lördag 15 september 2012

Ur mina gömmor, eller vems det nu är eller har varit

Lördagstema Show&tell idag är Ur mina gömmor. Det är Musikanta som kreerat ämnen i september och jag blickade ner i min gömmor och hisnade, drog ett djupt andetag och greppade en gammal resväska, textilarkivet kallad. Såhär blev det.


Textilhistoria är intressant och lite svårt att hitta eftersom det mesta är utslitet och bortslängt.
Ofta var kläderna finkläder när de var nya, när de blev slitna användes de till vardags. Till slut blev det trasor att torka seldon med eller användes som isolering i trossbotten. Många gånger var det gamla fina mönster och speciella skärningar.
Det finns berättelser om hur Emma Zorn och Gerda Boetzius rotade i trossbotten när gamla hus skulle rivas och det är tack vare de kvinnorna som mycket av mönster och tradition finns bevarat.
Säkert betraktades de som lite konstiga när det letade efter gammalt och slitet men de fick kvinnorna i trakten att väva nytt efter gamla mönster och väverskorna fick betalt. Det var alltså värt något.
Min mamma kom från Falun och var duktig brodös, det var också hennes äldre syster Frida. Men jag tvivlar på att hon broderat sina blusar, men jag är inte säker.



Mammas förkläde som hon hade när hon var fyra-fem år, det är skarvat och lite insytt under ärmhålen

Trots att man skarvade så kostade man på en volang.

och en ficka måste man ju ha.

Mitt förkläde som jag hade som barn
Två fickor och volang och två inpassningar fram

Man undrar varför, det känns så onödigt på ett barnförkläde

Allt gammalt är inte vacker eller intressant, det finns en del fula och rent av tragiska fall också
Någon måtte tyckt det var jättekul att sy langettstygn


Slutligen, mammas gamla sköterskehatt. Den som användes till den svarta sköterskekappan i tunt svart kläde. Vad hon måtte ha frusit.

Jag måste nog sluta gräva i mina gömmor nu annars tar det här aldrig slut, jag har ännu inte kommit till yllevävarna ...

8 kommentarer:

  1. SÅ intressant att få lite textilhistoria. Jag väntar med spänning på yllevävarna!
    Håller med dig om att den som sydde langettstygnen tyckte det var kul - fast hon kanske var bäst på det.

    Är blusarna broderade för hand? Vilken enorm hantsverksskicklighet i så fall och vilken tid det måste ha tagit! Förkläderna är jättesöta, kul att du har sparat dem.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skaparglädje och god smak går inte alltid hand i hand, tyvärr. Ibland känner man att lite vänlig handledning kunde varit bra.
      Och mosters blusar, ja jag har synat dom på avigan och rätan och jag kan inte avgöra om de är handsydda, det är så perfekt men hur syr man sånt på maskin?

      Radera
  2. Kan det inte vara så att någon testat att göra inpassningar på ett förkläde där det inte gör så mycket om det blir fel så att man har en gång till före i kroppen innan man gör det "på riktigt"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nje, det verkar lite långsökt. Jag tror att man gjorde så därför att det var så på vuxenkläder. Möjligen är Karin inne på rätt spår....

      Radera
  3. Eller kan det vara så att förklädet är omsytt av ett vuxenförkläde och passömmarna fick helt enkelt sitta kvar, för det är enklast så? Man slipper ju sprätta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...i så fall tror jag att den kan ha varit en vuxenklänning och man har tagit ryggpartiet och vänt på det.
      Framsidan var ju ofta fläckig och sliten. I synnerhet på ett förkläde.

      Radera
  4. Vilka underbara skatter du hade i dina gömmor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns så mycket fint att spara på och mest bara ha till att klappa på. Tack och lov har dottern blivit textilnörd ( kanske inte så konstigt) så jag har någon mer i familjen som förstår min böjelse. Och idag träffade vi en kvinna som berättade att hennes äldre släktingar varit väverskor och sömmerskor och hon hade massor med tyg och kläder kvar "jag kan inget om det men jag förstår att det inte är skräp" sa hon. Dottern bjöd hem sig till henne och hon var välkommen.

      Radera