Efternamn

Lördagens bloggtema är Efternamn och det är Musikanta som har konstruerat septembers teman. Kolla på fliken ovan så hittar du flera lördagsbloggare.



En påsk för länge sedan hade jag varit och hälsat på den unge man som så småningom blev Pensionären. När jag kom hem till mina föräldrar frågade pappa om det hade varit kallt, jag minns inte riktigt vad jag svarade men han antog att det hade varit Frost i sängen. Och det hade det ju. Men jag blev lite förvånad för så vågad hade jag aldrig hört att pappa varit förr. Men som den ordbrukande familj vi är så kunde han väl inte låta bli.

I våra trakter har man gårdsnamn och ofta har man tagit gårdsnamnen till efternamn. Vår by ligger i ett  kallhål och här finns det minst tre familjer som heter Frost och som inte är släkt med varandra.
Det händer att man får ta en promenad genom byn och lägga breven i rätt låda.

Heter man inte Frost så kan man heta Mattsson, och gärna båda samtidigt och då hör man hemma på andra sidan älven och är ofta möjligen involverad i armaturtillverkning. Ta en titt på kranarna i köket och badrummet, står det FMM så kommer kranarna från vår grannby. Frost Mats Mattson startade en armaturfabrik och började gjuta vattenkranar, bl a. Står det MA så kommer dom också från en grannfabrik för FrostMats brorsa blev sur och startade en egen fabrik på andra sidan vägen.

Eftersom Frost är ett så vanligt efternamn här så har jag behållit Englund, för att vara lite originell. 

Kommentarer

  1. Det kan man ju kalla en frostig relation!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja mellan FMM och MA var det järnridå i många år eller kanske hjärnridå. Nu har företagen gått ihop och det var inte heller smärtfritt.

      Radera
  2. Dagens första skratt! Roig pappa, men säkert mycket vågat på den tiden. Föräldrar trodde man ju inte om något "sånt"...

    Det är ju kul att vissa namn hänger så intimt samman med bygden. Det var väl någon soldat uppe hos er som hette Frost från början och sen fick 9-10 barn som gifte sig med någon som i sin tur fick 9-10 barn.

    Mats är väl ett ganska vanligt namn i Dalarna, eller? Likadant var det väl med någon Mats' son. Sen gifte sig någon Mattson med en Frost och då blev det Frost-Mattson kanske.

    Annars har man väl skippat -son i många dalanamn?
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja på den tiden var det vågat med en sån kommentar.

      Det här med gårdsnamn har nog hängt med sedan hedenhös, namnen är uråldriga. Jag tror inte det är soldatnamn, traditionen är nog äldre än så och trassligt kan det bli när gårdsnamnen blandas så att en person kan få två namn beroende på hur man känner personen. Är det en barndomsbekant så är det hemgårdsnamnet och är det den nya släkten så används det nya namnet, efter ett tag om nykomlingen blivit accepterad.

      Radera
  3. Tänk, vad man lär sig på bloggar! Om kranfabrikanter och deras familjefejder, t ex! Skoj!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det lärorikt med bloggar, ibland. Och ska man studera industrihistoria så är armaturfabrikerna mycket spännande. Det var ingen kontakt mellan fabrikerna som låg på varsin sida om vägen från 30-talet till 80-talet. Sedan trängde omvärldens verklighet på och det var nödvändigt att börja samarbeta. Yttre hot brukar ju förena.

      Radera
  4. Åh, vad glad jag blev för att jag sluppit få en liknande kommentar från min far.
    Detta med gårdsnamn tycker jag är kul- Är ju själv uppväxt på landet, där varenda liten kulle och äng hade sitt egna namn. Bland familjerna i området var det dock helt klart son-namnen som var helt klart dominerande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag blev väl lite generad men jag förstår att han inte kunde låta bli en ordvits. Det är praktiskt med namn på platser men när ett hus får heta "gamla Wibe" för att fabriken Wibe låg där på 40-talet då har vi nyinflyttade inte en chans.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Blåblus och spetssjal

Horisontell kontramarsch