fredag 23 januari 2015

Nyckel Lördagsblogg

Idag vill Olgakatt att vi ska blogga på ämnet Nyckel, du vet dom man brukar rusa runt och leta efter, bilnyckel, husnyckel... 

Flera nyckelbloggare finns i fliken ovan.

Vem har inte irrat runt och letat? Till slut får man lugna ner sig och börja bakspåra sig själv, vad hade jag för kläder på mig, vilken väska? Sedan hittar man nycklarna i kylskåpet eller något annat självklart ställe där men lägger saker när man har varit och handlat.


Uthusmyckel sitter i dörren för det mesta, dessvärre har vi bara en så förhoppningsvis får den sitta kvar. Något stöldbegärligt finns det ju inte i uthuset. Det är där vi har sopsorteringen.


 Vännerna som köpte en gammal gård uppåt Finnmarken fick med en nyckel till ett uthus, 
den såg ju lite kul ut. 


Men vänder man på den så ser det ännu roligare ut och tittar man noga 
så ser man att den är dekorerad.


En uthusnyckel till, inget elegant smedjobb men funktionell. 
Jag tror jag fotade den för att kolla med smeden om det gick för sig att få en ny.


Och så har vi en massa lås som tappat sina nycklar, såklart.


Och så finns det en hel hög med nycklar som tappat sina lås, den här lilla samlingen är bara symbolisk. Pensionären har lådvis. ibland får han leta på en nyckel och fila till när någon har tappat bort en oumbärlig nyckel.


 Såhär ser de nya moderna nycklarna ut, det är en tagg. 
Det är lite svårt att veta om det är en märklapp eller något viktigt.


Det här är inte en tagg utan en helt vanlig läderbit.


Oh! Vilken lycka. Ett lås, slitet och medfaret, men med tre nycklar

13 kommentarer:

  1. De gamla smidda nycklarna är verkligen ofta konstverk!
    Jag är också en "nyckelförsnillare" och har nyligen skaffat en uFinder som piper när jag trycker på en app i iPhonen. Funkar faktiskt! Batteriet ska hålla minst ett år så jag får byta nästa jul - om jag kommer ihåg det....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men är inte det lite fuskigt?
      Ska genast skaffa mig en sån.

      Radera
  2. Pensionärens nyckellager är mycket uppskattat. Jag sänder en tacksamhetens tanke varje gång jag öppnar verandadörren i Karlshem!

    OM den där bodnyckeln skulle komma bort (vår alltså) finns det ett knep för att ta sig in i boden ändå. Men det vore ju skönt att ha en extranyckel. Vad sa smeden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo lagret är en tillgång.

      Om bodnyckeln sa smedJohan att prata med Våmhus Bysmedja (finns på Facebook) dvs kompisen Fredrik som sa att han vill ha antingen nyckeln eller låset för att kunna göra en ny nyckel.

      Radera
  3. Jag har husnyckel och nyckel till Mirren hängande i en kedja som jag alltid sätter fast i byxorna och någon gång måste lägga i handväskan när jag har klänning utan fickor. Det första jag gör när jag kommer hem är att hänga upp den på en krok vid dörren. Så jag tappar inte bort den så ofta.

    Däremot glömde jag min handväska i en kundvagn vid ett tillfälle eftersom jag hade husnyckeln på mig och kom in i huset. Jag upptäckte först efter en stund att handväskan (med plånbok, körkort, bankkort etc.etc.) inte var med bland alla matkassarna. En snäll människa hade lämnat in den i kassan som väl var. Vådan av att inte ha husnyckeln i sin handväska OCH bilnyckeln, som jag tydligen stoppat i fickan den gången, annars hade jag ju inte kommit iväg...
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo ambitioner och rutiner har man ju, ända tills det spricker på något sätt och då händer det...
      Vilken panik när handväskan är borta, då är det svårt att tänka klart. Tack och lov för ärliga människor.

      Radera
  4. Känner väl igen mig i letandet efter nyckelknippet. En gång for jag runt och letade ... med knippet i handen ... det är fina bilder att njuta av här; dessa smidda nycklar, personliga tänker jag...
    Jag fastnar för underlaget nycklarna ligger på ... en kökshanduk? Bomull, halvlinne eget vävd?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, och glasögonen i pannan... lite disträ kan man väl få vara.

      Kul att du fastnade för tyget, det gjorde jag också. Det är en gammal bolstervar i bomull. Det är relativt vanligt och säkerligen fabriksvävt, möjligen importerat från England.
      Men jag tycker väldigt mycket om de där gamla bolstervarsrandningarna.

      Radera
  5. De gamla smidda nycklarna är verkligen fina... men knappast några man har i byxfickan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med risk för att tappa byxorna...
      Förr hade husmor hand om nycklarna och skötte ruljansen på en gård, men rösträtt hade hon inte.

      Radera
  6. Vilken fantastisk uthusnyckel dina vänner fick med i köpet!
    Och som jag känner igen mig! Jag hade inte större problem förr, när jag bara hade mig själv att tänka på, men sedan vi blev en familj och jag helt plötlisgt även skulle ha koll på andras mössor, skor, drickflaskor osv. så har jag också tappat mer och mer kollen på mina egna saker. (Fast har så klart stenkoll på alla andras… :-) )

    Vad angår skräpinlägget:
    Vad som är skräp och inte ligger ju i betraktarens ögon, men visst är det lättare att se värdet i sitt eget stök än i andras ibland. ;-)

    Och romantikbidraget:
    Romantik är väl lite vad man gör det till. I vårt hem är det inte heller rätt mycket sockersött a la Hollywoodfilm som gäller, men å andra sidan tycker jag det är romantiskt när mannen väljer att köra ner och tanka ”min” bil (vi har gemensamt konto, så det är alltså bara själva handlingen vi pratar om). Ren omtanke är helt enkelt romantik i min värld. Och att då lägga ner tid på vävstolen för någon annan, och/eller tillsammans med någon annan, det kan helt klart också vara romantiskt, i min värld!
    Vilken underbar historia med fiolen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyckel: Jobbigast tycker jag det är när jag måste åka tillbaka och kolla om jag låst dörren.

      Skräpet: Jag blir orolig över folks fantasilöshet, ser dom inte att det är material på fel ställe?

      Romantiken: Ja det var en pedagogisk investering som står sig än. Hot och mutor kan man komma långt med ;-)

      Radera