syjunta, tror jag


Det är något lurt med den vänstra koppen

I morgon ska det vara syjunta här hemma. Jag vet inte riktigt hur man gör men det ska nog bli trevligt.  Det kommer en massa kreativa människor så det ordnar nog.
Troligen ska det drickas kaffe också, så jag har förberett mig lite.

Det är en nåldyna. Fatet är fastlimmat och koppen är fylld med en
påse sand och ett kaffebrunt tyg.

Kommentarer

  1. Karin22 november 2011 kl. 19:54

    Fin nåldyna! Känns väldigt rätt i sammanhanget.

    SvaraRadera
  2. Anonym23 november 2011 kl. 21:33

    Kreativt kaffe till kreativa människor. Ta rätt kopp vid inmundigat!

    SvaraRadera
  3. Cecilia N25 november 2011 kl. 20:09

    Hihi, jag är dysdextriker och såg det konstiga med den andra koppen. Det verkar vara en handsmidd tesked i, för ett sånt skaftslut har jag då aldrig sett.

    Men nåldynekoppen var fin den med!

    SvaraRadera
  4. englundskan25 november 2011 kl. 23:16

    Visst, nålkoppen är jättebra, det ska vara sand i om det ska fungera bra. Men det är ju märkligt hur man fungerar, jag var på väg att ta en slurk flera gånger.
    Den handsmidda skeden kommer från Indiska och är nog inte så handsmidd som den vill se ut. Det är så varje gång som Hemslöjden kommer med något nytt kul, det tar ett halvår sedan kommer nästan samma sak massproducerat från ett låglöneland.

    SvaraRadera
  5. Cecilia N28 november 2011 kl. 23:34

    Hm. Jag läser bloggen Monas universum. De är grossist för hemslöjdsvaror och bl a smide. Deras smide görs (iaf till en del, jag har inte riktigt koll) i Baltikum och tämligen för hand har jag förstått.
    (Huvudet har så här dags stängt detaljkontoret, jag vet bara ungefär.)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Knäpphärvil

Bild
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också.  Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen. På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant). Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt. Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara. Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen
Läs mer

Konstiga vävstolar

Bild
Hur kan det komma sig att det samlas så många konstiga vävstolar här hemma? Först ärvde jag mammas, som varit farmors, en normal trissvävstol. Sedan fick jag en liten behändig sak som visserligen har full bredd men är kort. Det innebär att den har dåligt skäl och man måste släppa fram varpen ofta.  J.C.Iwalds vävstol är t o m hopfällbar Såhär ser själva kontramarschen ut. Därefter fick jag en vävstol med kontramarsch. En mycket egendomlig variant med linor och trissor. Konstruktören hette J.C. Iwald från Rörösjö, det står så på en mässingsskylt, patentnummer och allt.  Kontramarschen finns i en låda ovanpå vävstolen och det behövdes ganska mycket funderande innan jag kom på hur det eventuellt fungerade. Riktigt knepigt blev det när en lina gick av... Ingen vet något om Iwald trots efterforskningar. Och 20 meter plädvarp  från 70 talet  satt det i den.  Det var väninnan som tömde sitt föräldrahem. Jag fick en normal vävstol också, 130 bred, det är bra när man väver
Läs mer

Blåblus och spetssjal

Bild
Pensionären, dvs maken, har problem och därmed har jag också det. Han vill inte jobba för han har ingen blåblus. De han hade har tagit slut. Men det är ju bara att köpa nya, såklart, sa jag. Men si det var det då rakt inte. Det finns inga blåblusar längre. Men det är ju klart att det måste finnas arbetskläder tänkte jag och sökte på nätet. Jag har absolut inget emot Björn Skifs (mer än att han inte såg mig på Folkets hus i Säter 1965) Det är rockbandet Blåblus med Björn Skifs som är det enda alternativ jag får på nätet. T o m Wikipedia förklarar frankt att Blåblus var ett svenskt rockband. Tvärs av i ryggen sprack den, för när karlar tar av sig skjortor och tröjor så tar dom ett stadigt tag bak i skjortkragen och drar, klart det går sönder. När kvinnor drar av sig så lägger vi armarna i kors och tar tag i sidsömmarna och lyfter upp tröjan över huvudet. Varför är det så?  En blåblus är en klassisk arbetsskjorta i bomull. En bussarong helt enkelt. Den har sina fördelar.
Läs mer