.C.Iwalds vävstol är t o m hopfällbar Såhär ser själva kontramarschen ut. Därefter fick jag en vävstol med kontramarsch. En mycket egendomlig variant med linor och trissor. Konstruktören hette J.C. Iwald från Rörösjö, det står så på en mässingsskylt, patentnummer och allt.  Kontramarschen finns i en låda ovanpå vävstolen och det behövdes ganska mycket funderande innan jag kom på hur det eventuellt fungerade. Riktigt knepigt blev det när en lina gick av... Ingen vet något om Iwald trots efterforskningar. Och 20 meter plädvarp  från 70 talet  satt det i den.  Det var väninnan som tömde sitt föräldrahem. Jag fick en normal vävstol också, 130 bred, det är bra när man väver
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer